GammelDansken

Nr 1


Nr 1


Nr 2


Nr 2


Nr 3


Nr 3


Nr 4


Nr 4


Nr 6


Nr 6


Nr 5


Nr 5


Nr 7


Nr 7

Jag frågade tidigare min moster tidigare idag om en sida där man kan sitta och fixa lite annorlunda bilder.. Hon skickade adressen och nu har jag lekt lite men det fanns inte så mycket roligt, utan det var just polaroidgrejen jag gillade mest.


Jag vet inte än att det blir som det står på bilden men det är knappast troligt att det blir på något annat sätt heller..

Gjorde den här lite snabbt och den är verkligen inte perfekt, men nu är jag trött och orkar helt enkelt inte greja mer, ville mest bara prova på lite..

En tik som har valpat är av förståeliga skäl trött efter ansträngningen.
Detta är normalt och innebär inte att tiken är sjuk.

En tik som däremot har haft en komplicerad förlossning måste ägnas extra uppmärksamhet eftersom att både tiken och slemhinnan i förlossningsvägarna  har varit utsatta för stor påfrestning, vilket lätt leder till inflammationer.
De flesta tikar har en lätt blodig och grön flyning den närmaste tiden efter valpningen.
Har tiken haft en stor kull kan flytningarna pågå i flera veckor.

Kontakta veterinär efter valpning;

• Vid kraftiga blödningar från slidan
• Vid illaluktande flytning från slidan
• Om tiken är apatisk eller slö
• Om tiken fortsätter att krysta
• Vid onormalt hög kroppstempratur
• Om tiken inte intresserar sig för valparna.

Feber
En viss temperaturstegring är normal hos tik en eller ett par dagar efter valpningen. Temperaturen kan vara runt 39-39,2º C utan att det är något fel på tiken. Högre eller mer långvarig temperaturstegring tyder dock på att en störning föreligger. Det vanligaste är härvid att problemet är lokaliserat till tikens livmoder eller juver.

Akut livmoderinflammation
Till skillnad från den klassiska, hormonellt betingade livmoderinflammationen, pyometran, som uppträder företrädesvis efter löpning, är den akuta livmoderinflamma-tionen bakteriellt betingad och uppträder vanligtvis i nära anslutning till valpningen. Den kan också uppkomma efter t ex en abort, en vanlig parning eller en insemination. Det rör sig ofta om infektion med så kallade gram-negativa bakterier, som t ex colibakterier, vilka växer in via den öppna livmodermunnen. De kan möjligen också spridas via blodet. Det är därför en vanlig komplikation efter en svår valpning, kanske med förlossningshjälp i form av lägerättningar. Det kan också uppkomma då tiken lider av bristande tillbakabildning av såren efter moderkakorna eller vid kvarbliven efterbörd. Tiken får härvid rikliga flytningar, vanligen variga eller var- och blodblandade.
Hon får allmänsymptom med dålig aptit och feber. I långt gångna fall kan hon få undertemperatur. Om man känner efter kan man finna att hon har en stor och degig livmoder. Innan man sätter in behandling bör man kontrollera om det fortfarande finns foster, fosterhinnor eller moderkakor kvar. Man bör ta ett bakteriologiskt prov från flytningarna och sätta tiken på antibiotikabehandling. Livmodersammandragande medel bör också ges om inte foster eller moderkakor finns kvar. Behandling med hormonet prostaglandin har också prövats med framgång. Tiken bör alltid följas upp i samband med nästkommande löpning.

Subinvolution av placentasåren
Subinvolution, eller bristande avläkning av såren efter moderkakorna i livmoderns vägg, uppkommer av okänd anledning. Man har funnit att celler från fostrets del av moderkakan sitter kvar i livmoderväggen. Detta medför att livmoderväggen inte läker av på normalt sätt. Orsaken till detta vet vi ingenting om. Störningen uppträder nästan uteslutande hos förstagångsvalpande tikar. I mer än 2/3 av de fall som beskrivits var medelåldern under tre år. Det man ser är att tiken efter valpningen vanligen har sparsamma, rena blodflytningar under upp till tre månader eller mer. I det okomplicerade fallet blir dessa inte grumliga eller illaluktande, utan har en klar, röd blodfärg. Livmodern uppvisar ovala förtjockningar där moderkakorna varit fästade. Livmoderhornen blir på dessa platser 1 1/2 - 3 gånger så tjocka som i de mellanliggande partierna. Ibland kompliceras bilden av att det uppkommer genombrott ut i bukhålan, vilket kan utvecklas till en bukhinneinflammation. För att ställa rätt diagnos fordras att man kan skilja detta tillstånd från andra med liknande symptom, som blödningar av annan orsak t ex akut livmoderinflammation, förstadium till pyometra, yttre våld, blåskatarr, urinstenar, eller tumörer i vagina, livmodermun, liv-moder eller i äggstockar eller i urinblåsan.
En förstagångsvalpande tik med långvariga blödningar men som för övrigt är pigg bör misstänkas lida av subinvolution. Störningen avläker i de allra flesta fall komplikationsfritt av sig själv med tiden. Det kan ta många månader. Det finns inte någon effektiv behandling. Livmodersammandragande medel har inte kunnat visas ha någon effekt. Tiken bör dock hållas under uppsikt och kontrolleras så att hon inte blöder så mycket att hon får blodbrist. Likaså bör man kontrollera att hon inte får inväxt av bakterier och en akut livmoderinflammation. I undantagsfall kan det bli aktuellt med en operation för att ta bort livmodern på grund av detta. Men det hör till ovanligheterna. Vanligtvis återkommer inte problemet vid nästa valpning.

Kvarbliven efterbörd
Det förekommer av och till att en eller flera efterbördar inte kommer ut i samband med valpningen, utan blir kvar i livmodern. Man bör försöka hålla reda på hur många som kommit ut, men det är inte alldeles lätt alla gånger. Ett sätt är att ha en särskild papperskasse bara för efterbördarna och göra till vana att omedelbart förpassa dem dit när de har kommit ut. Sen har man ofta fullt upp med att torka och undersöka valpen och kanske också väga den. Tar man inte genast reda på efterbörden så passar gärna tiken på att äta upp den medan man är upptagen på annat håll. Det gör inget i och för sig, men kan göra det svårt att hålla rätt på antalet. Kvarblivna efterbördar kan många gånger palperas genom bukväggen, åtminstone om tiken är lugn och i normalhull. Man kan ibland missta sig på en aktivt sammandragande livmoder. Om man efter några minuter känner efter igen på samma ställe kan man upptäcka ett eventuellt misstag. Livmoderns kontraktionsvåg har då flyttat sig, medan en efterbörd ofta ligger kvar på samma plats. Kan efterbörden kännas så kan den många gånger också matas fram så att man kan ha möjlighet att nå den och dra ut den. Ibland underlättar det om tiken hålls med hög framdel. Får man efterbörden så långt bakåt att någon del hänger fram genom vulva kan man ha hjälp av peangen för att få ett ordentligt grepp om den och dra ut den. Den är annars så hal att det kan vara svårt att få tag om den. Sitter den hårt fast ska man inte dra ut den med våld, utan i så fall låter man den vara kvar. Har tiken hunnit få bakterieinväxt i livmodern så bör hon sättas på antibiotika. Om livmodern är förstorad kan man också sätta henne på livmodersammandragande medel.

Livmoderframfall
Framfall av livmodern är ovanligt hos hund. När det någon gång förekommer är det vanligtvis på doggraserna. Framfallet kan vara olika omfattande, allt ifrån bara en del av ett horn, till att hela livmodern är framme. Detta är ett akutfall och måste snabbt komma under veterinärvård. Behandlingen består vanligen i att livmodern avlägsnas.

Juverinflammation
Denna uppträder vanligen i samband med valpningen, men kan någon gång även uppkomma till följd aven sårskada på juvret. Juverinflammationen märks många gånger först på valparna, som blir oroliga och skriker. Om ingenting görs kommer de ganska snart att tyna av och dö. De kan ses dia utan att öka i vikt. De vanligaste bakterierna i detta sammanhang är stafylokocker, streptokocker och colibakterier. Dessa bildar giftiga produkter, toxiner, vilka kan medföra att valparnas hjärnaktivitet dämpas, deras puls blir långsam liksom deras andning och de får undertemperatur. Så småningom kollapsar de.
Bakterierna klär valparnas tarmvägg och försvårar upptaget av antikroppar från råmjölken, vilken är en livsnödvändighet för valparna. Valpen får endast ca 15 % av sitt infektionsskydd från modern via moderkakan. Resten måste den få i sig via råmjölken. På tiken märks att en eller flera juverdelar är förstorade, röda, varma och ömmande. Ibland ses en allmänpåverkan med feber och bristande aptit. Tiken vill inte låta valparna dia. Ibland kan det bli en abscessbildning (böld) i juvret. Man bör ta ett bakteriologiskt mjölkprov och sätta tiken på lämpligt antibiotikum. Vid provtagningen kan man ibland se att mjölken är missfärgad: gul, blodtillblandad, brun eller nästan svart. Ibland kommer den missfärgade, infekterade mjölken bara ur en eller ett par av spenens många kanaler. Man bör också mjölka ur den aktuella spenen flera gånger dagligen. Om det är flera juverdelar som är angripna kan man underlätta urmjölkningen genom att lägga en varm, fuktig handduk över juvret innan man börjar massera det. Tänk på att det är bakterier i mjölken. Tvätta händerna noga och se till att inte spilla infekterad mjölk på de friska spenarna. Antibiotikabehandlingen bör pågå i 7-10 dagar. Om valparna blir dåliga i magen av att tiken antibiotikabehandlas får man ta dem från tiken under den perioden och föda upp dem för hand. Försök annars förhindra att valparna diar från den infekterade spenen, genom att tejpa över en bit gastyg över juverdelen. Om valparna är för små för att avvänjas och måste tas bort från tiken under behandlingen, bör man se till att hålla hennes mjölkproduktion uppe genom tillräckliga urmjölkningar tills valparna kan läggas till henne igen. Vanligen blossar inte juverinflammationen upp igen vid nästa valpning, men man bör vara observant på risken.

Mjölkstockning
Mjölkstockning drabbar en del tikar med hög mjölkproduktion eller tikar som har spenar som är missbildade så att valparna inte gärna vill dia dem. Det är inte ovanligt att de bakersta, mest högproducerande spenarna är dubbla, vilket gör det svårt för valparna att greppa om dem i början. Juvret blir även i detta fall svullet, hårt och ömt. Behandlingen består i urmjölkning och varma omslag. Tiken ska bara mjölkas ur så mycket att trycket släpper. Tar man mer stimuleras istället till ytterligare mjölkproduktion.

För liten mjölkproduktion
Detta drabbar framför allt tikar som har valpat för tidigt. Behandlingen består främst av att tikarna ges mjölkstimulerande foder, som lever och välling. Är juvret någorlunda fyllt kan en behandling med oxytocin få tiken att släppa ned mjölken och stimulera till ytterligare produktion. Bristande mjölkproduktion är vanligare efter kejsarsnitt än efter en normalförlossning. Tikar som utfodrats restriktivt under dräktigheten kan drabbas av denna komplikation. Det förekommer tyvärr att en bantningskur sätts in först när tiken väl är dräktig. Ibland föreligger en hormonell störning som bakgrund till bristande juverutveckling. Sådana tikar har kunnat bli dräktiga och har valpat helt normalt, men har aldrig fått igång någon mjölkproduktion. Försök med hormonell behandling har inte lyckats. Avel bör avrådas. Det är vanligt att hela kullen dör till följd av mjölkbristen.

Eklampsi - mjölkkramp
Eklampsi är ett akut livshotande tillstånd hos tiken. Det drabbar framför allt de små och medelstora raserna och uppträder vanligen i den period då tiken ger som mest di, dvs under tredje till fjärde veckan efter valpningen. Det kan dock uppträda redan under de sista tre dräktighetsveckorna och så sent som 45 dagar efter valpningen. Orsaken är inte helt känd men störningen uppstår på grund av att tiken har en rubbad reglering av sin blodkalknivå. Denna rubbning resulterar i att tiken får kramper. Första symptomen är ofta att tiken blir orolig och nervös. Hon bryr sig plötsligt inte längre om sina valpar. Hon kan dregla, flämta och gnälla. Därefter får hon ofrivilliga muskelryckningar. Inom allt ifrån några minuter upp till 8 - 12 timmar utvecklas kramper. Dessa blir snart livshotande om inte tiken kommer till behandling. Tiken får ofta hög feber - upp till 41,5° C huvudsakligen som en följd av den kraftiga muskelaktiviteten. Behandlingen består i att tiken ges kalk. Tiken ska därvid svara snabbt på behandlingen. Om kramperna kvarstår kan man misstänka att hon istället eller samtidigt lider av för låg blodsockerhalt. Den kraftiga muskelaktiviteten kan ofta leda till att blodsockret sjunker, vilket i sig också kan leda till kramper hos tiken. Tiken ges i dessa fall sockerlösning. Tikägaren får sedan fortsätta behandlingen hemma med kalkgivor under några dagar. Tag ifrån tiken hennes valpar under 24 timmar och handmata dem under tiden. Försök därefter att lägga till dem igen. Skulle tiken få återfall så måste valparna avvänjas. Många gånger är de i lagom ålder för avvänjning när eklampsin uppträder. Får tiken rätt mängd kalk går det vanligtvis bra att lägga till valparna igen, utan att tiken får återfall. Förebyggande behandling under dräktighet:en med höga doser kalk och D-vitamin är sannolikt inte att rekommendera. Däremot bör man se till att tiken har en fullvärdig och rätt balanserad foderstat med en kalk/fosforkvot på mellan 1:1 och 1,2:1. Uppfödare som har haft problem med eklampsi hos sina tikar har tyckt sig märka en markant förbättring när de har gått över till en välbalanserad foderstat. Huruvida problemet med eklampsibenägenhet är ärftligt eller ej är oklart. Med tanke på riskerna för tiken bör man ändå noga överväga situationen innan man väljer att para en tik igen sedan hon råkat ut för eklampsi.

