GammelDansken

Fredag kväll, alla äter det de tagit med sig och grillat :D

Redan nu är gemenskapen otrolig och ljudnivån blir ganska hög..

Det enda som får folk att vara tysta en stund är maten :P

Självklart pratar man även med hundarna!

Och de får ut och leka en hel del

Mysigt  att vi kunde vara ute.. Tack käraste vädergudar!

Sätter upp några utställningstält..

Jag står bara där och glor :P

Men när utställningen väl är igång är jag fullt upptagen med att plocka fram priser och fota!





BIS hunden -^                                                        BIM-^

Inofficiell utställning med alla jaktmeriterade.

Jaktträning



Även de minsta är med på träningen, här får Casper sin far att sitta stilla bredvid honom.

Febril aktivitet









"kan man fresta dig med en kanin?"

























Lena kastar dummy till Einar



"MAMMA!! JAG HAR DEN!"



Verner kastar in en kanin som Marcus sen skall apportera

Och ger sedan tecken åt Marcus att han får börja.

Stella är mycket faschinerad av detta.



På väg till jaktträning







Maria visar hur det går till med släpspår

Anna-Lena drar det.

och Marcus får spåra



det gör han finfint!

fin avlämning!

och sedan gick vi tipspromenad

Elin fick springa lös







hon är bra fin!

Emil med sin favourithund Mia (:

Wildas typiska skutt förevigat..

Dags för middagen

förrätten serverad

och sedan uppäten och nu prisutdelning mellan rätterna

Maria fick hederspris och ett stort tack för sina insatser för rasen.
Resten var för trevligt för att man skulle ha lust att sitta och fota, ni får gissa er till hur det såg ut (;

mer jaktträning

här ska Holger visa vattenapportering

Maria kastar dummyn

och Holger hämtar





duktiga Holger!





sen försöker vi få våra hundar att ens nudda vattnet.. :P

och med vissa går det bra



och sen råkade det komma fler bilder från utställningen (det användes två kameror att fota med..)





Fina priser!





Tack alla våra kära sponsorer!

Tack Hannes!

















Middagen

och middagen igen



















Finaste bilden jag tagit denna helg är otroligt nog inte på en GDH, utan på vackra Sinus 13år och vorsteh!

Det går inte riktigt att beskriva känslan jag tror att vi alla haft den här helgen, det är verkligen obeskrivbart när så många människor med ett enda gemensamt intresse möts och har så otroligt trevligt tillsammans. Även om den stora gemensamma nämnaren denna helg var Gammel Dansk Hönsehund så är alla som var på fliken som bästa vänner och blandades och umgicks tillsammans. Det finns inga tydliga uppdelningar i grupper och alla blir hjärtligt välkomnade, vi är en enhet allihopa.


Utställningen

Här träffas vi inte bara som GDH ägare utan även som individer och samtalen handlar om allt mellan himmel och jord och det mest fachinerande samtalsämnet jag hörde om denna helg var frågan - "kan man ha en älskarinna även om man är singel?".


På väg till jaktträning.

Men trots att allt detta är otroligt trevligt och mysigt och gemenskapen helt sanslös så är ämnet ändå vår älskade ras och det otroliga med att den firar 300år!

Detta firades verkligen! Utställningen vi hade på lördagen var speciellt rolig för mig, som PR ansvarig så har jag verkligen kämpat för att få in priser och tjatat otroligt mycket om att styrelsemedlemmarna ska be om sponring där de bor. Nu fick jag stå i pristältet och själv hjälpa till att dela ut dessa fantastiska priser som vi kämpat för att få in.
Det går inte att tacka sponsorerna tillräckligt! Alla som ställde upp på antingen utställningen, jaktträningen eller gick tipspromenaden fick åtminstonde ett pris med sig hem och många fick mycket mer än så.
Hela helgen känns välplanerad (om jag får säga det själv) och otvingad.
Det fanns ett ungefärligt schema som vi följde bra och det fanns gott om tid för prat i pauserna och under aktiviteterna.
När jag delade ut priserna för tipspromenaden blev det applåder efter varje uppläst namn och sedan snack som nog aldrig hade tagit slut om jag inte blivit tvungen att avbryta (jag ville ha efterrätten!!). Även om det kan låta störande så är det så vackert att se och höra, alla dessa människor träffas en gång om året -och ibland ännu mer sällan- men ändå är vi som en enda stor familj. Vi knyts samman av släktskapet mellan våra älskade hundar.


