Tack för kommentarerna!
Det är roligt att få lite feedback på vad jag skriver, en tjej ville att jag skulle skriva lite information om GammelDansk Hönsehund så jag tar mig friheten att kopiera det som står på Kennel Nei's hemsida. (www.KennelNeis.com)
En Gammel Dansk Hönsehund (GDH) är en mycket trevlig bekantskap.
Eftersom den är glad, lättfostrad och arbetsvillig är den inte bara en duglig jakthund utan också en trevlig familjemedlem. Den är betydligt mjukare än många andra stående fågelhundar, men därmed inte sagt att den är vek, bara följsam. I aveln har man redan från början önskat få fram en hund som är lätt att dressera och håller god kontakt med sin ägare/förare.
Någon har sagt att en GDH är som en Labrador som fattar stånd, d v s en lugn, mjuk och apporteringsvillig hund med en stark vilja att vara till lags. Rasen är tyngre än de flesta andra stående fågelhundar och har ett något lugnare, mycket noggrant och metodiskt sök. Dessa egenskaper gör att den inte bara lämpar sig för fågeljakt utan också till eftersök på öppen terräng. Vid fågeljakt passar den lika bra för den snåriga skogsmarken som för öppen terräng. Inte bara jägaren i familjen har glädje av hunden. Med en GDH kan flera intresseriktningar tas tillvara. Du kan träna lydnad, olika bruksgrenar, gå på utställning och mycket, mycket mer. Får hunden göra saker tillsammans med sin familj är den nöjd, vilken typ av aktivitet det handlar om är mindre viktigt. Man får dock aldrig glömma att det är en jakthund med behov av både motion och mental stimulans.
Ett liv som soffprydnad passar den inte till! Inte heller trivs den med att leva som hundgårdshund, det är den alldeles för social för.
Lite historik.
Gammel Dansk Hönsehund är en av de få raser där man kunnat finna skriftliga bevis för ett medvetet avelsarbete från så tidigt som början av 1700 talet. Mannen som arbetade så målmedvetet hette Morten Bak. I åtta led korsade han en zigenarhundar som tros stamma från en gammal typ av spanska pointers, lokala gårdshundar samt blodhund och fick på så vis fram en ny ras kallad ”Bakhunde” eller ”Gamle Danske Hönsehunde”. Under 1800 talet hade rasen blivit så populär att den var Danmarks vanligaste jakthund.
Populariteten dalade dock och omkring 1915 var rasen nära att dö ut. En man vid namn Christian Bansen tog sig an rasen och samlade ihop de få hundar som fanns kvar och genom ett stort kunnande och brinnande intresse för rasen lyckades han rädda den för eftervärlden.
År 1947 Bildades den Danska rasklubben för GDH men trots deras hårda arbete för att få rasen godkänd skulle det dröja ända fram till 1963 innan den blev godkänd av FCI. I dag registreras mellan 100-150 valpar per år i hemlandet.
Exteriör.
En GDH är en medelstor, rektangulär och kraftigt bygd hund. Ett av rasens kännetecken är den stora storleks skillnaden mellan hanhund och tik. Hanhunden blir mellan 54- 60 cm hög och väger 30- 35 kg. Tiken ger ett betydligt nättare intryck och blir bara 50- 56 cm hög och väger 26- 30 kg. Färgen är alltid vit med större eller mindre bruna fläckar samt små ”fräknar” i varierande mängd. Den bruna färgen ska vara så mörk som möjligt. Pälsen är kort och tät och ska kännas en aning hård när man tar på den.
Rasen ska ge ett intryck av lugn, stabilitet, beslutsamhet och mod. Rasen i Sverige. Den Gammel Danska Hönsehunden är ännu mycket ovanlig i Sverige. Sedan den första importen, som registrerades hos SKK 1982, har det bara funnits några enstaka hundar här. Nu verkar det dock som om rasen har fått ett litet men starkt fäste här i landet och sedan år 2000 har det registrerats 1- 2 kullar per år hos SKK. I december 2004 var antalet GDH i Sverige ca. 35 stycken i Januari 2008 hade antalet registrerade hundar ökat till 84 stycken. Utöver dessa finns ett par importer från Danmark som ägarna ännu inte registrerat hos SKK. En handfull av de 84 registrerade svenskfödda hundarna har exporterats till andra nordiska länder, tre bor i Norge, fyra i Danmark och en på Åland.
Vi hoppas att du blev nyfiken på vår härliga ras!
Jag har alltid haft hundar omkring mig, när jag växte upp hade min morfar Skägget (ja, det är hans riktiga namn :P) en hel massa jakt hundar.
Av de hundraser jag träffat (och det är en del) så har jag aldrig träffat en så stabil hund som Gammeldansken är. I somras var det klubbträff i Norberg, det var 23 Gammeldanskar där i tre dagar (bla var det tre löptikar där) och inte ett enda bråk!? Ändå var det runt 7 hundar lösa tillsammans (två av dem löptikar, bland en massa hanhundar!) och inte ett enda bråk!
Vi var där en helg och jag tror att det var på lördagen som en tax och en bracco italiano hamnade i bråk. Jag har för mig att det var 4-5 hundar av andra raser än gammeldansk där och det var dem det blev bråk med.
I sommar kommer det för övrigt att vara en till klubbträff i Norberg igen, och jag skuller verkligen tro att alla som vill får komma dit en stund och hälsa på hundarna under helgen. Vi kommer att ha utställning, eftersöksgrenar och viltspår.