Hypoglykemi
En krafikg aktivitet i musklerna kan medföra att blodsockret sjunker, vilket i sin tur kan leda till kramper hos tiken. Detta kan uppstå både före, under och efter förlossningen och ger samma typ av kramper som man ser vid eklampsi. Tikar med hypoglykemiska kramper behandlas med glukos direkt i blodet.

Vi vägde precis valparna och alla har ökat i vikt! Nummer 7 har ökat 61gram!

Valp Nr;        Nyfödd;         Dag1              Ökat

1                    359g              382g              23g

2                    402g              450g              48g

3                    315g              333g              18g

4                    360g              394g              34g

5                    311g              356g              45g

6                    353g              382g              29g

7                    382g              443g              61g

Nu har jag också skickat iväg artikeln, jag tyckte den blev skitbra och är väldigt nöjd med den!

Alla har olika tycken med tecknigarna på GDH, jag tycker bättre om de ljusare med färre fläckar. Andra gillar när de är riktigt mörka. Det viktigaste är ju självklart att det är en rastypisk hund som är frisk och kry, men det är ju roligt när det nu blev så att man kan välja mellan de riktigt mörka, ljusare och de riktigt ljusa.
Jag tycker om alla valparna enormt mycket, men här är de med teckningarna jag tycker bäst om.


De två längst ner är mycket ljusare än de andra, det finns en till tik som är ljus också, men hon låg inte i närheten.
Valpen längst upp mot det högra hörnet är den Anna-Lena tycker bäst om.

Uppifrån; 1 och 8.


Maat!

Nu har jag skrivit tre och en halv sida om hur det kommer sig att jag hamnade hos Kennel Nei's på praktik 2007 och sen vägen därifrån till igår när valpningen var klar.
Nu ska jag borsta tänderna, kolla till valparna i smyg och sen lägga mig och försöka sova till Jespers snarkningar.
Det går nog ganska snabbt att somna nu även om han snarkar, nu är jag trött både fysiskt och psykiskt.
 Valpningar är mer påfrestande än man tror.
Jag ska ordna till stavningen i inläggen imorgon också, har varit så trött och eller stressad att jag helt enkelt inte sett det men nu såg jag ett fel i ett tidgare inlägg i alla fall..

Tack för alla grattis och lyckönskningar!

GOD NATT

Förlåt för dåliga uppateringar men nu har jag varit heelt mosig i huvudet och det har bara kännts jobbigt att ladda upp mer grejer, och då finns det ingen mening för mig att fortsätta blogga. Det ska vara roligt och jag tänker motverka mitt instinktiva egentvång att uppdatera, jag vill att det ska vara roligt och lätt att hålla på med bloggandet.

I alla fall så får ni helt enkelt acceptera att vi har varit trötta efter ett långt och i alla fall för mig en riktigt omtumlande dygn.
Jag ska skriva mer om vad jag kände, tyckte och tänkte under valpningen.. Men först och främst ska jag skriva den där artikeln om valpningen först så att den är klar och jag vet vad jag berättar om där så att jag kan utelämna en del i bloggen :P Mohahahaha!
Ni kan be om artikeln (och kanske tidningen?! Inte säkert än, måste nog prata med styrelsen eller nåt sånt.. Alla som skriver kanske inte vill att vem som helst ska få läsa, för det är ju en klubbtidning och alla som är inblandade lägger ner mycket energi på det de gör.)i pdf format, och sen när tidningen kommer ut kan jag skicka över den så får ni i alla fall få ett uppslag i tidningen..

Tillbaka till bilderna..

Elins tredje ögonlock är det som syns i hennes öga här, hon låg lite i halvdvala. Bilden är tagen runt 15-15,30 idag.


Valparna både mätta och trötta..


Elin tvättar och stimulerar valparna


Jag med valparna, utsäkta utstyrseln men jag hade ingen aning om hur kladdigt det skulle eller inte skulle bli så det blev arbetskläder och kepsen är för att slippa ha luggen i ögonen..

Ja.. Vad snygg man är..


Man är riktigt koncentrerad på vad valpen gör nu när de är så nya och småttiga, det är därför jag är så tråkig och inte kollar in i kameran..

Flertalet misbildningar beror på inre faktorer som t.ex. genetiska defekter hos valparna. Övrigt kan förklaras av infektioner, miljöfaktorer och andra yttre faktorer. I många fall av medfödda defekter och missbildningar föreligger en ärftlig bakgrund. Allmänt kan man säga att vissa defekter förekommeri vissa hundraser och raslinjer utan att man kan påvisa regelbundna mönster av en nedärvning. Oftast har flera olika anlag betydelse för hur defekten kommer att utvecklas. Ju känsligare individen är (t.ex. p.g.a. inavel), desto mindre miljöpåverkan behövs för att framkalla missbildningen.
Det kan vara nödvändigt att avliva nyfödda valpar som är missbildade. Detta bör göras i samråd medveterinär.

Gomspalt
Gommen är väggen som skiljer munhålan från näshålan. Den består av en hård fränre del och en mjuk bakre del. Gomspalt eller kluven gom är en medfödd missbildning som ofta åtföljs av kluvet käkben och kluven överläpp. Under fosterutvecklingen har slutningen av gommen inte skett på ett riktigt sätt utan det kvarstår en öppen förbindelse mellan mun- och nåshåla. Arvsgången är inte helt klarlagd vid gomspalt. Gomspalten kan också vara orsakad av yttre faktorer, exempelvis att tiken under en längre tid medicinerats med cortison. Gomspalt kan vara mer eller mindre fullständig. Om spalten endast innefattar mjuka gommen kan besvären vara obetydliga och det kan dröja flera veckor innan man upptäcker en gomspalt. I extrema fall sträcker sig defekten från överläppen - valpen är harmynt - och fortsätter sedan genom såväl hårda som mjuka gommen.
Gomspalt är vanligast hos kortnosiga hundar men defekten förekommer även inom raser med längre nosparti. Det man först observerar hos en valp med gomspalt är att den har svårt att dia, den snörvlar och det rinner mjölk ur näsan. Risken är också stor att mjölken hamnar i lungorna i stället för magsäcken, vilket kan orsaka lunginflammation. Inom veterinärmedicinen finns exempel på att gomspalt har kunat opereras men viss framgång. Valpar med denna defekt bör dock avlivas.

Navelbråck
Navelbråck innebär att naveln ej slutits helt efter födseln. Om öppningen är stor kan bukhinnenätet eller till och med tarmar leta sig ut genom brockporten och lägga sig som i en påse dreskt under huden. I vissa fall kan livshotande störningar uppstå genom att tarmen kläms i bråckporten. Oftast är bråckporten så liten att det bara är fett som ligger i bråcksäcken. Bråckporten minskar i takt med att hunden växer och därför behöver man oftast inte åtgärda små navelbråck. Vid operation av stora navelbråck syr man ihop öppningen efter det att man först lagt tillbaka de organ som låg i bråcket. Navelbråck förekommer hos båda könen men frekvensen är något högre hos tikar. Men anser att navelbråck är en ärftlig defekt.

Kroksvans
Kroksvans kan bero på en skada på svansen, i regel en fraktur, som gör att den blir krokig. Defekten kan också vara medfödd och beror då på att någon av svansens kotor är missbildad. Ofta kan man ana en kroksvans redan vid födseln, men lika vanligt är att det först efter några veckor går att se defekten.
Kroksvans är vanligare hos vissa raser, till exempel hos tax. Defekten nedärvs recesivt, vilket innebär att valpar med kroksvans kan förekomma i kullar efter föräldrar som båda har normala svansar.

Vattenskalle
Vattenskalle är den vanligaste utvecklingsrubbningen i hjärnan. En ansamling av vätska i hjärnans kamrar trycker på hjärnan så att hjärnsubstansen förtvinar. Den vanligaste formen drabbar valpar av kortskalliga raser.
En valp med vattenskalle är ofta mentalt avtrubbad och har inlärningsproblem. Den kan utföra tvångsrörelser som kan övergå i koordinationsproblem och kramper. Onormal ögonställning, oregelbunden pupillstorlek och synstörningar är vanliga symtom.
Andra vanliga yttre symtom är kupolformigt skalltak, högt stop och öppna fontaneller. Enligt utländska uppgifter förekommer hydrocefalus särskilt hos amerikansk cocker spaniel, bostonterrier, chihuahua, engelsk bulldog, malteser, silky terrier och yorkshireterrier.
Av de hundar som får diagnosen vattenskalle är 70 proc. av rasen chihuahua. I en studie som omfattade 564 fall av vattenskalle fastställde man att 11 raser var särskilt utsatta.
Förutom de redan nämnda gällde det även cairnterrier, dvärgpudel, dvärgspets, mops och pekingese. Beskrivningar av speciella typer av familjärt förekommande hydrocefalus finns också. En engelsk undersökning redovisar 14 besläktade valpar och unghundar av rasen bullmastiff som drabbades av lillhjärneataxi och hydrocefalus. Arvsgången för denna, för bullmastiff speciella, anomali misstänks vara autosomal recessiv.
Vattenskalle behöver inte vara medfödd och behöver inte heller debutera under första levnadsåret, även om det är det mest vanliga. Vid så kallad kompenserad vattenskalle kan symtomen debutera i vuxen ålder. Äldre hundar med kompenserad vattenskalle har normal skallform.
Många olika missbildningar i centrala nervsystemet kan orsaka vattenskalle. De genetiska mekanismerna är heterogena.

Schistosomas
Schistosomas är en missbildning där valpen föds med öppen buk och alla bukorgan blottade. Ibland ligger bukorganen utanför bukhålan. Ofta har valpen också förkrympta ben. Om inte den missbildade valpen är död vid födseln ska den avlivas, eftersom dessa valpar ofta också har andra defekter.

Medfödda hjärtfel
Det finns flera olika medfödda hjärtdefekter hos hund. Den vanligaste är pulmonalisstenos vid vilken det föreligger en onormal förträngning av utflödesområdet från höger hjärtkammare. Förträngningen medför att blodets utflöde från hjärtat till lungorna försvåras.
Ofta ser man inga symtom på valpen. Det är först vid veterinärbesiktningen som defekten upptäcks genom att man kan höra blåsljud. förr eller senare uppenbaras tecken på hjärtsvikt och avmagring, vätskeansamling i buken och trötthet som följd. Tidpunkten beror på graden av förträngning. En lindrig sådan har god prognos och hunden kan leva i många år innan hjärtsvikt inträder. I vissa fall ser man i stället en onormal förträngning av utflödesområdet för blodet från vänster kammare, så kallad aortastenos. Förträngningen ger ett ökat tryck i hjärtkammaren som leder till tillväxt av kammarväggen. Hundar med aortastenos visar ofta inga symtom alls. Eventuellt kan man se en minskad arbetsförmåga vid kraftig stenos. I ett framskridet stadium är risken stor för plötsliga dödsfall i samband med upphätsning, ansträngning eller lek. Hundar med aortastenos kan leva ett symtomfritt normalt liv. Om hunden visar arytmier kan den behandlas medicinskt för att minska risken för plötsligt dödsfall.
Under fosterstadiet finns en förbindelse mellan aorta och lungartären. Denna kallas ductus artseriosus som har som funktion att föra över blod mellan kärlen. Efter födseln har förbindelsen inte någon funktion och väggarna växer samman. När detta inte sker kvarstår förbindelsen, en defekt som kallas persisterande ductus arteriosus. Defektens symtom vareierar med kärlförbindelsens storlek. Vid mycket stora öppningar dör valpen redan före åtta veckors ålder i akut hjärtsvikt.
Symtomen är i första hand dålig viktökning och svårigheter att andas. Om man lyssnar på hjärtat hör man tydliga blåsljud. Vid mindre öppningar har man vanligen inga som helst symtom vid tiden för normal valpförsäljning. I stället visar sig defekten senare under hundens liv.
Hundar med persisterande ductus arteriosus får förr eller senare hjärtsvikt, vanligen före tre års ålder. Defekten kan behandlas kirurgiskt genom att den kvarstående förbindelsen stängs av.

