GammelDansken

Nu har det snart gått två dygn sen senaste informationen och här kommer lite information om valpningen, senare (imorgon) kommer också info om vilka medfödda defekter valparna kan ha.

Vad startar förlossningen?
De flesta av alla valpningar komplikationsfria och de flesta tikarna klarar av förlossningen utmärkt själva, men det betyder inte att de kan lämnas själva för komplikationer kan ändå uppstå. Många tikar känner sig dessutom tryggare om husse eller matte finns i närheten.
Valpningar kan variera betydligt, vissa tikar är mycket oroliga och har ett uttalat förlossningsarbete medan andra börjar valpa utan någon större förvarning. Den tid valpningen tar beror framför allt på hur stor kullen är, små hundar har som regel mindre kullar är större hundar.
Under sista veckan av dräktigheten är det bra att kontrollera tikens kroppstempratur eftersom att tempraturkurvan utgör en värdefull mätare på när det är dags för tiken att valpa.
Under det sista dygnet före valpningen sker en markant sänkning av tempraturen, ofta ner till 36 grader. Förlossningsarbetet börjar när tempraturen åter stiger och återgår till normalvärdet eller något högre.
I regel sker det inom tolv timmar, ibland ett dygn, efter det att tempraturen varit som lägst.

Vad som startar förlossningen vet man inte säkert.
Förmodligen är det fostren som avgör när det är dags, när de är färdigutveckliade frisätts hormoner (kortikosteroider) från deras binjurar som signalerar till tiken när förlossningsarbetet kan starta. Östrogen frisätts som stimulerar produktion av prostaglandin som i sin tur stimulerar äggstockarna till frisläppning av relaxin. Relaxin och östrogen mjukar upp ligament och förlossningsvägar så att fostren kan passera.
Livmodermunnen som normalt är ca. 1mm ska vara minst 4-5 cm bred för att valparna ska kunna passera. Likaså måste väggen i slidan mjukas upp före valparnas passage.
Prostaglandin verkar också på äggstockarna så att produktionen av progesteron avtar, på hypofysen i hjärnan så att oxytocin frigörs samt direkt på livmodern så att den kan dra ihop sig och pressa ut valparna.

Temperaturen sjunker
I samband med att progesteronet sjunker sker en tempratursänkning hos tiken som indikerar att förlossningen (öppningsstadiet) har startat. Det aktiva förlossningsarbetet (utdrivningsstadiet) börjar när tempraturen återgår till normalvärdet eller något högre. I regel sker detta inom tolv timmar, ibland upp till ett dygn efter det att tempraturen har varit som lägst.
Man vet inte med säkerhet varför kroppstempraturen sjunker i samband med förlossningen.Troligtvis beror det på den hastiga sänkingen av progesteronnivån. Det kan vara förklaringen till att tikar som endast bär på ett eller ett par foster inte alltid får någon tempratursänkning. Tiken får helt enkelt inte en tillräckligt stark signal för att förlossningsarbetet ska starta. En vanlig orsak till värksvaghet är just att tiken bär på få valpar.

Öppningstadiet
Valpningen inleds med det så kallade öppningsstadiet vilket pågår under den tid som kroppstemperaturen är låg, vanligtvis mellan fyra och tolv timmar. Intensitet och längd varierar dock och öppninsstadiet ka vara ändå upp till trettiosex timmar. Under detta stadium förbereder sig tiken för att kunna föda sina ungar. Förlossningsvägarna vidgas och hon får slemmiga flytningar som gör passagen smidig. Tiken är orolig, hässjar och skakar. Skakningarna beror på den låga kroppstemperaturen. Hon bäddar och river i valplådan eller på något annat ställe som tilltalar henne mer. Hon vill gå ut och urinera eftersom att livmodern trycker på urinblåsan. Hon slickar sig runt könsöppningen och tittar på bakdelen  och snurrar runt, lägger sig ner för att strax stå upp igen. Man kan ana svaga och oregelbundna livmodersamandragningar, dock utan synbar ansträning för tiken. Så länge värkarna inte är kraftiga, regelbundna eller syniga innebär de ingen fara för tiken eller valparna.

Utdrivningsstadiet
Under utdrivningsstadiet har tiken synbara krystvärkar och när bäckenhålan spricker den yttre fosterblåsan och fostervattnet "går". Inom kort syns den inre fosterblåsan i vilken valpen ligger. Ibland kan blåsan visa sig mellan vuvlaläpparna och försvinna in i tiken flera gånger innan den brister. Valpen ändrar läge, från ryggläge med hopdragna ben och böjd nacke till bröstläge med sträckta ben och sträckt hals. Ibland spricker den inre blåsan innan valpen är ute. Det innebär att valpen föds "naken". Av de valpar som föds kommer ca 60% ut med huvudet först, frambenen sträckta rakt framåt och med ryggen i linje med tikens rygg. Resten av valparna kommer baklänges vilket är normalt hos hund. Tiken ligger oftast på sidan när hon föder sina valpar men en del föredrar att stå upp. När fostren passerar förlossningsvägarna stimuleras nerverna i slidan och livmodermunnen så att impluser skickas till hjärnan som frisättning av mer oxytocin, den så kallade Fergusins reflex.

Oxytocinet stimulerar livmodern till ytterligare kontraktioner så att nästa valp kan drivas ut.
Vid vissa förlossningar föds valparna snabbt, med bara några minuters mellanrum. I andra fall kan det ta flera timmar mellan valparna. Om tiken bär på en stor kull valpar kan hon ibland behöva en längre paus innan hon föder de sista valparna. Så länge hon är lugn mellan valparna finns ingen anledning till oro.
Hela förlossningen bör vara över på mellan tolv och tjugofyra timmar, naturligtvis beroende på hur många valpar kullen består av.
Om förlossningen drar utpå tiden ökar risken för att de kvarvarande valparna ska dö, men också för att tiken ska få infektioner i slida och livmoder.
Ibland kan tiken behöva extra energi under valpningen och man kan då ge druvsocker.

Efter valpningen går man ut och rastar tiken. Hon är ofta mycket hungrig efteråt och då bör man ge henne lättsmält mat (kokt ris, kokt mager fisk eller kokt köttfärs) med lika mycket vätska. Första avföringen är ofta stenhård och det kan dröja upp till 1 dygn innan den kommer.