Sinus, Vorsteh snart 13 år.

Tyvärr är en helg som denna något som helst enkelt inte kan beskrivas med ord och allt fantastiskt som hänt denna helg orkar jag helt enkelt inte skriva ner. Det är något som måste upplevas och först då kan man uppskatta det ordentligt och själv förstå känslan som finns där.

Själv har jag ingen stor familj här hemma men jag har ändå en stor familj, inte genom mitt eget blod men genom blodet i dessa underbara hundars linjer. För där, just då under några få dagar är vi alla en stor familj och våra fyrbenta vänner en stor fläckig flock.

Även nykomlingarna, både fyr- och tvåbenta är hjärtligt välkomna in i värmen som finns mellan oss. Detta är också något som inte riktigt kan beskrivas men jag kan försöka..

Under lördagen tog jag och Emil ut Jesper och Annas hundar på en kvällspromenad, jag frågade om Anette ville följa med och ta med sig sin Stella (: Hon hängde på och vi gick. Jag och Emil hade alltså en otroligt sammansvetsad flock på fem medlemmar och sen kom lilla Stella själv och skulle försöka passa in i den.
Otroligt nog är det inga problem, Nikki var lite stöddig och skulle visa att hon har hög rang men gav sig efter några tillsägningar från mig. Sedan sprang de tillsammans på en liten skogsväg och då inte som en flock + one utan som en flock som fått en ny medlem.


Stella.

Våra hundar påverkar oss mer än vi anar (tror jag i alla fall) för i våran klubb och på våra träffar visar vi samma acceptans och kärlek som våra hundar gör. Jag har aldrig hört om en klubb som är mer sammansvetsad och som har så roligt tillsammans. Och allt detta gör vi (oftast) helt nyktra :P

Nu börjar klockan närma sig för sent för att vara vaken när man ska jobba imorgon, men många fler bilder kommer självklart imorgon!

HAHA!! Min snusdosa hoppar nästan ut från det här kortet :p ser lite skoj ut..

Idag var jag och Anna till norrköping på utställning med Mia (: Det gick jättebra och vi hade en väldigt trevlig domare, han var bra både mot två och fyrbenta vilket är helt underbart!
Både jag och Anna hade smort in oss med solskydd 30 och ändå är vi ritkigt solbrända båda två.. Har riktig solfrossa nu och är helt slut efter en riktigt lång dag.
Vi var nere på utställningsområdet redan 08:45 imorse och åkte hemåt runt femtiden..
Det här var Mias första utställning och hon har verkligen varit otroligt duktig hela dagen, och på vägen hem satt hon med huvudet i Annas knä som ett litet barn..


Jag drygade med Mia och hängde hennes rosetter på halsbandet :P


Hon gillade det verkligen inte..


Braccon Tobbe stod och njöt i solen (:





På vägen hem :p

GDH träffen gick av stapeln den här helgen, som jag har längtat!
Jag hade aldrig ens kunnat hoppas på att det skulle kunna bli så bra. Efter nästan en hel månad av regn så hade man väl kanske inte så mycket hopp om att solen skulle titta fram, men vi hade tur så nu är jag väldigt solbränd i ansiktet..


Jag kom upp till Norberg på fredagseftermiddagen. Vi packade in oss i rummen och gick ut med hundarna. Senare på kvällen grillade vi, men det blev tidig sänggång för mig.