Uppdaterar det här inlägget!!
Nu är det så här att den första valpen som kom ut var dödfödd och detta förmodligen på grund av att Elin blev väldigt stressad så att värkarna stannade av lite. Jag räknar inte med den valpen alls utan för mig är det första levande valpen valp nummer ett.

/The first puppy was stillborn, Elin became stressed or afraid and that made the contractions to make a pause. I don't count the first puppy. For puppy nr1 is one that is alive at birth.\

Nr 1; kom ut kl 07:05, var en hane och var mörk på hela ryggen. Vikten var 359gram.
/Came out at 07:05, a male, whole back dark, weight was 359g.\


Nr 2; kom ut klockan 08:05, var en hane med ett brett vitt band över skuldran. Vikten var 402gram.
/Came out 08:05, was also a male with a white strip over the shoulders, weight was 402g.\


Nr 3; kom ut 08:43, var en hane och mycket ljusare än de tidigare. Vikten var 315gram.
/Came out at 08:43, a male, much lighter than the others, weight was 315g.\


Nr 4; kom ut kl 09:15, var en tik(!) och hon var ljus med stora "Nikki" fläckar som jag kallade det nr hon kom ut. (Fläckarna sitter ganska symetriskt på varsin sida om ryggraden. Vikten var 360gram.
/Came out at 09:15, a bitch, she was light colored with "Nikki" spots as I called it when I saw her spots. (The spots are symmetrical at both sides of the spine), weight was 360g.\


Nr 5; kom ut kl10:00, var en hane som föddes i trädgården rakt ner i handduken. Vikten var 311gram.
/Came out at 10:00, a male, he was born in the garden when Elin went out to pee. anna-Lena took Elin in a leash and I walked behind her with a towel and when Elin had stoped peeing she had a contraction and she pushed out the puppy and I cought it with a towel before it hit the snow, weight was 359g.\


Nr 6; kom ut 11:42, var helt grön i fosterhinnorna (jag blev ganska chockad när jag såg den, det var jag som tog emot den..), var en hane. Vikten låg på 353gram.
/Came out at 11:42, a male, the membranes was all green and I was quite chocked when I first saw him,
weight was 353g.\


Nr 7; kom ut kl 12:12, var en tik och hon hade lite problem med andningen eftersom att det var mycket slem i andningsvägarna. Hon kom också till världen ute i trädgården och vägde 382gram.
/Came out at 12:12, a bitch, was also born out in the garden when Elin went out to pee, weight was 382g.\


Att fosterhinnorna blir gröna ibland är normalt, det är på grund av att hinnorna får slut på syre och även det "normala" blir grönt efter ett tag när det kommit ut. Om det tar lång tid ifrån det att moderkakan släpper livmodern tills att valpen kommer ut blir det så. Om det är något klet på handdukarna som ser grönt och enligt mig lite äckligt ut så är det inte något konstigt, utan helt normalt.

Elin var helt fantastisk under hela valpningen, hon tog hand om valparna direkt och var väldigt änslig när vi tog dem ifrån henne för att vägas eller slungas osv.  Hon mådde också bra under hela valpningen och skötte allt helt underbart. Att första valpen var dödfödd berodde på att hon av någon anledning blev stressad eller rädd och därav lugnade värkarbetet ner sig en stund. Men hon försökte hela tiden och det syndes att hon var förvirrad och fundersam över vad som hände.

/Elin was amazing during the whole process, she took care of the puppes at once and was concerned when we took the away to weigh them os to help them with something. Before the first puppie she was confused and scared but after that one she knew the drill and just popped them out. Elin was feeling well the whole time, it just showed that it was draining her power when the last ones was working their way out.\

Fyra hanhundar och en tik är nu födda, den sista, en hane är född ute i trädgården när Elin ville ut och kissa. Anna-Lena tog Elin och jag tog med en handduk ut så den lille pojken slapp i alla fall hamna i snön. Sen var det snabbt in i värmen och klippa navelsträngen.. Nu är det snart fler på gång och jag måste också skriva på engelska.. Hör av mig senare med fler bilder på allihopa.
Har också glömt att skriva att Elin mår riktigt bra och är helt underbar med valparna!

Four males and one bitch is now born, the last one was born in the garden when Elin wanted out to pee. Anna-Lena took Elin and i brought a towel. I was at least fast enough that the little boy didn't have to come down into the snow when newborn. Then I ran in to the house to keep it warm. There is moore comming so I have yo say over and out for a while, and I also forgot to say that Elin is doing great both her self and with her puppies!

Den andra, (också hane) var också riktigt mörk och stark. Den första vägde 359gram vid födsel och den andra var på 402 gram. Det gick riktigt snabbt att få ut nr 2 och de kommer ut i riktigt fina hela paket med starka fosterhinnor.

Puppy number two is out now, he is also very strong and big. Nr 1 359g and nr2 402g.
Nr2 came out very quickly.


Nr 1


Nr2

Nu (klockan 01.50) gick vattnet och nu har vi flyttat in till kontoret där valplådan står.
The water broke now (at 01.50 am ), and we have moved ourselves into the office where the whelping box is.

And so it begins..

Det fortsätter att krypa fram, tiden går extremt sakta och hennes temp är ännu bara uppe i 37,14..
Det är bra att man i alla fall har trevligt sällskap och en tv med många kanaler.
Men Elin har börjatgnälla en del nu, som om hon också är oroig nu..

Elin ligger och flåsar nu med, men hon håller sig i soffan och vill gärna vara riktigt nära och helst uppe i knät..
Tempen hade bara gått upp till 36,77 för en timme sen men det börjar gå upp igen i alla fall..
Hon har ätit lite mat och lite godis och vi har varit ut och gått med henne lite för att försöka få igång det lite snabbare.. Hon verkar ha det lite jobigt och andningen är väldigt ansträngd.

Allt är klart nu, alla grejer är där de ska och nu väntar vi bara på att det ska dra igång..

Vecka 9
(Sextiotre dygn)
Fostren är mellan 16 och 18 cm lång när de föds. De är ordentligt behårade, ögonen är slutna.
Så gott som hela skelettet är förbenat.

Nu har det snart gått två dygn sen senaste informationen och här kommer lite information om valpningen, senare (imorgon) kommer också info om vilka medfödda defekter valparna kan ha.

Vad startar förlossningen?
De flesta av alla valpningar komplikationsfria och de flesta tikarna klarar av förlossningen utmärkt själva, men det betyder inte att de kan lämnas själva för komplikationer kan ändå uppstå. Många tikar känner sig dessutom tryggare om husse eller matte finns i närheten.
Valpningar kan variera betydligt, vissa tikar är mycket oroliga och har ett uttalat förlossningsarbete medan andra börjar valpa utan någon större förvarning. Den tid valpningen tar beror framför allt på hur stor kullen är, små hundar har som regel mindre kullar är större hundar.
Under sista veckan av dräktigheten är det bra att kontrollera tikens kroppstempratur eftersom att tempraturkurvan utgör en värdefull mätare på när det är dags för tiken att valpa.
Under det sista dygnet före valpningen sker en markant sänkning av tempraturen, ofta ner till 36 grader. Förlossningsarbetet börjar när tempraturen åter stiger och återgår till normalvärdet eller något högre.
I regel sker det inom tolv timmar, ibland ett dygn, efter det att tempraturen varit som lägst.

Vad som startar förlossningen vet man inte säkert.
Förmodligen är det fostren som avgör när det är dags, när de är färdigutveckliade frisätts hormoner (kortikosteroider) från deras binjurar som signalerar till tiken när förlossningsarbetet kan starta. Östrogen frisätts som stimulerar produktion av prostaglandin som i sin tur stimulerar äggstockarna till frisläppning av relaxin. Relaxin och östrogen mjukar upp ligament och förlossningsvägar så att fostren kan passera.
Livmodermunnen som normalt är ca. 1mm ska vara minst 4-5 cm bred för att valparna ska kunna passera. Likaså måste väggen i slidan mjukas upp före valparnas passage.
Prostaglandin verkar också på äggstockarna så att produktionen av progesteron avtar, på hypofysen i hjärnan så att oxytocin frigörs samt direkt på livmodern så att den kan dra ihop sig och pressa ut valparna.

Temperaturen sjunker
I samband med att progesteronet sjunker sker en tempratursänkning hos tiken som indikerar att förlossningen (öppningsstadiet) har startat. Det aktiva förlossningsarbetet (utdrivningsstadiet) börjar när tempraturen återgår till normalvärdet eller något högre. I regel sker detta inom tolv timmar, ibland upp till ett dygn efter det att tempraturen har varit som lägst.
Man vet inte med säkerhet varför kroppstempraturen sjunker i samband med förlossningen.Troligtvis beror det på den hastiga sänkingen av progesteronnivån. Det kan vara förklaringen till att tikar som endast bär på ett eller ett par foster inte alltid får någon tempratursänkning. Tiken får helt enkelt inte en tillräckligt stark signal för att förlossningsarbetet ska starta. En vanlig orsak till värksvaghet är just att tiken bär på få valpar.

Öppningstadiet
Valpningen inleds med det så kallade öppningsstadiet vilket pågår under den tid som kroppstemperaturen är låg, vanligtvis mellan fyra och tolv timmar. Intensitet och längd varierar dock och öppninsstadiet ka vara ändå upp till trettiosex timmar. Under detta stadium förbereder sig tiken för att kunna föda sina ungar. Förlossningsvägarna vidgas och hon får slemmiga flytningar som gör passagen smidig. Tiken är orolig, hässjar och skakar. Skakningarna beror på den låga kroppstemperaturen. Hon bäddar och river i valplådan eller på något annat ställe som tilltalar henne mer. Hon vill gå ut och urinera eftersom att livmodern trycker på urinblåsan. Hon slickar sig runt könsöppningen och tittar på bakdelen  och snurrar runt, lägger sig ner för att strax stå upp igen. Man kan ana svaga och oregelbundna livmodersamandragningar, dock utan synbar ansträning för tiken. Så länge värkarna inte är kraftiga, regelbundna eller syniga innebär de ingen fara för tiken eller valparna.

Utdrivningsstadiet
Under utdrivningsstadiet har tiken synbara krystvärkar och när bäckenhålan spricker den yttre fosterblåsan och fostervattnet "går". Inom kort syns den inre fosterblåsan i vilken valpen ligger. Ibland kan blåsan visa sig mellan vuvlaläpparna och försvinna in i tiken flera gånger innan den brister. Valpen ändrar läge, från ryggläge med hopdragna ben och böjd nacke till bröstläge med sträckta ben och sträckt hals. Ibland spricker den inre blåsan innan valpen är ute. Det innebär att valpen föds "naken". Av de valpar som föds kommer ca 60% ut med huvudet först, frambenen sträckta rakt framåt och med ryggen i linje med tikens rygg. Resten av valparna kommer baklänges vilket är normalt hos hund. Tiken ligger oftast på sidan när hon föder sina valpar men en del föredrar att stå upp. När fostren passerar förlossningsvägarna stimuleras nerverna i slidan och livmodermunnen så att impluser skickas till hjärnan som frisättning av mer oxytocin, den så kallade Fergusins reflex.

Oxytocinet stimulerar livmodern till ytterligare kontraktioner så att nästa valp kan drivas ut.
Vid vissa förlossningar föds valparna snabbt, med bara några minuters mellanrum. I andra fall kan det ta flera timmar mellan valparna. Om tiken bär på en stor kull valpar kan hon ibland behöva en längre paus innan hon föder de sista valparna. Så länge hon är lugn mellan valparna finns ingen anledning till oro.
Hela förlossningen bör vara över på mellan tolv och tjugofyra timmar, naturligtvis beroende på hur många valpar kullen består av.
Om förlossningen drar utpå tiden ökar risken för att de kvarvarande valparna ska dö, men också för att tiken ska få infektioner i slida och livmoder.
Ibland kan tiken behöva extra energi under valpningen och man kan då ge druvsocker.

Efter valpningen går man ut och rastar tiken. Hon är ofta mycket hungrig efteråt och då bör man ge henne lättsmält mat (kokt ris, kokt mager fisk eller kokt köttfärs) med lika mycket vätska. Första avföringen är ofta stenhård och det kan dröja upp till 1 dygn innan den kommer.

Nu har jag fixat iordning datorn och jag tror inte att jag förlorade så mycket, alla gamla skolarbeten ligger uppe på skydriven på hotmailen, alla bilder sparade jag på USB minnen och även en del musik.. Fick plats med nästan all Winnerbäck i alla fall, och det andra är ju inte så viktigt.. :P Nu måste jag bara installera om mina kameror, det enda problemet är att webcamen ligger hos Jesper och Anna.. Måste hämta den imorgon eller åka dit med datorn.. Det är helt otroligt skönt att ha bärbar, den är så lätt att bara ta med sig!

