GammelDansken

Jag har tidigare haft en drever (Tanja), som jag nästan aldrig använde till jakt. Jag älskade henne väldigt mycket men något jag insåg ganska snabbt var att jag aldrig mer vill ha en drivande hund.
Och det var något jag verkligen uppskattade med att ha en GammelDansk, första gången jag släppte Raija gick hon högst 10 meter ifrån mig, det var som om hon i princip gick fot. När jag släppt henne ett par gånger ökade hon avståndet men hon var nästan aldrig utom synhåll och om hon sprang iväg så att jag inte såg henne kom hon tillbaka så snabbt att man ändå inte hann bli orolig.



Eftersom att jag växte upp i ett hus ca 50 meter ifrån min morfar Skägget så har jag alltid haft mycket hundar omkring mig och även om jag inte själv haft så många egna hundar (har haft 2) så har jag alltid umgån han köpte den så var han och jag oskiljaktiga. När jag var 5 år köpte morfar en Bayersk viltspårhund som hette Ekå. Under hela min uppväxt var vi oskiljaktiga och jag har alltid känt det som att han var som en bror ungefär, vi växte verkligen upp tillsammans. I alla fall så hade morfar 14 hundar under en period 2002 eller 2003, de flesta av dem var drevrar men den enda jag verkligen tyckte om att gå ut med osv. var just Ekå. Han gick jättebra i koppel och om man släppte honom så höll han sig i närheten.


Att Raija höll sig i närheten har jag senare lärt mig anledningen till, det är nämigen så att jaktmarkerna i Danmark var mycket små under den tiden som rasen fortfarande "blev till". Och eftersom att markerna var små så fick inte hundarna göra så stora sök som t.ex. en Pointer eller Setter gör, för om de gjorde det kom de lätt över på grannarnas mark och då var det riktigt kört för den hunden.. Jägarna på grannmarkerna sköt nämligen de hundar som inte var deras på marken, därför blev det väldigt slutgiltigt om hunden inte hade bra kontakt ägaren/föraren. Det låter hemskt men det var en helt annan tid då.. Det är alltså inprintat i hundarna att de inte får springa ivåg för långt, men det är självklart så att man måste träna inkallning med en GammelDansk också men det verkar som att de lår sig det väldigt snabbt. Elin var inte så duktig på det när jag började på praktiken men sen vi började gå ut med hundarna varje dag och släppa dem så lärde hon sig väldigt snabbt och då fick hon ändå inte belöning varje gång.


Jag pratade ganska mycket med hundägarna på klubbträffen i somras och alla jag pratade med tyckte att hundarna var duktiga på att hålla sig i närheten.
Jag gick ju djurvårdarlinjen och det var många där som reagerade när jag berättade att jag tyckte att det var vikigare att Raija kunde gå lös än att hon gick bra i koppel. När hunden är i koppel har man ju ändå bra koll på hunden och kan lätt tillrättavisa hunden om den skulle krångla. Ofta när jag var ute och gick mötte man både folk och hundar, vissa gånger hade jag Raija lös medan vi passerade dem. Andra gånger kunde jag koppla henne precis innan vi mötte folket! Råkade också tråffa på lite harar och liknande när hon var lös och visst blev hon nyfiken men hon släppte helt fokus om jag bara sade hennes namn. Det hade aldrig gått med en drivande hund? Inte tror jag det i alla fall.