På lördagen var det dags för eftersöksgrenarna så vi drog ut i skogen på morgonen.


När vi kom fram fick vi vänta en stund på att släpspåren lades.


Det ska börjas tidigt..


Jag följde med när Skipper skulle gå för att ta lite kort..


Lena får instruktioner av domaren..


Sen bär det av ut i skogen


Och snabbt gick det också :P


Vi gick vidare till nästa spår


Och tittade när en av Tinas hundar gick spår


Sen gick jag tillbaka mot vattnet där vi skulle titta på apporteringen


Där satt Vibeke och njöt av utsikten


Och vädret blev bara bättre och bättre..


Ett litet plan kom och hälsade på en stund efter att vi kom dit, men det stannade bara på vattnet en liten stund.


Sen var det dags att bryta vattnet så att de kunde börja med apporteringen


Tina var först ut

Hennes hund apporterade villigt


Yvonnes bracco var också ut och apporterade


Jätteduktig (:


Marcus fick hämta en fågel en annan hund inte hämtade..


Sen var det Holgers tur att hämta fågel


Ut i vattnet..





Vackra Holger!


Skippers tur..





Och ut i vattnet


Bada bada..


Efter lunchen var det dags för utställning. Här är Carex.


Annika tittar på Aros tänder.


Carex och Svea


Skipper


Skipper


Från vänster; Nick, Triztan, Uffe och Marcus











Skipper, bästa hanen

BIR och BIM blev Elin och Skipper


Efter utställningen åt vi middag


Det var mycket trevligt, och det ser nästan ut som att det inte bara var jag som tyckte det..








Även lilleplutten ser nöjd ut


Sen var det självklart dags för prisutdelning igen























På söndagen var det dags för eftersöksgrenarna igen, men jag var inte med på släpspåren..


Otroligt vackert!























Holger blev provbästa hund!

Idag bär det av till årsmötet i västerås tillsammans med Jesper och Anna-Lena.. Det var länge sedan jag träffade många av dem som jag vet kommer dit idag så det kommer att bli jätteroligt :D
Dessutom är det en föreläsning innan mötet och förra gången handlade det om träning, massage och stretching och det var rikitgt bra!

Men nu börjar det bli dags att börja fixa håret och greja med sånt.. Kan ju inte komma dit och se ut som ett åkerspöke :P

Jag längtar så till nästa klubbträff i Norberg, det ska bli underbart att träffa alla hundar och människor igen.

Här kommer det lite bilder, jag är inte säker på om jag kanske haft med någon tidigare men.. Det är roligt att se dem i alla fall.


Folk..


Folket igen


Utställning, Triztan och Ingegerd inne i ringen.


Utställning


Utställning


Utställning


Utställning


Hugin, Verner och Eva - domaren


Verner och Hugin, Katrin och Saxe


Apportträning. Stella och Anette


Här hade vi eftersöksgrenarna.


Många var nyfikna..


Vi höll oss i bakrunden för att inte störa hundarna som gjorde provet.


Marias Holger ska apportera fågeln som Verner kastar ut i vattnet.


Fågeln är i vattnet och Holger får klartecken att apportera.


Holger har hämtat fågeln


Jag tror det här är den vackraste bilden jag någonsin tagit.


Och så lämnar han fågeln.


Och så vidare till nästa prov


Ute i skogen och grejar


Holger ska ut i skogen


Och så var han klar


Maria och Holger

Det blir en klubbträff iår igen, det ska i bli roligt! Läängtar!

Svar på kommentar; Valparna är av rasen Gammel Dansk Hönsehund och är nu (torsdag) en vecka gamla.
Mer information finns överallt i bloggen men främst under kategorin Information.