Fick nyss en kommentar ifrån Anna-Lena där hon sade att Elins temp fortfarande är normal, så det blir nog inga valpar inatt som jag trodde.. Valpisarna rör i alla fall på sig som galningar där inne, Elin låg i mitt knä tidigare idag och det bubblade i hela magen på henne.. Det kommer nog vara riktigt aktiva och roliga valpar (:
Bilderna jag tog idag ligger i Anna-Lenas kamera, hade lite bråttom när de kom hem.. Var tvungen att åka till huset och greja så det blev aldrig att jag skickade in bilderna på datorn.. Sorry.. Ska i alla fall över dit imorgon så då tar jag kort i alla fall, med min kamera som jag hämtat nu.

Anna-Lena berättade också att Elin bäddar som bara den nu också..
Nu är det nära!

Ja, nu är det bara två dagar kvar och det känns helt overkligt.. Men jag kan ju säga att jag tror att det blir valpning ännu tidigare, nu medan jag sitter och skriver står Elin i valplådan och bäddar. Hennes andning är snabb och ansträngd precis som den varit den sista vckan eller så..
Min kamera ligger i huset, glömde den där i söndags så just nu använder jag Jesper och Anna-Lenas. Det är ju heller ingen ide att lägga in bilderna i min dator så mitt bloggande kommer nog att bli lite begränsat nu.. Ska försöka hinna installera om datorn så att jag kan komm igång igen, måste ju filma valpningen! Men jag ska installera kameran i Jesper och Annas dator också så att vi har en plan B..

Jaha.. Jag har fått virus på datorn.. Måste installera om windows.. Sparar alla viktiga bilder och så men allt annat försvinner nu..
Jag hör av mig igen imorgon..

Var hem till Jesper och Anna-Lena idag en snabbis.. Anna berättade att Elin har börjat bädda och greja så det märks att det börjar närma sig. Hon har tempat henne och ska även göra det imorgon på morgonen innan de åker så att jag inte blir ensam med en valpande Elin.. Det är skönt att det finns så lätta sätt att ta reda på om det är på gång eller inte, då kan man förbereda sig ordentligt.

Det är så roligt nu när det börjar närma sig, men jag börjar också bli nervös. Jag vet inte varför men så är det i alla fall.. Det ska bli så roligt att få se och lära känna de små krabaterna :D

Det är enormt mycket att läsa.. Jag ger er två dagar :P Sen lägger jag upp mer information..

Tecken på förlossningskomplikationer då veterinär bör kontaktas:

• Överskriden dräktighetstid (Mer än fyra dygn)
• Tempratursänkning med åtföljande tempraturhöjning utan att förlossningen har kommit igång.
• Nedsatt allmäntillstånd.
• Blodiga eller gröna flytningar från slidan.
• Kraftiga värkar som inte resulterar i framfödandet av en valp inom två timmar.
• Svagt värkarbete som ej leder till resultat inom sex timmar.
• Fostervattenavgång som ej följs av förlossning inom sex timmar.
• Längre tid än fyra timmar sedan en valp förlösts och fler väntas.
• Ett foster som fastnat i förlossningsvägarna.

Hur länge ska man vänta om ingenting händer?
Det är viktigt att lära sig göra en rimlig bedömning av om tiken har kommit in i utdrivningsstadiet eller om hon fortfarande befinner sig i öppningstadiet.
Tre saker talar om för oss att hon har kommit in i utdrivningsstadiet, nämligen:

• att vi kan se att hon har krystvärkar,
• att temperaturen har återgått till normal nivå eller
• att vattnet har gått.

Om någonting eller allt av detta har inträffat, men ingenting mer tycks hända så kan man ange följande riktlinjer:

Om tiken har svaga och oregelbundna värkar så kan man vänta i upp till 2 - 3 (max 4) timmar innan man tar henne till en veterinär.
Om hon har starka, täta värkar däremot utan att det händer något så är det ett tecken på att hon antingen har ett för stort foster, är för trång, eller att någon valp ligger fel. Man bör då inte vänta mer än högst 20 - 30 minuter innan man vidtar åtgärder. Får tiken ligga längre tröttar hon ut sig och risken ökar för att valparna ska kvävas.









Hur tätt kommer valparna?
Intervallet mellan valparna brukar variera mellan 5 och 60 minuter. I en undersökning kunde man påvisa att vid okomplicerade normalvalpningar kom nästa valp inom 30 minuter i en tredjedel av fallen.
I två tredjedelar av fallen hade nästkommande valp anlänt inom 60 minuter och i över 70 % hade den nästkommande valpen fötts inom 90 minuter. Endast i 12 % av fallen dröjde det mer än 120 minuter mellan valparna. Räkna alltså med att normalt vänta i högst 2 timmar mellan valparna.
Möjligen något längre om allt verkar normalt för övrigt. Har tiken många valpar kan så lång tid mellan valparna bara accepteras mellan några av dem, annars överskrids maximitiden för valpningen (12 timmar).

Hur lång tid får valpningen ta?
Normalt bör valpningen inte ta mer än 12 timmar. Drar den ut längre på tiden är det dels risk för att valparnas moderkakor lossnar och att de därmed kvävs, dels att tiken får bakterieinväxt i livmodern, vilket kan äventyra hennes hälsa och framtida fertilitet.
Under övervakning kan hon möjligen tilllåtas att hålla på i upp till 24 timmar, men aldrig längre än så. Ibland hör man talas om tikar som har fött levande valpar så sent som 48 timmar efter det att valpningen börjat.
Ofta framhålls detta som något positivt och märkligt av den som förmedlar historien. Den inställningen är helt felaktig och visar på en anmärkningsvärd nonchalans för tikens och valparnas välbefinnande.

Hur kan valpar överhuvudtaget klara sig så länge?
Ja det beror på flera faktorer. För att valpen ska kunna överleva fordras att moderkakan fortfarande har tillräcklig kontakt med tikens livmodervägg så att den kan förse valpen med syresatt blod. Under valpningen drar sig livmodern samman mycket aktivt och kommer därigenom att medverka till att moderkakorna lossnar. Man brukar ange att det kan ta 6 - 8 timmar för en moderkaka att lossna helt, från det att valpen börjar matas fram i förlossningsvägarna. Är livmodern värksvag så fungerar denna frammatning sämre och därmed kan även moderkakornas avlossning fördröjas. Ger man livmodersammandragande medel, som oxytocin, så på skyndas istället denna avlossning.

 Hur vet man att det är den sista valpen?
I de flesta fall ändrar tiken sitt beteende när den sista valpen väl är född. Värkarbetet och krystningarna upphör och hon ägnar valparna sitt odelade intresse. Hon blir lugn och lägger sig tillrätta för att ge valparna di. Är man ändå osäker kan man försöka palpera hennes livmoder för att undersöka om det finns fler valpar kvar. Är tiken inte alltför tjock eller spänd i buken brukar man kunna känna eventuella kvarvarande valpar. Fostren är förhållandevis stora och bör inte kunna undgå upptäckt. Känner man bara en diffus förhårdnad mitt i buken, men inte t ex ett tydligt huvud så får man avvakta några minuter och sedan känna efter igen på samma ställe. Finns förhårdnaden kvar är det troligen ett foster. Finns den inte kvar var det troligen bara livmoderhornet som drog ihop sig. Är man fortfarande osäker får man ta tiken till veterinär för en röntgenundersökning.

Efterbördsstadiet
Efterbördarna kommer som regel tillsammans med valpen eller inom en kvart därefter. Ibland händer det att flera valpar föds utan sin efterbörd och att dessa sedan kommer efteråt. Här kan man också ha användning av en peang för att försöka greppa eventuella framhängande fosterhinnerester, vilka är hala och annars svåra att få grepp om. Sitter moderkakan hårt fast ska man dock inte försöka sig på att dra ut den med våld. Det kan leda till kraftiga blödningar. En sådan efterbörd får istället sitta kvar tills den lossnar spontant, vilket den vanligtvis gör relativt snart. Om oturen är framme kan kvarvarande efterbördar sno sig om den efterföljande valpen och därmed försvåra förlossningen. Man bör alltid försöka räkna antalet efterbördar och se att de stämmer med antalet födda valpar. Skulle någon efterbörd bli kvar blir tiken vanligen dålig inom något dygn och kan få hög feber.
Veterinärhjälp erfordras då för att få ut efterbörden och behandla tiken så att hon inte får livmoderinflammation. Tikarna äter gärna upp en del av efterbördarna. I vilt tillstånd är detta mycket ändamålsenligt. Dels innehåller de näring och hormoner som ökar hennes mjölkproduktion, dels skulle de annars ligga kvar och skräpa ner i lyan. Man bör emellertid inte låta tiken äta alltför många efterbördar, eftersom det kan medföra att hon blir väldigt lös i magen. Ett par stycken räcker gott. Tiken brukar ha efterbördsflytningar i upp till ca tre veckor efter valpningen. De brukar vara rikligast under första veckan för att sedan avta. Livmodern är helt återställd efter ungefär nio veckor.

Valpningskomplikationer
Problem i samband med valpningen kan bero på tiken, dvs vara maternella eller bero på fostren, dvs vara foetala. Vanligast bland de orsaker som kan hänföras till störningar hos modern är att hon är värksvag eller har för trånga fostervägar. Vanligast bland de orsaker som kan hänföras till valparna är att dessa ligger fel, är för stora eller är missbildade eller döda.

Trånga fostervägar
Genom sitt gemensamma ursprung kommer de olika hundrasernas valpar inte att skilja sig så mycket åt i storlek vid födelsen. Detta får som konsekvens att de småvuxna raserna får förhållandevis mycket större valpar än vad de storvuxna får. Problemet med för trånga fostervägar drabbar således främst dvärghundsraserna. Man brukar ange som gräns att det kan bli problem när valpvikten överstiger 5 % av vuxenvikten. Hos många dvärghundsraser väger valparna upp mot 8 % av vuxenvikten och det säger sig då självt att det gärna blir svårigheter i samband med förlossningen. Bidragande faktor är också att uppfödarna accepterar att dvärghundsraserna bara får en eller ett par valpar. Samtidigt vet vi att även när de mellanstora eller storvuxna raserna har så få valpar, så leder det ofta till problem, bl a på grund av att stimulansen till igångsättande av förlossningen blir för svag och pga att sådana valpar blir stora genom avsaknad av konkurrens om näringen under fosterutvecklingsperioden. Det borde därför vara klokt att även hos de småvuxna raserna avla för större kullstorlek. Trånga fostervägar kan också uppkomma till följd av en skada, t ex påkörning av en bil. Bäckenbrott är en inte helt ovanlig komplikation i samband med trafikolyckor. Är man medveten om att tiken har haft en bäckenskada bör man låta undersöka henne noggrant innan man bestämmer sig för att para henne. Att låta para en tik i medvetande om att hon måste förlösas med kejsarsnitt måste anses oetiskt. För att i största möjliga mån förebygga valpningskomplikationer till följd av för trånga fostervägar väljer en del dvärghunds uppfödare att para tikarna redan i ettårsåldern, då bäckenet ännu är relativt töjbart.
Fördelen av detta får vägas mot nackdelen av att tiken, även om hon är relativt färdigutvecklad kroppsligen, vid denna tid knappast är psykiskt mogen för att ta hand om en kull med valpar. Detta kan dels hämma tikens och valparnas utveckling och även medföra en hel del merarbete för uppfödaren.

Värksvaghet
Primär eller sekundär värksvaghet är de två absolut vanligaste orsakerna till valpnings problem hos hund. Med primär värksvaghet menar man att tiken antingen inte visar några som helst tecken på att aktivt försöka krysta fram valparna (total primär värksvaghet). Ibland kan tiken till en början ha svaga och oregelbundna värkar och föder kanske också någon eller ett par valpar, men sedan stannar värkarbetet av innan hela kullen är född (partiell primär värksvaghet). I dessa fall är det extra viktigt att man har följt tiken med regelbundna temperaturtagningar. Det är dock inte säkert att en primärt värksvag tik uppvisar de typiska tecknen på att hon är i öppningsstadiet. Bäddningsbeteendet utlöses delvis av livmodersammandragningarna och kan utebli om dessa är svaga. Även om temperaturen vanligtvis går ned inför valpningen så kan även detta tecken utebli vid fall av utpräglad primär värksvaghet. Iband kan man först se att vattnet har gått eller vid vaginalundersökning känna en fosterblåsan via en helt öppen livmodermun. Orsaken till primär värksvaghet kan, förutom olika sjukdomstillstånd, vara en ärftligt betingad felaktighet i livmodermuskulaturens ämnesomsättning, som gör att den inte svarar på signalerna att dra ihop sig. Denna typ av värksvaghet förekommer ofta familjärt och det bör man ta hänsyn till i avelsarbetet. Bristande värkarbete kan dock också bero på att tiken bara har en eller ett par valpar och att hon därigenom får för svaga signaler för att kunna svara med ett effektivt värkarbete. Samma sak kan inträffa om hon har döda valpar, vilka inte kan ge henne några signaler till värkarbete alls.
Det motsatta förhållandet, att hon har väldigt många valpar och därmed en mycket utspänd och tunn livmodervägg, kan ge samma resultat. I dessa fall behöver störningen inte vara ärftligt betingad. Det är inte heller ovanligt att lite äldre tikar får problem med värkarbetet. Av den anledningen parar man inte gärna tikar som är äldre än ca 8 år, och SKK kräver numera ett friskintyg för tikar som är över 7 år och skall gå i avel. Fetma kan också förhindra ett effektivt värkarbete. Man bör därför alltid se till att tiken är i god kondition innan parningen. Bantning under dräktighetsperioden bör självfallet inte förekomma. Oro eller stress kan också leda till ett ineffektivt värkarbete, varför man alltid bör se till att tiken har vant sig vid valpningsplatsen i god tid, och att hon har lugn och ro omkring sig vid valpningen. Värksvaghet kan också bero på att tiken inte kan mobilisera tillräckligt med kalk i blodet för att livmodermuskulaturen ska kunna fungera effektivt. Verklig kalkbrist är dock inte vanligt hos tik.
Det är i de allra flesta fall bara tikens förmåga att utnyttja sitt eget kalkförråd som inte fungerar. Man avråder idag från att ge för hög kalkgiva under dräktigheten då det kan få till följd att dämpa tikens egen kalkregleringsförmåga.

