GammelDansken

Idag åkte jag och min pluttsyster till västerås och shoppade loss ordentligt, eller jag gjorde det iaf.. hon tog det ganska lugnt :P
jag köpte en hel massa kläder.. 3 nya bhar, 6 trosor, 2 tröjor, 2 byxor, 3 t-shirtar, en schal och ett bälte! Nadja tog det lite lugnare med 2 tröjor, en väst, en bh, ett linne och skor..
vi åt på mitt favoritställe också! MAX! bästa hamburgarna!
det enda problemet är att jag fortfarande väntar.. han är verkligen värd att vänta på, det är inte det alls.. jag vill ju bara få umgås med honom nu.. jag kan vänta men jag vill veta hur länge jag måste vänta och det vet inte han heller, vilket suger apstjärt!



jag satt och kollade på bilder från studenten idag och den enda jag såg och tittade efter var honom.. kan inte sluta tänka på alla chanser jag har haft att umgås med honom förut som jag inte tagit och nu har jag inte chansen alls! fan vad dum man är ibland alltså!
jag vet att jag är riktigt snabb i vändningarna mellan killar nu.. men när jag väl gjorde slut med stefan insåg jag att jag redan hade börjat gå vidare för läänge sedan.. jag har liksom vetat att det skulle ta slut skitlänge.. det fanns ingen framtid med honom men jag hade inte hjärta att göra slut med honom.. jag visste ju hur det blev tidigare, hot om självmord och shit.. samma sak nu.. han vill inte leva alls typ och hur ska man orka göra så mot en människa man tycker om? även om jag inte vill spendera resten av mitt liv med honom så bryr jag ju mig och han har ju varit en del av mitt liv i över 6 år! när det väl var gjort så hade jag redan gått vidare, flera långa steg.. jag slutade älska honom för ganska länge sen.. flera månader, de senaste månaderna har han känts som en vän igen, som innan vi blev tillsammans..

jag är redo för något nytt men han jag vill börja något med är inte redo för det.. vad gör man då liksom.. jag vill inte ha någon annan just nu, jag får inte honom ur huvudet alls! jag undrar hela tiden om det någonsin kommer att bli tid för oss eller om det aldrig blir av.. vad gör jag då? jag ger väl upp till slut och går vidare igen men jag vill inte det! jag vill iaf få prova..
haha, jag undrar vad han skulle tycka om han läste det här.. han skulle väl tro att jag var galen eller nåt.. det kanske jag är!? :o
och tänk om han vill att jag ska komma upp till honom då? vad gör jag då? :P
det kommer ju att kännas skumt det med och jag kommer känna mig riktigt obekväm! han vet precis vad jag känner men jag har ingen aning om vad han känner.. det kommer ju kännas skumt liksom.. man kommer ju undra vad han tänker om mig och shit.. blaah!
men jag vill iaf att han ger mig en chans ju! jag saknar honom.. alla gånger på kvällsfikat och så.. när vi satt och snackade och skrattade ihop.. alla gånger vi jobbade ihop i djurhuset och på kappalbo.. saknar hans galna körsätt som gjorde att hjärtat satt i halsgropen halva tiden man åkte med honom..
varför kan jag inte sluta tänka på honom? och varför blir jag så förbannat glad varenda gång jag får sms eller mail från honom? jag måste tagga ner och sluta med det där.. tänk om det aldrig blir nåt? isf dömmer jag ju mig själv till depression ju nu och gör det värre varje gång jag tänker på honom.. varför kan inte hjärtat funka som hjärnan? det skulle göra det lättare att tänka på något annat.. om hjärtat inte skrek efter honom liksom..

förresten.. en rolig grej att se fram emot! Winnerbäck!! i leksand tillsammans med Pärin och en massa folk! om allt med B går åt skogen har man ju iaf det att se fram emot! :P fyra gånger på ett år, det blir rekord!

(haha, det sista var till dig Lena! :P)