Rasen är väldigt ovanlig i Sverige och det finns färre än 100 st i Sverige. Det är en väldigt speciell ras som väldigt snabbt nästlade sig in i mitt hjärta och under de senaste två åren bara upptagit mer och mer plats där inne i mitt inre.
Jag hade själv en liten tösabit av rasen GDH under lite mer än ett år och hon var under den tiden mitt hela liv och har även fortsatt att vara det nu. 

Det är egentligen ganska roligt att kolla runt på google, jag sökte bilder på gammeldansk hönsehund och hittade den här på Thyra, det är Anna-Lena som håller henne och jag tror knappast att hon visste att det var någon som tog kort.
Jag hittade några sådana här kort ganska snabbt och jag skulle tro att det är för att rasen är så ovanlig, och att folk är ganska nyfikna.
Det är i alla fall ganska roligt att prata med folk om GDH för det är väldigt få som vet någonting om rasen. Folk tror oftast att det är en pointer eller vorsteh, en snubbe sade en gång till mig när jag var ute med Raija att "jag har en sån där hemma" och då sade jag att det tror jag inte att du har men han vägrade lyssna så screw him.. :P

När GDH'n avlades fram var den en ”folkets hund”. Bönder och arbetare hade inte råd att hålla flera hundar och därför skulle kunna fungera, inte bara som duktig stående fågelhund utan också som duglig och villig apportör, vid jakt på fält, skogs och sjöfågel samt hårvilt såsom hare och kanin. Även i dag skall hunden kunna användas vid dessa typer av jakt.

Till skillnad mot de flesta andra stående fågelhundar arbetar GDH´n med nosen tämligen lågt då den söker. Denna egenskap, i kombination med dess lugna och metodiska arbetssätt, samt utmärkta näsa, gör den också till en skicklig eftersökshund vid jakt på klövvilt. Under senare år har flera hundar av rasen blivit godkända och upptagna i det Danska schweisshund registret. I detta register får endast hundar och förare som testats och funnits lämpliga finnas med. Alla eftersök i Danmark måste, enligt lag, göras av dessa ekipage. Vid jakt på fält och skogsfågel arbetar GDH´n lugnt och koncentrerat. Större delen av arbetet sker med nosen tämligen lågt. Under hela arbetets gång skall hunden hålla god kontakt med föraren och villigt följa de kommandon denne ger. Hunden skall jaga för sin ägares och inte för sin egen skull. Rasen skall anpassa sitt arbete efter storleken på jaktmarken. Även om söket i grunden är relativt kort, skall föraren kunna dirigera hunden så att söket blir både vidare och djupare, detta utan att skapa osäkerhet och oro hos hunden. Viljan att hålla kontakt får aldrig yttra sig som osäkerhet och bundenhet till föraren. Detta är mycket otypiskt för rasen. En GDH som arbetar skall utstråla lugn, säkerhet, beslutsamhet och mod. Den får aldrig upplevas som hetsig eller orolig i terrängen. Viss iver direkt vid jaktens början, speciellt hos unga hundar, får man ha överseende med. Hunden skall dock snabbt komma in i arbetet och lösa sin uppgift utan att skapa onödig oro i markerna.


Att rasen redan från början var en ”grovarbetare”, som skall fungera vid olika typer av jakt i olika terränger, visar denna beskrivning av rasen som Christian Bansen (läs mer om honom i rasens historik) gav i svar till en man som i en tidningsinsändare undrar varför man vill ha en så grov och långsam hund när det nu finns lättare och snabbare hundar att tillgå. (Han syftar på de vid denna tid så populära Engelska raserna samt Kh. Vorsteh.)

” Den kan användas till allt. Den kan jaga i vass, vatten, sly, buskage och skulle det finnas behov att jaga rovvilt går den på allt. En GDH har tex. avlivat en utter på nio kilo. Det är något den moderna korthåriga Vorstehn inte kan klara. Stort sök har den inte, men det är inte alla som har behov av de moderna, flygande hundarna.”
( Ur tidningen Jagt og fiskeri, Maj 1939).