Sekundär värksvaghet uppkommer oftast till följd av en besvärlig valpning, då tiken tröttas ut och inte orkar fullfölja förlossningen. Märker man tendenser till värksvaghet så gäller det att försöka få igång förlossningen utan onödigt dröjsmål, för att skona tiken och försöka rädda valparna. Visar tiken inga eller bara svaga tecken på värkar bör man således inte låta henne hållas så i mer än ca 2 timmar, och absolut inte längre än i högst 4 timmar utan att vidtaga åtgärder.

Stimulering av värkarbetet
Man kan själv försöka få igång tikens värkarbete genom att springa med henne ett par varv runt huset eller upp och ned i trappor en stund. Det klassiska exemplet är tiken som valpar i bilen på väg till veterinären. Sannolikt hade man kunnat få igång förlossningen genom en rask språngmarsch på hemmaplan. Valpen hade då kunnat komma till världen under lite lugnare omständigheter och förlossningen kanske därefter hade fortsatt på normalt sätt. Ytterligare ett sätt att stimulera tikens värkarbete är att, efter noggrann rengöring och med kortklippta naglar, gå in vaginalt med ena handens pekfinger och långfinger och stimulera tiken genom att med fingrarna göra "på stället marsch" i vaginaltaket. Är tiken inte fullständigt uttröttad kommer hon då att svara med krystningar. Ibland kan det vara avgörande för det fortsatta förloppet att man på detta vis på ett tidigt stadium får igång valpningen. Misstänker man bristande kalkmobilisering kan man ge tiken kalk i flytande form eller som tabletter hemma själv, innan man kontaktar veterinär. Har man långt till veterinären så kan man sannolikt på detta vis höja tikens blodkalknivå snabbare än om man skulle ha väntat tills man kommer till kliniken. Injektionspreparaten bör man dock i flertalet fall överlåta till veterinären att handha. De flesta veterinärer ger kalk direkt i en blodåder. Man får då en snabbt insättande effekt. Denna typ av preparat ger en stark hjärtpåverkan och måste därför ges mycket långsamt och med noggrann kontroll av hjärtat. Det finns också kalklösningar som kan ges under huden. I undantagsfall kan man som tikägare själv ge detta. Det kan dock ibland resultera i en ful böld vid injektions-stället, varför man inte ska laborera med det i onödan. Skulle en primärt värksvag tik få gå över tiden utan att djurägaren observerar vad som är på gång, så fås som regel så småningom en avlossning av moderkakorna och efter ca 70 - 80 dagar öppnar sig livmodermunnen och tiken får grön-svarta, tjärliknande flytningar bestående av resterna av foster och fosterhinnor.

Fellägen
Under dräktighetstiden kan valparna ligga orienterade lite hur som helst i livmodern. Ungefär hälften ligger riktade framlänges och lika många ligger baklänges. Ofta kan de också ligga med ryggraden nedåt. De kan vända sig runt lite som de vill. I samband med att livmodern börjar dra ihop sig i förvärkar under öppningsstadiet så kommer valparna att ändra läge. Det anses som normalt att ca 40 % av valparna föds baklänges, vilket innebär att ca 10 % av dem har vänt på sig inför valpningen. Det är däremot mindre vanligt, och besvärligt, att de föds med ryggraden nedåt. En pigg och normal valp försöker räta upp sig så att den kommer in i förlossningsvägarna med framsträckt huvud och framsträcka framben. På så vis bildas en mycket ändamålsenlig kilform, vilket underlättar passagen genom förlossningsvägarna. Valpen som kommer baklänges innebär lite mer problem, särskilt om det är den första valpen. Dels är stussen inte lika kilformad, dels har den pälsen mot rörelseriktningen och dessutom kan bröstkorgen spjärna emot när den ska passera igenom bäckenet. Det händer också att valpen krokar i med sina arm-bågar i bäckenbotten och då fastnar halvvägs ute. Detta är en farlig position för en valp som kommer baklänges och fordrar snabba åtgärder. Genom att valpen är halvvägs ute kommer navelsträngen att klämmas emot bäckenbottnen, vilket stryper blod- och därmed syretillförseln. Hade valpen haft huvudet åt rätt håll hade den haft en chans att andas, men i denna position kommer den istället att fylla sina lungor med fostervatten.








Har valpen kommit så långt ut att fötterna är synliga så kan man avgöra när det börjar bli kris genom att titta på deras färg. Så länge de är rosa är det ingen fara. När de börjar bli blå är det bråttom. Försök greppa valpen om hasorna eller bättre runt höfterna. Vicka valpen i sidled, först åt ena hållet, sen åt det andra, under det att ni samtidigt drar den i riktning bakåt - nedåt mellan tikens bakben. Rätt dragriktning ska följa tikens anatomi, vilket innebär att man aldrig ska dra rakt bakåt, utan nedåt. Eftersom bäckengördeln, som är den trångaste delen av förlossningsvägarna, hos de flesta tikar har störst plats på diagonalen kan man också försöka vrida valpen ett kvarts varv åt endera hållet. Se åt vilket håll den själv försöker vrida sig och följ med åt samma håll. Lossnar den inte kan det bero på att armbågarna har fastnat på främre bäckenkanten. Gå då in med ett rent finger och känn efter om ni kan lirka loss dem. Det är faktiskt mycket bättre plats framför själva bäckengördeln. Har ni problem med att få loss valpens armbågar, så försök peta tillbaka den inåt. Passa på när tiken just har krystat och slappnar av igen. När ni skjuter in valpen kommer också trycket på navelsträngen att lätta och valpen får en chans att få lite syre igen. Behöver ni åka till veterinären för hjälp med lägerättning, vilket ofta är fallet, så bör ni försöka skjuta valpen tillbaka in på detta sätt för att den ska ha en större chans att klara sig. Ibland kommer valpen baklänges och med framåtslagna bakben, en så kallad stussbjudning. Dessa valpar kommer sällan så långt bak att man ser den karaktäristiska utbuktningen under tikens svans. Tiken krystar kraftigt, men ingenting händer. Går man in med ett finger och känner efter, så hittat man bara en liten, hal svans men ingenting mer. I dessa fall måste man alltid försöka skjuta valpen tillbaka inåt, så att man får plats att vända runt bakbenen och ändra läget till ett vanligt baklängesläge. Om man går in med ena handens tumme och pekfinger så kan man med tummen skjuta fram valpen och med pekfingret försöka greppa framför ena sidans knä, och genom att föra valpens ben inåt mot mittplanet få runt detta och sära ut det bakåt. Därefter gör man likadant med den andra sidans ben. Är man det minsta osäker, så bör man naturligtvis inte ge sig på ett försök, utan genast vända sig till sin veterinär för experthjälp. Samtidigt kan sägas att det inte alltid är så svårt som det kan verka innan man har försökt. En valp som är svag eller död kan komma fel. Ofta ser man att den stupar på bäckenkanten, dvs att den inte får upp huvudet och frambenen, utan doppar nosen och kommer med hjässan först. Inte heller här ser man någon utbuktning under tikens svans.



När man går in med ett finger och känner efter kommer man bara att känna skallen och kanske ett par öron. Oftast har valpen också bakåtslagna framben när den kommer på detta sätt. Lägerättning innebär i detta fall att man med pekfingret under valpens haka eller i valpens mun för upp huvudet över bäckenkanten. Ligger valpen långt ned kan man hjälpa till att lyfta upp den genom att med andra handen pressa upp tikens bukvägg, eller genom att lyfta upp tikens framdel. Ibland går det att dra fram valpen så, utan att lägerätta de bakåtslagna frambenen. Får man bara valpens huvud så långt bak att man kan greppa den runt nacken så har man bra dragmöjlighet. Drag alltid i takt med tikens värkar. Tänk också på att valpen är skör och inte håller för någon hårdhänt manipulation.
Behöver frambenen lägerättas så kan man behöva skjuta in valpen tillräckligt mycket för att man ska kunna föra in pekfingret runt valpens armbåge och därefter föra benet runt, inåt mot mittplanet och så bakåt i läge. Man får ta en sida i taget. Ibland räcker det med att det ena benet har lagts rätt för att det skall finnas tillräckligt med plats för att få ut valpen. Ett annat inte ovanligt felläge är att valpen kommer med åt sidan slaget huvud. Det enda man då kan känna är ett framben. Vanligtvis är huvudet vridet åt motsatt sida mot frambenet. Med ledning av tummens placering kan man avgöra vilken sidas tass det är som man kan känna. Är det höger framtass, så är huvudet med största sannolikhet slaget åt vänster sida och tvärt om. I detta fall måste man alltid skjuta tillbaka valpen inåt för att få plats att föra runt huvudet så att nosen pekar i rätt riktning. Ibland räcker det för att kunna få fram valpen, men många gånger måste man också lägerätta det underslagna frambenet. Ibland kommer två valpar samtidigt. I dessa fall måste man försöka skjuta tillbaka den ena så att en av dem får plats att komma ut. Ett omöjligt läge är när en valp antingen har anlagts så att den utvecklas i båda hornen eller, vanligen, under förlossningen pressats från det ena hornet över i det andra. Det enda man kan känna här är en rygg eller buk tvärs förlossningsriktningen. Dessa valpar går nästan aldrig att lägerätta. Det finns ingenting att greppa om. Är diagnosen säker så är det bara att så snabbt som möjligt ta sig till veterinär för ett kejsarsnitt.
Exemplen ovan gör inte anspråk på att spegla alla de olika varianter som kan förekomma, utan redogör bara för de vanligaste. Än en gång poängteras vikten av att inte ingripa utan att vara helt säker på förhållandena. Hygienen är också A och O.

Vad gör då veterinären?
När man kommer in med en tik med valpningsproblem kommer veterinären att göra en allmänundersökning och därefter undersöka hur långt valpningen har framskridit. Veterinären undersöker om tiken är öppen, och i så fall hur fostren ligger, och oftast också hur många de är genom röntgen eller ultraljudsundersökning. Ultraljudsundersökningen avslöjar också valparnas puls och därmed hur de mår. Verkar allting bra bortsett från värksvagheten ges först kalk, och då som regel direkt i blodet. Därefter ges tiken ungefär en halvtimme för att svara på denna behandling. Har hon inom denna tid börjat visa tecken på begynnande värkarbete, eller kanske till och med fött fram en valp, så kan man avvakta det vidare skeendet. Har hon däremot inte reagerat alls så brukar man välja att ge henne livmodersammandragande medel, vanligen i form av oxytocin.
Detta är ett mycket starkt verkande preparat som vid felaktig anrändning kan förvärra situationen. Det får under inga omständigheter ges om man inte är helt säker på att tiken är vidöppen och att valparna ligger rätt.
Oxytocin ska därför aldrig ges av tikägaren själv, utan ska alltid handhas av veterinär. För stor eller felaktigt insatt giva kan leda till livmoderbristning, för tidig avlossning av kvarvarande valpars moderkakor, varvid dessa riskerar att kvävas, samt ibland också cirkulationskollaps hos tiken med risk för hennes liv.
Det finns också ett annat livmodersammandragande medel, methergin. Detta finns i tablettform. Metherginet har en mer långvarig verkan än oxytocinet och det skall aldrig användas i samband med en förlossning. Resultatet blir då att livmodern drar ihop sig och omsluter valpen som en handske, vilket effektivt förhindrar att den kan komma ut. Även metherginet kan ge oönskade biverkningar. Denna typ av preparat ska således alltid ges av veterinär. Efter det att veterinären gett oxytocin ges tiken ungeför en halvtimme att svara på behandlingen. Får hon värkar avvaktar man igen. Händer ingenting inom denna tid så bör man inte vänta längre utan bestämma sig för att antingen tillgripa tångförlossning eller kejsarsnitta tiken.

