GammelDansken

Både Anna och jag har varit sjuka ett tag nu så det har inte blivit mycket valp alls nu.. Däremot pratar jag extremt mycket med Steve från usa, och det här inlägget är till honom.. Han vill ha hjälp med att välja en valp och jag tror att han och jag har ganska lika tycke.. Så jag tänkte lägga upp lite bilder på min älskade Raija.. För mig var hon den optimala gammeldansken (och hunden också) och jag hatar att hon var för sjuk för att få leva längre.. Jag hoppas att ni gillar bilderna (:

Jag måste också be er att kolla in Annas kommentar på förra inlägget, det är hemskt hur sjuk hon har varit och jag känner inte längre att jag kan klaga :P Jag måste säga att jag är glad för att jag inte gick dit och blev smittad!


Utställning i Köping, där fick hon sin första etta :D


Och i Norberg på träffen


Hon fick en etta (:


Finaste hunden någonsin





3 månader tror jag.. Innan jag fick henne av Anna och Jesper (Ja, fick! De är helt otroliga!)


Så fin (:


(mobilbild) och stökigt rum :P


(mobilbild) Jag älskar hennes still :P



En till mobilbild, men om man kollar noga så ser man att jag hade satt tofsar på hennes öron.. Hon lät mig göra vad jag ville med henne.. Hon litade verkligen på mig (:


Haha! Där gjorde jag samma grej, fast med båda öronen :P Här var vi i borlänge och hälsade på en massa gamla vänner..


När vi fick tråkigt undrade jag om jag skulle få plats i den där väskan..



Jag fick plats :P Och Raija blev lite smått fundersam när jag var där inne, och jätteglad när jag kom ut igen.. Men innan de lät mig komma ut ställde de upp den och gick runt med den i lägenheten :P Jag höll på att skratta ihjäl mig :P


Vad ska man säga? Lite humor är det ju i alla fall..


Vi köpte även ett nytt halsband till pluttan, bling bling (:


(tittar ut genom fönstret)





Min lilla bebis (:


Som jag sade tidigare, jag fick göra precis vad jag ville :P






Förlåt för att det blev så många bilder.. Men jag saknar henne så förbannat mycket och jag vill liksom berätta hennes historia på något sätt.. Jag har rätt mycket ångest för att jag lät avliva henne.. Hon kanske hade blivit bättre igen? Borde jag ha orkat vänta och torka spyor några månader till? Mådde hon verkligen så dåligt eller var hon bara glad för att få leva, och njuta av tiden då hon inte mådde dåligt?
Ångesten hjälper väl ingenting.. Det är ju inget att göra något åt nu, men jag saknar henne som sagt.. Och det känns inte som att jag någonsin kan få en så underbar hund igen, vi hade ett helt underbart band som jag tror att man bara kan få med en hund som är sjuk. Hon litade så fullt på mig, och hon ville aldrig vara ifrån mig.. Hon älskade att få ligga i sängen, och då låg hon helst av allt på mig, med nosen mot min kind..
Jag hoppas att jag tog rätt beslut..