På bilden är Maria med sin Holger

Av samma anledning väljer många ännu i dag att jaga med rasen. En typisk jägare som väljer GDH är en man eller kvinna som njuter av att se sin hund i arbete, som inte har bråttom och som framförallt ser jakten som en totalupplevelse. En kombination av avkoppling blandat med jaktens spänning och samarbetet med en ytterst pålitlig, skicklig och samarbetsvillig hund. Som avslutning ett litet referat från ett jaktprov som avhölls i Klintholm, Danmark år 1906.
Hunden det handlar om heter Bob och hans start vid detta prov var den andra starten någonsin av en GDH på jaktprov. Domarens utlåtande om Bob sammanfattar mycket väl hur en GDH skall arbeta på fält.

”Den har rasens alla fel och förtjänster. Dess rörelser var långsamma, dess gångart helst trav, och när den fann vittring, började den att utreda denna med nosen tätt mot marken. Men näsan var god, och den släppte inte vittring eller spår, den en gång fått fatt i. Den fann snabbt en fasan i betorna, och när fågeln sköts, apporterade den vackert. Det är en hund som det helt avgjort kan skjutas mycket vilt för, speciellt då dens dressyr var i ordning, men den saknade fart och stil i söket.”



Här är Uffe när han tar sig upp på det brantaste stället han kunde ha valt.
Det är nästan 90 graders vinkel som ni ser men han klarade det!

Kennel Nei's fick sitt namn ifrån Jespers efternamn som är Nei. Jesper är dansk, om ni undrar vart namnet kommer ifrån. Ville också berätta att det extra namnet som i;
Nei´s Holger af Fangel Torp
Nei´s Hedda af Nörhede
Nei´s Einar af Granly
Nei´s Uffe af Bomoseholm, är platsen (eller staden? Lite osäker..) där hanhunden bor. Jag tycker att det är ett charmerande sätt att få med hanhunden i namnet, oftast är ju tiken ifrån kenneln som också sen avlar på henne. Alltså blir både hanhunden och tiken med i valpens namn. Jag tycker verkligen att det är bra, det är ju trots allt inte bara tiken som behövs för att vaparna ska bli till! Hanhunden och hans ägare borde också få vara med!

Det är roligt att få lite feedback på vad jag skriver, en tjej ville att jag skulle skriva lite information om GammelDansk Hönsehund så jag tar mig friheten att kopiera det som står på Kennel Nei's hemsida. (www.KennelNeis.com)

En Gammel Dansk Hönsehund (GDH) är en mycket trevlig bekantskap.
Eftersom den är glad, lättfostrad och arbetsvillig är den inte bara en duglig jakthund utan också en trevlig familjemedlem. Den är betydligt mjukare än många andra stående fågelhundar, men därmed inte sagt att den är vek, bara följsam. I aveln har man redan från början önskat få fram en hund som är lätt att dressera och håller god kontakt med sin ägare/förare.
Någon har sagt att en GDH är som en Labrador som fattar stånd, d v s en lugn, mjuk och apporteringsvillig hund med en stark vilja att vara till lags. Rasen är tyngre än de flesta andra stående fågelhundar och har ett något lugnare, mycket noggrant och metodiskt sök. Dessa egenskaper gör att den inte bara lämpar sig för fågeljakt utan också till eftersök på öppen terräng. Vid fågeljakt passar den lika bra för den snåriga skogsmarken som för öppen terräng. Inte bara jägaren i familjen har glädje av hunden. Med en GDH kan flera intresseriktningar tas tillvara. Du kan träna lydnad, olika bruksgrenar, gå på utställning och mycket, mycket mer. Får hunden göra saker tillsammans med sin familj är den nöjd, vilken typ av aktivitet det handlar om är mindre viktigt. Man får dock aldrig glömma att det är en jakthund med behov av både motion och mental stimulans.
Ett liv som soffprydnad passar den inte till! Inte heller trivs den med att leva som hundgårdshund, det är den alldeles för social för.