Tångförlossning
Tångförlossning innebär att man går in via vagina och med hjälp av ett par metallskänklar griper runt antingen valpens huvud, eller om den ligger baklänges, om dess höfter eller den del som är tillgänglig. Det är alltid en viss risk för att valpen skadas. Man får vid tångförlossning aldrig gå längre in i tikens livmoder än att man med ena handens fingrar kan kontrollera vad man gör. Det är annars risk för att livmoderväggen kommer med i greppet, vilket kan leda till allvarliga skador på tiken. Det innebär i praktiken att man inte ska tillgripa tångförlossning om tiken har mer än två valpar kvar. Är hon värksvag så kommer den slappa livmodern inte att mata fram de kvarvarande valparna tillräckligt långt för att man ska kunna greppa runt dem. Har man t ex med hjälp av röntgen konstaterat att tiken har fler valpar kvar så bör manvälja kejsarsnitt direkt i stället. Det är skonsammare för tiken och innebär i de flesta fall också större chanser att få levande valpar.


Kejsarsnitt
Det innebär väsentligt större risk för tiken om man väntar i mer än 24 timmar efter valpningens igångsättande med att tillgripa kejsarsnitt. Överlevnadsprocenten för valparna avtar också markant efter denna tid. Vilken metod som används för kejsarsnitt beror på vem man vänder sig till. Idag är det mycket få veterinärer som utför kejsarsnitt under ryggmärgsbedövning, vilket var vanligt förr, utan nästan alla opererar idag med tiken nedsövd. Rent allmänt kan man säga att ryggmärgsbedövning förefaller ge valparna en bättre chans att klara sig, medan det innebär en något större risk för tiken. Metoden fordrar dels tillgång till assisterande personal, dels att tiken är lugn och samarbetsvillig. Hon ligger ju fullt vaken under operationen, åtminstone tills dess att valparna är framtagna och hon ska sys ihop, då man ibland väljer att söva ned henne. Ytterligare en fördel är att tiken som regel är fullt vaken då hon tas hem och att hon genast kan ta hand om sina valpar. Detta gör att hon vanligtvis accepterar dessa utan problem. När man i stället väljer man att söva ner tiken så kommer narkosmedel att gå över till valparna. Deras inre organ fungerar mycket dåligt i detta stadium och det innebär att de kommer att bli påverkade under en ganska lång tid.
Denna metod är däremot inte så personalkrävande, då tiken ligger nedsövd och den är mindre riskfylld för tiken. Det händer att tiken inte accepterar sina valpar när hon vaknar upp och mår dåligt samtidigt som valparna pockar på hennes uppmärksamhet. Det kan bli lite för mycket för henne. Men vanligtvis lugnar hon ganska snart ner sig. I praktiken är det sannolikt viktigare att den som opererar är van vid just den metod han använder än vilken av metoderna det är.

Tidsfaktorn är alltid viktig och lite grovt uttryckt kan det vara bättre med en sämre metod som går snabbare än med en bättre som tar längre tid. Trots att tiken kommer hem med ett flera decimeter långt nysytt sår mitt emellan mjölkkörtlarna, vilket man tycker skulle ge problem, så brukar det sällan bli komplikationer. Valparna brukar kunna få dia utan att det medför obehag för tiken. Man kan också välja att göra ett s k flanksnitt, men det är f n ovanligt. Stygnen brukar tas efter 10 dagar.

Det känns så konstigt att det är så kort tid kvar för det är en del grejer man fortfarande måste hinna med.. Jag måste i alla fall plugga lite mer på allt man bör veta.. Och så är det en hel del jag måste hinna göra i huset..
Ska i alla fall hem till Jepser och Anna idag en stund, jag och min pojkvän gjorde smörgåstårta igår så det finns en massa brödkanter kvar till hundarna..

Lena vill veta mer inför valpningen, och jag tycker nog att man måste börja plugga det här ganska tidigt så att man minns det.. Det är otroligt viktig information! Det är ju inte så smidigt att behöva sitta och leta i böcker när det väl kommer upp ett problem..


Här är Lena med sin lilla GDH Einar, de tränar apportering på klubbträffen.

Jag har ju en massa information som man ska ha i bakuvudet när en valpnig drar igång, jag funderar om jag ska lägga ut den nu eller om jag ska vänta tills på tisdag eller onsdag.. Men det är ganska mycket att läsa så jag vet inte riktigt..
Vad tycker ni?

Kom ihåg att kolla in på www.KennelNeis.com med jämna mellanrum.

Nu närmar det sig!
Ska försöka ta mig tidoch åka över till Jesper och Anna imorgon och mäta Elin nu igen.. Nu närmar det ju sig och jag vill veta hur stor hon var sista dagen.. Sen vill jag mäta ganska direkt efter valpningen, med betoning på ganska! Jag kommer inte att tvinga bort henne från valparna för att mäta, det får jag väl göra när hon ändå behöver ut och kissa eller något sånt..
Jag längtar tills det drar igång.. Dagen D.. Åh f*n va jobbigt det är att vänta!

På tisdag ska Jesper och Anna upp till Stockholm och jag ska vara Elinvakt :D De andra hundarna kommer väl också att vara hemma men det är ju Elin det är viktigt att hålla koll på.. Visste ni att det är olagligt att flytta en högdräktig tik den sista veckan? OM resan inte går DIREKT till veterinären!
Det visste jag faktiskt inte förrän Anna berättade det för några dagar sen, jag hade självklart aldrig åkt runt med en högdräktig tik i baksätet men i alla fall. Bra att det är olagligt i alla fall så att idioter också innefattas, inte som med sunt förnuft.. Det är det ju vissa som bara inte har..

Heh, förresten.. När jag satt med bloggen inatt och lade upp bilder fick jag ett mail, detta var runt 04 någong gång och man blir ju lite förvånad när man får mail så sent.. Inte så många som brukar vara vakna.. Det var i alla fall från Steve i USA så det var ju inte så konstigt ändå.. 7 timmars tidsskillnad gör rätt mycket..


Från vänster; Ann-Marie med Leo, Anna-Lena med Uffe, Hans med Triztan och Jesper med Thyra.

Glömde ju att lägga upp veckobilderna i torsdags..


Vecka 5

Vecka 6

Vecka 7

Vecka 8

Okej så här är det.. Jag har verkligen varit muppig nu ett tag, varje gång jag lägger upp en bild här på bloggen hamnar de i ett arkiv. Ett arkiv som jag trodde att det fanns ett visst utrymme på aå jag har raderat bilder där ifrån då och då.. INTE smart!
När jag gjorde det försvann bilderna från bloggen och det blev bara en massa text kvar.. Tråkigt..
Så nu har jag suttit och lagt upp ALLA bilder igen.. ORKA?!
Men jag gjorde det i alla fall, annars försvinner charmen med GammelDansken.. Det härligaste av allt är att sitta och titta på dem.

Det misstaget gör jag i alla fall aldrig om..
Nu finns bilderna där i alla fall



Det har snöat riktigt mycket idag igen.. Jag är så trött på den här snon nu så jag vet snart inte vart jag tar vägen. Jag vill ha värme igen.. Sommar..

Okej klockan är lite över tolv men det här får i alla fall bli lördagens inlägg.
Idag har jag varit hemma hos Jesper och Anna ett tag, försökte fixa internet till en av deras datorer men det var stört omöjligt! Inte ens min datanördiga vän Pär i Borlänge kunde fixa det :s Han brukar kunna fixa allt!
I alla fall så är Elin helt besatt av att äta! Så fort någonting prasslade eller om man sträckte sig efter nåt att äta så skulle hon vara uppe i knät på en och ha en bit. Och nu får hon ändå valpfoder tre gånger om dagen(!) Så man tycker ju att hon skulle vara nöjd.. Jag börjar nog också tro att hon har fler än åtta valpar, jag tycker att hennes mage är så stor att det nästan skulle vara konstigt om det "bara" var åtta valpar där inne, men vem vet? Det får vi väl se när de behagar att komma ut och visa upp sig.


Elin slappar, den senaste tiden har hennes andning blivit mycket snabbare och kortare.
Men det är väl för att allt är så tight där inne..

Magen nu i dygn 58. /Her tummy at day 58\


Elin

Måste tipsa om en riktigt trevlig sida där man går med och får godis, gratis!
http://www.gratisgodis.se/?r=278829

Jag tyckte i alla fall att det var en riktigt bra sida (:

Längst bak; Aussi, Nikki, Uffe, Thyra och Elin främst
/from the back is Aussi, Nikki, Uffe, Thyraand Elin in the front\

Aussi är Mormor till valparna, Nikki farmor, Uffe är morbror, Thyra moster och Elin mor
/Aussi is Elins mother, grandmother to the puppies, Nikki is Triztans mother, grandmother to the puppies, Uffe is Elins half brother, Thyra aunt, and Elin the mother.\


Maja
Nikkis mor och Tristans mormor, valparnas gammelfarmor.
Numera bosatt hos familjen Ruwald Jensen i Danmark, som ska ha en valp ifrån Elins kull.
/Maja, Nikkis mother and Tristans grandmother, the puppies great grandmother\


Aussi igen
/Aussi again\

Lite mer bilder då;


Triztan nosade runt och markerade revir på tomten


Jesper, Anna, Elin och Triztan


Triztan


Elin på språng


Ingegerd, Elin och Triztan


Triztan


Hans, Triztan och Elin


Triztan skuttar iväg


Nej, Triztan väägrade att vara stilla


Triztan och Elin


Triztan och Elin


Triztan


Triztan skakar på sig


Uffepojken trött..


Nikki ser så vacker och majestätisk ut


Elin trött efter att ha tuggat så mycket ben


Uffeguffen tuggar tuggummi


Och Nikki ligger och ser trasig ut med sina ben på flajj


Elin får avsluta..

Jag har inte varit någonting hos Jesper och Anna idag, var tvungen att måla och greja i huset istället men nu börjar det hända grejer och snart är vi klara med det så att jag kan vända min fulla uppmärksamhet till valpisarna!

Anna ringde däremot idag och frågade mig om jag vill skriva en artikel om valpningen och dräktigheten i klubbtidningen GDH Direkt. Och jag svarade självklart ja! Men det kommer att bli svårt, för i så fall vill man ju inte avslöja för mycket här i bloggen innan tidningen kommer ut.. Men det kommer nog att bli svårt..

Artikeln kommer att handla om hur jag som utomstående som aldrig varit med på en valpning uppfattar det. Jag kommer nog kanske också att skriva en del om dräktigheten och hur det är att vara med redan från början,till att se bebisarna för första gången på ultraljudet och vara helt säker på att de finns där till valpningen och lyckan! Att vara med och se valparna när de första gången kommer ut i stora världen kommer att vara riktigt coolt och självklart kommer vi att ta massor med kort och dessutom filma!

Jag måste verkligen säga att jag tycker att jag är lyckligt lottad som får vara med när Elin ska valpa, det är det inte vem som helst som får vara.. Egentligen är det ju bara familjen som ska vara med, men ärligt talat så känner jag mig som en del av Jesper och Annas familj också, jag har varit med dem så länge och jag tycker så mycket om att vara där. Det känns som att man har ett extra par föräldrar!

Måste springa och äta nu.. Kanske skickar upp lite mer bilder ifrån igår senare.. Vi får se..

(Idag fick Jesper och Anna-Lena ett mail från en kille i USA som vill ha en valp och efter ett litet missförstånd skulle jag bara vilja klargöra en sak för honom.)

I just have to explain to you how it is to know an old danish poiniting dog, because from what I know it is beautiful!
I had my own one for a while but because of her illness i had to put her down, but I had her for more than a year and during that time I also spent alot of time at Kennel Nei's (at the time they had 8 old danish pointing dogs). I have met more than 40 different old danish pointing dogs and i have never met that many dogs of one breed that all are so happy and outgoing. Some of the dogs have some issues, sure, but that is not because of their breed! Some dogowners don't dicsipline their dogs consistently enough, and that is ofcourse the case in all breeds.
Last summer we had a gathering where all of the old danish pointing dogs (and their owners)from Kennel Nei's where invited, 23 dogs where there and I met them all.
Three of the dogs where in heat and we still had no fights what so ever even when we let them run loose together.
The thing that I really want to say is that all dogs are a product of their environment as well as a product of breeding.
There are shy dogs in every breed, and also in this breed but over all the dogs are really happy and playfull.
Dogs have to be trained to accept the environment around them and when the owner of the dog fail to do so, then you get a shy and stressed out dog.

The woman you talked to who said that Triztan is a exceptionally happy dog or that it is unusual for an old danish pointing dog to be happy has clearly not met alot of them and also she probably don't know the owners to well either. I know that it isn't  true, I know for a fact that they are wonderfull dogs and everyone (except for one) that I have met that owns one love them.
That one person that isn't happy with their dog is unhappy because he is TO outgoning and happy, and because he simply can't controll him. Because he hasn't disiplined the dog and set boundries.

I really dont want to be harsh or something lite that i just want to clarify the missunderstanding that an old danish pointing dog would be a shy breed. They can sometimes be reserved against strangers but that is just healthy common sense and I wouldn't want a dog without it.

Thank you for your time, here commes some pictures of the dogs.