Mer information finns på www.kennelneis.com och www.GDHklubben.se
En Gammel Dansk Hönsehund (GDH) är en mycket trevlig bekantskap.
Eftersom den är glad, lättfostrad och arbetsvillig är den inte bara en duglig jakthund utan också en trevlig familjemedlem. Den är betydligt mjukare än många andra stående fågelhundar, men därmed inte sagt att den är vek, bara följsam. I aveln har man redan från början önskat få fram en hund som är lätt att dressera och håller god kontakt med sin ägare/förare.
Någon har sagt att en GDH är som en Labrador som fattar stånd, d v s en lugn, mjuk och apporteringsvillig hund med en stark vilja att vara till lags. Rasen är tyngre än de flesta andra stående fågelhundar och har ett något lugnare, mycket noggrant och metodiskt sök. Dessa egenskaper gör att den inte bara lämpar sig för fågeljakt utan också till eftersök på öppen terräng. Vid fågeljakt passar den lika bra för den snåriga skogsmarken som för öppen terräng. Inte bara jägaren i familjen har glädje av hunden. Med en GDH kan flera intresseriktningar tas tillvara. Du kan träna lydnad, olika bruksgrenar, gå på utställning och mycket, mycket mer. Får hunden göra saker tillsammans med sin familj är den nöjd, vilken typ av aktivitet det handlar om är mindre viktigt. Man får dock aldrig glömma att det är en jakthund med behov av både motion och mental stimulans.
Ett liv som soffprydnad passar den inte till! Inte heller trivs den med att leva som hundgårdshund, det är den alldeles för social för.
Lite historik.
Gammel Dansk Hönsehund är en av de få raser där man kunnat finna skriftliga bevis för ett medvetet avelsarbete från så tidigt som början av 1700 talet. Mannen som arbetade så målmedvetet hette Morten Bak. I åtta led korsade han en zigenarhundar som tros stamma från en gammal typ av spanska pointers, lokala gårdshundar samt blodhund och fick på så vis fram en ny ras kallad ”Bakhunde” eller ”Gamle Danske Hönsehunde”. Under 1800 talet hade rasen blivit så populär att den var Danmarks vanligaste jakthund.
Populariteten dalade dock och omkring 1915 var rasen nära att dö ut. En man vid namn Christian Bansen tog sig an rasen och samlade ihop de få hundar som fanns kvar och genom ett stort kunnande och brinnande intresse för rasen lyckades han rädda den för eftervärlden.
År 1947 Bildades den Danska rasklubben för GDH men trots deras hårda arbete för att få rasen godkänd skulle det dröja ända fram till 1963 innan den blev godkänd av FCI. I dag registreras mellan 100-150 valpar per år i hemlandet.
Exteriör.
En GDH är en medelstor, rektangulär och kraftigt bygd hund. Ett av rasens kännetecken är den stora storleks skillnaden mellan hanhund och tik. Hanhunden blir mellan 54- 60 cm hög och väger 30- 35 kg. Tiken ger ett betydligt nättare intryck och blir bara 50- 56 cm hög och väger 26- 30 kg. Färgen är alltid vit med större eller mindre bruna fläckar samt små ”fräknar” i varierande mängd. Den bruna färgen ska vara så mörk som möjligt. Pälsen är kort och tät och ska kännas en aning hård när man tar på den.
Rasen ska ge ett intryck av lugn, stabilitet, beslutsamhet och mod. Rasen i Sverige. Den Gammel Danska Hönsehunden är ännu mycket ovanlig i Sverige. Sedan den första importen, som registrerades hos SKK 1982, har det bara funnits några enstaka hundar här. Nu verkar det dock som om rasen har fått ett litet men starkt fäste här i landet och sedan år 2000 har det registrerats 1- 2 kullar per år hos SKK. I december 2004 var antalet GDH i Sverige ca. 35 stycken i Januari 2008 hade antalet registrerade hundar ökat till 84 stycken. Utöver dessa finns ett par importer från Danmark som ägarna ännu inte registrerat hos SKK. En handfull av de 84 registrerade svenskfödda hundarna har exporterats till andra nordiska länder, tre bor i Norge, fyra i Danmark och en på Åland.
Vi hoppas att du blev nyfiken på vår härliga ras!
Jag har alltid haft hundar omkring mig, när jag växte upp hade min morfar Skägget (ja, det är hans riktiga namn :P) en hel massa jakt hundar.
Av de hundraser jag träffat (och det är en del) så har jag aldrig träffat en så stabil hund som Gammeldansken är. I somras var det klubbträff i Norberg, det var 23 Gammeldanskar där i tre dagar (bla var det tre löptikar där) och inte ett enda bråk!? Ändå var det runt 7 hundar lösa tillsammans (två av dem löptikar, bland en massa hanhundar!) och inte ett enda bråk!
Vi var där en helg och jag tror att det var på lördagen som en tax och en bracco italiano hamnade i bråk. Jag har för mig att det var 4-5 hundar av andra raser än gammeldansk där och det var dem det blev bråk med.
I sommar kommer det för övrigt att vara en till klubbträff i Norberg igen, och jag skuller verkligen tro att alla som vill får komma dit en stund och hälsa på hundarna under helgen. Vi kommer att ha utställning, eftersöksgrenar och viltspår.
Mer information finns på www.kennelneis.com och www.GDHklubben.se
Kommentarer
Trackback