Lite historik.
Gammel Dansk Hönsehund är en av de få raser där man kunnat finna skriftliga bevis för ett medvetet avelsarbete från så tidigt som början av 1700 talet. Mannen som arbetade så målmedvetet hette Morten Bak. I åtta led korsade han en zigenarhundar som tros stamma från en gammal typ av spanska pointers, lokala gårdshundar samt blodhund och fick på så vis fram en ny ras kallad ”Bakhunde” eller ”Gamle Danske Hönsehunde”. Under 1800 talet hade rasen blivit så populär att den var Danmarks vanligaste jakthund.
Populariteten dalade dock och omkring 1915 var rasen nära att dö ut. En man vid namn Christian Bansen tog sig an rasen och samlade ihop de få hundar som fanns kvar och genom ett stort kunnande och brinnande intresse för rasen lyckades han rädda den för eftervärlden.

 År 1947 Bildades den Danska rasklubben för GDH men trots deras hårda arbete för att få rasen godkänd skulle det dröja ända fram till 1963 innan den blev godkänd av FCI. I dag registreras mellan 100-150 valpar per år i hemlandet.

Exteriör.
En GDH är en medelstor, rektangulär och kraftigt bygd hund. Ett av rasens kännetecken är den stora storleks skillnaden mellan hanhund och tik. Hanhunden blir mellan 54- 60 cm hög och väger 30- 35 kg. Tiken ger ett betydligt nättare intryck och blir bara 50- 56 cm hög och väger 26- 30 kg. Färgen är alltid vit med större eller mindre bruna fläckar samt små ”fräknar” i varierande mängd. Den bruna färgen ska vara så mörk som möjligt. Pälsen är kort och tät och ska kännas en aning hård när man tar på den.

Rasen ska ge ett intryck av lugn, stabilitet, beslutsamhet och mod. Rasen i Sverige. Den Gammel Danska Hönsehunden är ännu mycket ovanlig i Sverige. Sedan den första importen, som registrerades hos SKK 1982, har det bara funnits några enstaka hundar här. Nu verkar det dock som om rasen har fått ett litet men starkt fäste här i landet och sedan år 2000 har det registrerats 1- 2 kullar per år hos SKK. I december 2004 var antalet GDH i Sverige ca. 35 stycken i Januari 2008 hade antalet registrerade hundar ökat till 84 stycken. Utöver dessa finns ett par importer från Danmark som ägarna ännu inte registrerat hos SKK. En handfull av de 84 registrerade svenskfödda hundarna har exporterats till andra nordiska länder, tre bor i Norge, fyra i Danmark och en på Åland.

Vi hoppas att du blev nyfiken på vår härliga ras!


Jag har alltid haft hundar omkring mig, när jag växte upp hade min morfar Skägget (ja, det är hans riktiga namn :P) en hel massa jakt hundar.
Av de hundraser jag träffat (och det är en del) så har jag aldrig träffat en så stabil hund som Gammeldansken är. I somras var det klubbträff i Norberg, det var 23 Gammeldanskar där i tre dagar (bla var det tre löptikar där) och inte ett enda bråk!? Ändå var det runt 7 hundar lösa tillsammans (två av dem löptikar, bland en massa hanhundar!) och inte ett enda bråk!
Vi var där en helg och jag tror att det var på lördagen som en tax och en bracco italiano hamnade i bråk. Jag har för mig att det var 4-5 hundar av andra raser än gammeldansk där och det var dem det blev bråk med.

I sommar kommer det för övrigt att vara en till klubbträff i Norberg igen, och jag skuller verkligen tro att alla som vill får komma dit en stund och hälsa på hundarna under helgen. Vi kommer att ha utställning, eftersöksgrenar och viltspår.

Mer information finns på www.kennelneis.com och www.GDHklubben.se