From the back is Uffe (Elins halfbrother), Nikki (Triztans mother) and Elin


Holger (Triztans halfbrother)



Triztan playing


Me (Carin) and my baby Raija at the age of 4 months

Okej idag har jag varit hos Jesper och Anna hela dagen, Hans och Ingegerd kom förbi med Triztan en stund och hälsade på och det var jättetrevligt att träffa dem igen. De hade dessutom med jättegott fikabröd och det gjorde ju inte saken sämre.. Triztan och Elin kände igen varandra direkt men Triztan trodde nog att han skulle få ha lite kul igen, det hade inte Elin någon lust med.
När Elin och Triztan lekt ett tag åkte de vidare och vi bestämde oss för att åka iväg och köpa lite hundmat, så nu har de börjat med nytt foder, Advance tror jag att det hette.. Elin har gått över till valpfoder för att få mer fett och protein och hon har också under hela dräktigheten ätit alger i maten, Anna har tyckt att det verkar som att det hjälper valparnas utveckling innan födsel och att färre valpar har haft t.ex. navelbråck och liknande sen de började med det.

Vi mätte även Elin idag och hon har ökat en del..
Vecka 5: 61 cm
Vecka 6: 73 cm
Vecka 7: 84 cm
Vecka 8: 94 cm

Nu kommer dagens bilder


Bilden för vecka 8


Tyckte Triztan såg så rolig och söt ut på den här bilden..


Fr v; Ingegerd, Hans, Anna-Lena och Triztan


Jag busade med Triztan en stund och lyckades få den här fina bilden på honom


När vi var och köpte hundmat köpte jag även tre rosa tuggben som luktar jordgubbstuggummi


Elins mage är verkligen gigantisk!


Magen igen


Den stolta blivande farmorn Nikki


Elin, Uffe och Nikki

Det är egentligen ganska roligt att kolla runt på google, jag sökte bilder på gammeldansk hönsehund och hittade den här på Thyra, det är Anna-Lena som håller henne och jag tror knappast att hon visste att det var någon som tog kort.
Jag hittade några sådana här kort ganska snabbt och jag skulle tro att det är för att rasen är så ovanlig, och att folk är ganska nyfikna.
Det är i alla fall ganska roligt att prata med folk om GDH för det är väldigt få som vet någonting om rasen. Folk tror oftast att det är en pointer eller vorsteh, en snubbe sade en gång till mig när jag var ute med Raija att "jag har en sån där hemma" och då sade jag att det tror jag inte att du har men han vägrade lyssna så screw him.. :P

Nu har jag suttit en stund framför datorn igen och letat information om valpars sjukdomar, jag skrev alltihop i word och när jag nästan skrivit allt så hängde sig hela datorn! Jag trodde jag skulle slänga ut skiten genom fönstret! Men så startade jag om datorn och tänkte börja om och då stod det att word återskapat dokumentet! Fy hel*ete vad glad jag blev! Nästan allt jag hade skrivit fanns med, det var bara en sjukdom som inte hade sparats. Då var det bara att fortsätta skriva lite till och sen var jag äntligen klar!


Måste bara lägga upp den här bilden igen för jag tycker att det är så häftigt att man verkligen ser valpen, det är konstigt att de redan när vi gjorde ultraljudet var så valplika, då var de ju fortfarande i embryostadiet!
Det skulle vara häftigt att göra ett ultraljud nu när de är så stora och rör sig så mycket.

Imorgon är det en vecka kvar och då kommer Triztan och hälsar på!
Det ska bli jätteroligt att träffa Triztan, Hans och Ingegerd igen.. Det var ett tag sen nu och det ska verkligen bli roligt att se deras miner när de ser Elin och hennes tjocka mage!
Det ska verkligen bli roligt att få reda på Elins mått imorgon också, jag tror verkligen att den där trenden med 10-11cm kommer att förändras nu.

Imorgon går Elin in i vecka 8 och här kommer informationen:
Livmodern är mycket stor och fostren kan röra sig tämligen fritt i fosterhinnorna.
Fostren är ca 15 cm långa nu. Man kan känna hur de rör sig där inne. Varje foster ligger i två vätskefyllda blåsor som skyddar fostren från uttorkning och stötar.
De är ordentligt behårade och förbeningen av skelettet är i full gång.



Triztan i skogen

http://www.youtube.com/watch?v=oGN3AhO9RnI

Där finns filmen på Elins mage! Man ser verkligen hur valpisarna rör sig där inne!

När valparna blir så gamla att de ska ha valphage kommer de att ha nytt golv, min mammas sambo har en massa bitar av golvmattor stående så jag frågade om vi fick ta en av dem.. Valphagens är 2x2 meter och vi hittade en bit som var precis det, jag mätte den och den är i alla fall 205 cm bred, längden har jag inte mätt eftersom att den är upprullad och tejpad men det stod på den att den är 2x2m. Så när valparna ska ha valphage får de nytt golv :P
Golvet där valphagen ska stå tar stryk när det springer en hel hög med valpar där så då är det ett bra sätt att skydda golvet, vi funderade först på att ta någon typ av plast eller en stor gummimatta men det här blir ju perfekt!

Jag var hos Jesper och Anna nästan hela dagen idag, vi bar ner valplådan!
Tvättade av den och inredde den med en massa tidningspapper, handdukar och en fäll.
Grejerna vi behöver tar vi senare men vi kokade i alla fall en sax och lade den beredd i en påse. Men resten av sakerna vi behöver vid valpningen tar vi fram senare eftersom att hundarna hela tiden springer där, det skulle inte vara så roligt om de tuggade hål på tuben med glidslem eller nåt sånt roligt..


Ren och fin valplåda


Valplådan inredd, och på höger sida ligger rena fällar och handdukar i säckar inför valpningen.


Man tror nästan att hon ska spricka snart!


Kulmage


Hon verkade inte direkt hata att ligga i valplådan och det är ju bra!
Jag satt och klappade på henne i säkert 20 minuter när hon låg i valplådan.


Ska försöka lägga upp en liten video där man ser fosterrörelser, bildkvaliteten är väl kanske inte den bästa (det var lite mörkt) men man ser ändå att det rör på sig där inne :D

På torsdag är det en vecka kvar och då kommer det även nya bilder och ett nytt mått och det kan bli spännande för det är riktigt stor skillnad..
Kommer en hel hög med bilder på Triztan då också, han kommer ju över och hälsar på!

Så jag åkte hem till Jesper och Anna en stund och hälsade på och j*vlar var Elin är stor nu!
Hennes mjölk har börjat "läcka" och man känner verkligen fosterrörelser!


Elin i somras!


Elin idag, en riktig tjockis!


Jag och Elin


Tjockisen igen


Hennes mage är en riktig liten kulmage nu :P

På torsdag kommer Triztan och hälsar på och det blir också då vi ställer i ordning valplådan och sånt.
Väntad valpning är ju på torsdag nästa vecka men jag tror nästan att valparna kommer tidigt eftersom att hon ändå har börjat släppa ner mjölk eller i alla fall vätska och i såna mängder att det "läcker". Men jag vet ju inte egentligen jag är ju verkligen inte erfaren, jag har ALDRIG varit med på en valpning förut så jag har ingen rätt att uttala mig om att det kommer att bli så men jag känner ändå att det är möjligt eftersom att hon släpper ner mjölk.

Jag har en del skrivande att göra, ska skriva om vad tiken kan få för sjukomar efter valpning och lite sånt.. Lär väl skriva lite om vad som händer valpen de första veckorna också eftersom att jag kommer vara ganska upptagen med valpisarna då.. Kommer självklart att berätta vad Elins valpar gör också men måste så klart berätta om vad som är normalt också..

Jodå vi var iväg och shoppade men det mesta är inte så kul för er att veta.. Men i alla fall så köpte vi lite nya kläder, indrednings grejer så som ljus, bordstabletter osv. Köpte även en ny data mus till mig eftersom att min börjat krångla en del, det blev en ny vit från logitech och ett nytt tangentbord till Stefan. Och nu kommer vi till det roliga! Det blev en hel del hundgodis som jag tänkte åka över och dela ut till hundarna. Ja en del av det i alla fall för allt får de inte nu. Anna var upptagen när jag ringde så det var Jesper som svarade men hon skulle ringa upp så kanske vi kan ta ner valplådan idag.. Den står nämligen just nu i valprummet på övervåningen och vi hade tänkt att den skulle stå i vardagsrummet eller inne på kontoret.



De hade ändrat utseendet på den röda förpackningen så jag trodde att de hade slutat med det godiset som jag vet att hundarna älskar men jag köpte dem åndå. När jag kom hem såg jag att det var samma återförslutningsgrej på baksidan så det var ju bara en ny förpackning.. Och det var ju bra för de är helt tokiga i det här godiset och så är det jättebilligt och så är det ju jätte tråkigt om de inte finns längre! Men det gjorde dom ju (:

Idag blir det shopping på hög nivå, jag och min pojkvän ska iväg till västerås ett tag och shoppa loss och nu ska det äntligen bli lite leksaker och godis till hundarna. Det blir även en del grejer till det nya huset och valparna som så småning om kommer. När jag kommer hem kommer det bilder men det blig nog inte förrän i eftermiddag.
Men sen när det är gjort så måste jag över till Jesper och Anna och greja med valplådan!


Elins syster Stella (9 månaderpå kortet) efter ett viltspår.

Det blidde inga nya bilder på Elin idag, det får väl bli imorgon.. Middagen hos min syster blev lite utdragen och sen när jag väl kom hem hade Anna inte riktigt ork för att greja med valplådan och sånt.. Inte jag heller tror jag, det är ju ändå ganska tungt så det kanske ändå är bäst att det fick vänta tills imorgon eller så.

Istället för nya bilder på Elin så lägger jag ut lite nya bilder på Triztan!


Triztan i skogen


Triztan och Ingegerd på klubbträffen 2008


Triztan och Ingegerd på klubbträffen 2008

Nu ska jag snart iväg på middag ett tag sen tänkte jag åka förbi Jepser och Anna och hälsa på..
Jag tänkte att jag skulle ta lite mer bilder på Elins mage..
Jag skulle verkligen vilja få ordning på valplådan också så att Elin kan få börja boa in sig lite..


Nikki och valparna födda 23/6-07

Det blev aldrig några presenter till hundarna idag, får helt enkelt ta det imorgon eller på måndag.
Jag längtar så mycket till valpningen och det känns hela tiden som att det är närmare än det är..
Jag vill verkligen att den dagen ska vara här snart!
Iofs är det ju inte så långt kvar men jag vill inte vänta mer nu!
Jag vill träffa de små krabaterna nu!
JAG HATAR ATT VÄNTA!


Första kortet Hans och Ingegerd har på Triztan.

Både igår och idag har jag suttit och skrivit en del på fakta om valpningen, problematik och olika sjukdomar osv.. Jag kom på att det kommer jag ju inte ha tid med när det väl är dags att lägga ut den informationen! Då kommer jag att vara upptagen med valparna och allt sånt.. Tänkte bara berätta att det inte står helt stilla med bloggandet, det syns bara inte än. Informationen har jag hittat i den tidigare nämda valpningsboken, SKKs hemsida och ifrån egna anteckningar från skolan. Tack Antia Hildensjö (min djursjukvårdslärare) leg. veterinär för allt du lärde mig under de helt underbara lektioner jag hade med dig!
Det var riktigt häftigt när jag satt och läste för jag kände igen allt och kunde säga vissa sjukdomars namn utan att titta efter.

Jag fick också mail av Triztans husse Hans med en massa bilder på Triztan! Vad glad jag blev! Det är så tråkigt att ha så få bilder på Triztan som jag haft tidigare för det gör liksom att han inte får lika stor plats i bloggen och det tycker jag är orättvist!


På bilden: Triztan

Åh, vad jag längtar efter att få börja förebereda för valpningen. När man har gjort det känns det som att det börjar närma sig! Det ska bli jätteroligt att ta ner valplådan och plocka ihop alla grejer man behöver inför valpningen!

Inför valpningen!
Ett bra tag innan valpningen bör man ställa iordning en valplåda där tiken känner sig bekväm. Platsen för valplådan skall också vara lugn, dragfri och lagom varm. Valplådan ska vara så stor tiken och valparna har det bekvämt under de fyra första veckorna. Det betyder att valparna ska ha tillräckligt med plats både att ligga och även toalettplats.

Viktigt; på insidan av valplådan bör det finnas stänger eller lister för att minska risken att valparna kläms när tiken lägger sig ner. Listerna/stängerna fästes 10-15 cm ut ifrån lådkanterna och golvet.


På bilden är Nikki med de 13 valparna födda 23/7-07

I valplådans botten kan det vara bra att lägga en platsmatta som skyddar golvet och som är lätt att torka ren.
Ovanpå mattan lägger man tidningar som suger upp vätskan och är lätta att byta ut. Valparna bör ha något varmt och mjukt att ligga på eftersom att de har svårt att reglera värmen de första veckorna, det är lämpligt med fällar, lakan eller handdukar som är lätta att byta ut och tvätta. Eftersom valparna har svårt att hålla värmen är det viktigt att de har någon extra värmekälla om tiken inte ligger tillsammans med valparna större delen av tiden. Om valparna skulle behöva en extra värmekälla behöver de också mer plats så att de kan välja hur varmt de vill ha det.

Innan valpningen behöver både djurägare och tiken förberedas, tiken badas och klorna klipps, liksom pälsen runt könsöppningen och även runt spenarna om det behövs. Valplådan ska sedan länge vara iordningställd med tidningar och handdukar som kan bytas ut medan valpningen fortskrider. Valpningen skall ske i en miljö och med människor hon är van med, om tiken stressas kan valpningen dra ut på tiden eller inte komma igång som den ska. Adrenalinet som friges vid stress motverkar oxytocinet som är ett viktigt hormon som behövs för både förlossningsarbetet och mjölkproduktionen.
Personen/personerna som ska vara med under valpningen ska vara lugn och ha gott om tid avsatt just för att finnas behjälplig. Hygienen är viktig även för de personerna som ska vara med och hjälpa till, naglarna ska vara kortklippta och händerna rena.

Viktig utrustning vid valpning:
Rena tidningar och handdukar
Mjukt hushållspapper
Desinfektionsmedel
Glidslem/Vaselin
Slö sax
Termometer
Våg
Ev. bomullstråd för navelsträngen
Anteckningsblock och penna (för vikt och tid)
Telefonnummer till veterinär (även till jourhavande)

(Vi kommer också att sätta upp en videokamera som dokumenterar valpningen och i vilken ordning valparna kommer ut)

Informationen är hämtad ifrån SKKs handbok "Valpnings boken" av Ann-Sofie Lagerstedt

Jag funderar på om man ska köpa något roligt till hundarna på alla hjärtans dag men jag vet inte riktigt, och om man ska det så vet jag inte vad det är man ska köpa. Jag funderade på att göra muffins med glasyr format som ett hjärta. Vi får se vad jag gör, kanske bara blir tuggben eller något sådant.

Idag är det dygn 49 och Elin går in i vecka sju!

Bilden ifrån vecka 5


Bilden ifrån vecka 6


Bilden ifrån vecka 7.

Det syns fortfarande inte så jättemycket på bilderna men i verkligheten är det riktigt stor skillnad.. Ska ta en bild på hennes mage när hon står upp, då hänger magen och det gjorde den inte tidigare.

Vecka 5:  61 cm
Vecka 6:  73 cm
Vecka 7:  84 cm

Anna ringde precis och berättade att hon och hennes dotter Alexandra mätt Elins mage och att den var 84 cm! Det har alltså ökat 11 cm den senaste veckan!
Hon berättade också att Elin hade legat i soffan men Jesper igår och att han hade känt fosterrörelser :D

Vecka 7:
Fostren är nu ca 10 cm långa. Livmodern fyller stora delar av buken. Vid den här tiden brukar fostren vara så starka att man kan känna fosterrörelser och senare också se rörelser genom bukväggen. Tiken blir allt rundare om magen och det ingen tvekan om att hon är dräktig. Nu växer fostren så det knakar...

Och det här får väl bli  Nr 4

Var över till Jesper och Anna en stund för att släppa ut hundarna, försökte klippa Elins klor men det var helt omöjligt att göra ensam.. I alla fall när man är så rädd för att hon ska bli stressad, man är ju så rädd om valpisarna!

Elin dygn 47!



Vill också tacka för alla fina saker skriver till mig, jag blir jätteglad och tycker att det är roligt att få dokumentera Elins dräktighet!

Jo, jag tycker nog också att ettan är bäst men jag sitter och filar på lite fler bilder men det blir inte riktigt bra.. Behöver verkligen lära mig photoshop bättre, just nu kan jag bara baserna och det är lite tråkigt för det finns så mycket roligt man kan göra.. Ska i alla fall fila vidare..
Ska snart åka/gå över till hundarna och släppa ut dem nu när Jesper och Anna är i Stockholm..

Kommer fler bilder på Elin senare idag också!

Tog ett ganska fint kort på Jesper och Annas hus och har lagt till lite text men jag vet inte vilken jag gillar bäst..
 Vad tycker ni?


Nr 1


Nr 2


Nr 3

Imorgon ska Jesper och Anna till Stockholm så jag ska ta ut hundarna en stund, jag kommer att ta en del bilder på Elin igen också..
Jag ringde Jesper och Anna idag och frågade om de ville komma och titta på huset, och Anna berättade att hon röjde en del i valprummet men hon lovade att hon inte hade gjort något av det roliga än eftersom att jag vill vara med (:

Idag fick jag äntligen tidningen Hundsport och vill tipsa om att Triztan (pappan till valpisarna) är med längst upp i högra hörnet på sidan 47!

Jesper är också med på flera sidor t.ex. längst upp till vänster på sidan 64


Jesper med Uffe och Ann-Marie med Elin.


Jesper med Uffe och Ann-Marie med Elin.


Jesper med Uffe och Ann-Marie med Elin.

Glömde nästan att lägg upp bilden på den helt underbara gamla ladugården


Uffe är till vänster och Nikki till höger


Som jag sagt många gånger tidigare; myycket snö!


Anna med hundarna


Nickedockan


Vid vattnet


Ån


Det blev ett helt underbart ljus på den här bilden, gillar den verkligen


Nikki är tokig och vågar sig ut på isen,
och självklart bryr hon sig inte om man säger åt henne att inte vara där


Det är helt otroligt vad vacker naturen är när man bara öppnar ögonen och ser efter!


Gräva är tydligen roligt


Mycket roligt


Och att nosa i hålet man grävt är tydligen ännu roligare!


Nooosa


Uffe

Jag och Anna-Lena pratade om valpar igen idag, och det verkar som att Nikki ska bli inseminerad nästa gång hon löper. Jag vet inte om något är säkert än men det har tydligen pratats om det i alla fall :D 

Vackert väder!


Hundarna var på riktigt röjjar humör!


Det är minst 30 cm snö!


Nikki springer som en liten tok


Uffe


Nere vid vattnet


Hundarna grävde som galningar ett bra tag


Det var så vackert ute


Vid den där rutchkanan plaskade Uffe ner i vattnet och tog ett dopp


Ån


Som sagt så var det riktigt mycket snö!


Snön yrde verkligen när de sprang!


På språng


Nikki är riktigt på gång


Elin var trött fastän hon inte ens vart med ut


Elins mage


Elins mage igen..

Det kanske kommer lite mer bilder senare, ska kolla lite mer på dem..

Ja, vi gick ut med Uffe och Nikki men Elin fick stanna hemma och gosa med Jesper. Vi tog en kort promenad ner till vattnet och släppte dem där nere. Det gick jättebra tills Uffe fick för sig att han skulle ta ett dopp, han brakade igenom isen en snabbis men tog sig upp på några sekunder och skar sig inget heller så det gick bra. Det hade verkligen varit hemskt om han gjort illa sig eller inte kommit upp, men som sagt så gick det bra!


På väg till Jesper och Anna


Jag tog Uffe


Och Anna tog Nikki


Mycket snö!


Fina vindskyddet


Nikki blev lite tokig där ett tag och grävde som en galenpanna


Anna med hundarna

Lägger ut fler bilder senare.. Måste redigera dem lite först..

idag är verkligen en vacker dag! Solen skiner för fulla muggar och jag vill ut i den snöbeklädda skogen!
Jag hoppas Anna och Jesper också vill ut, annars måste jag ju sno deras hundar. I alla fall så ska jag springa över till dem nu och se vad som är på gång där hemma.. Ska kanske visa dem huset också om de har lust.

Hm.. jag har nog inte berättat det här förresten.. Min mor har nyligen köpt ett hus som vi renoverar för fullt just nu, men det börjar närma sig inflyttning och de har aldrig ens sett insidan av vårat underbara hus. Det känns egentligen lite konstigt eftersom att de ändå är mina närmaste vänner.

Jag var hemma hos Jesper och Anna igår, var ute en stund med hundarna i trädgården och skottade lite.. Ville inte riktigt gå på en promenad eller släppa dem för då kan jag ju inte ta med Elin. Uffe har varit lite hårdhänt mot Elin nu ett tag, det kanske kan alltid är men nu märker man det eftersom att man är så rädd om valparna.. I alla fall så var vi ute och lekte och grejade en bra stund, och det märks verkligen att Elin inte har långt kvar nu. Här i krokarna nu börjar pälsen växa på de små och det känns verkligen otroligt häftigt att man har dokumenterat sånt som när pälsen börjar växa! Jag måste bara få säga tack till den/de personer som kollade upp det för det är riktigt roligt att veta sånt om de små krabaterna!

När jag var hemma hos Jesper och Anna pratade vi igen om att behålla en valp.. *trummvirvel* och det verkar som att de ska behålla en liten sötis! De är väl lite mer petiga med vilken valp de ska ha eftersom att den ska gå i avel, men om det finns en sötis de vill ha så behåller de nog en..

Två och en halv vecka kvar nu och Elin är redan jättestor, jag undrar hur hon kommer att se ut den sista veckan. Jag lovar att jag ska ta måånga kort och lägga upp dem här! Glömde kameran när jag var där igår men jag tar kort nästa gång..

De ska nog byta foder nu, tidigare har de fått precept men sen de bytte recept har hundarna börjat fisa väldigt mycket och det är ju verkligen inte bra..

Ska sova nu.
Over and out!



På bilden är jag och Elins syster Emma (det heter hon i stamtavlan, annars kallas hon Stella) innan ett viltspår 2007.

Jag försökte lägga upp bilderna igår, men Telia ville tydligen att jag inte skulle kunna hålla mitt löfte, för mitt internet var riktigt katastrofalt segt och slutade att fungera var och varannan minut.. BLÄ!

Nu kommer i alla fall korten och informationen inför vecka sex!


Kortet inför vecka 5!


Och kortet inför vecka 6!

Minns ni att måttet förra gången jag mätte Elins mage så var den 63 cm i omkrets, igår (en vecka senare) var måttet 73!
Tio cm på en vecka!

I vecka 6 blir fostren cirka 7 cm långa och man kan se att delar av rörbenen har börjat att förbenas. Päls börjar växa runt dag 45(den 9 februari). Fosterutvecklingen är nu inne i fosterperioden. Då färdigbildas organen och fostren mognar och växer. De växer med en bestämd hastighet i början. Därefter blir tillväxthastigheten mer påverkad av yttre omständigheter som till exempel moderkakans funktion, tikens kondition och antalet foster. Fostrens relativa tillväxt är störst i början av fosterutvecklingen, medan den absoluta vikten ökar mest under dräktighetens sista tredjedel.


Här ser man hur stor Elins mage är nu (:

Imorgon har det gått en vecka sen jag sist lade ut bilder på Elin och hennes mage, och på fredag går hon in i vecka sex. Jag ska också ta hennes mått och se hur stor skillnaden är.
Det skulle vara intressant att väga henne men jag vet inte om det kommer att funka.. Får se.. Det ska bli roligt att se skillnaden i alla fall.

Katja och Leo är numera parade och jag hoppas att ni, precis som jag, inte kommer att släppa de där tummarna förrän ultraljudet är klart! Jag kommer i alla fall att hålla tummarna! Jag vill ha massor med valpisar!
Hoppas allt går bra :D



På bilden är Nikitas valpar från förra kullen; Madonna, Lucas, Raija och Siri !

Bilder finns på www.KennelNeis.com under  "I valplådan"

Ringde Anna-Lena när jag var hos dem och matade hundarna och då hade de precis kommit fram till Ann-Marie och Roberto och släppt ihop hundarna, Katja ställde upp sig och Leo fattade men det gick inte perfekt direkt.. Får snart uppdatering igen.. Ska tillbaka och släppa ut hundarna igen snart också eftersom att de fick mat förra gången jag var dit..

När de ätit upp släppte jag in dem i vardagsrummet och Elin hamnade i mitt knä, då såg jag att hennes klo gått av.. Stackars lilla Elin.. Det blödde så och hon slickade på det så jag lade ett litet förband men hon hatar till och med att klippa klorna så nu när hon dessutom hade ont i tassen blev det jättejobbigt för henne. Hon hade svansen emellan benen hela tiden.. Hatar att behöva göra sånt när man märker hur jobbigt de tycker att det är..

Jag och Stefan var nyss ute och släppte hundarna, det var riktigt roligt att Stefan äntligen ville följa med ut med hundarna :D


Jag med hundarna


Väldigt suddig bild, men det syns verkligen hur galet snabbt de springer!


Så söt bild på Elin med massor med snö runt munnen


Gulliga Uffe


Stefan med hundarna


Vackert eller vad säger ni?

Idag åker Jesper och Anna-Lena och hämtar Katja, efter det åker de vidare till Stockholm för att para Katja med Leo.
Får se hur det går, berättar senare när jag vet mer.


På bilden är Ann-Marie med Leo på klubbträffen i somras


På bilden är Kerstin med Katja på klubbträffen i somras