GammelDansken

Idag kommer moster på besök och jag har morotsfärgat hår.. Roligt.. Jag har dessutom (tonåringens plåga nr 1) fått enorma finnar i hela ansiktet.. Roligt roligt..
Man jag hade i alla fall tänkt låna en liten valp idag, jag har inte bestämt mig för vilken jag vill låna men det märks väl..





Som sagt.. Morot!

Och nu kom mor hem med min nya hårfärg.. Det blir ljusbrunt..

Här kommer bilderna jag lovade lägga upp igår..


 - Jag älskar att vara med farmor!


- Men varför går du då?


Jag ville bara visa hur stort det blev nu när allt är inhägnat,
innan stod det ett staket mellan rastgården och garaget..

Lilla Mozart är i farten


Det ser hela tiden ut som att det går i en stilla lunk men här ser man verkligen att det går undan ibland


De gillade klöven


De lekte dragkamp med Anna om klöven


Och de ville helst bara springa iväg med den


Och tugga på den


Sen var det något annat som drog till sig uppmärksamheten


Tyckte att det här kortet var så gulligt


Jag älskar deras veck i pannan


Det är så gulligt (:


Tugga klöv är najs











Det här kortet blev så jävla bra!


Såå söt!


Jag kommer verkligen sakna dem när de flyttar..


Här lyckades Anna få in en riktig fullträff, den här bilden är såå fin!


Flying dog..





Deras tassar är så stora :P


Lilla Elin har börjat lägga på sig lite igen, det är najs

Ja, det är mycket som händer fastän det har varit helt tomt här på bloggen ett tag.. Jag ber om ursäkt för det men det har samtidigt hänt ganska mycket här hemma..
Igår ringde städfirman som jag var på intervju hos i förra veckan, jag börjar jobba på måndag 06.15.. Lite tidigt för mig eftersom att jag ska vara i arboga då.. Inte här i lilla kolsva och det är en liten bit att åka i alla fall..
Idag ringde min kära bror och kunde glatt berätta att han numera är helt cancerfri :D
Det känns som att det kanske kan börja vara lite nerförsbacke nu ett tag, det har gått så trögt nu ett tag med en massa tråkiga nyheter som bara lade sig på hög.. Förhoppningsvis blir det lättare nu och det kändes bättre direkt när jag hörde att Kalle var frisk.

Jag trodde inte att en dag kunde bli bättre men lite senare så satt jag och mailade med min moster och berättade att Kalle nog kommer hem i helgen och då berättade hon att min mor och hon hade pratat om att hon och hennes man också skulle komma på besök i helgen med min lillkusin Zack (för bilder på lillen klicka här)

I helgen lånade jag hem Mads, eller snarare Mozart som han heter numera. Han fick vara med och grilla och smaka på allt möjligt gottigt, han var trött och förmodligen ganska mätt när han kom tillbaka hem (för att äta :P ).
Det blir många förmåner när man är kompis med kennelägare, om jag inte var det skulle jag knappt ha någon kontakt med hundar alls och jag skulle inte kunna "låna" en valp hur som helst :P Men nu var det bara att ringa och fråga och sen hämta upp den lilla parveln.

Jag var hos hundarna igår (måndag) och lekte hela dagen, alla fick vara ute i flera timmar och springa och valparna fick skapa bekantskap med en rådjursklöv. Bilderna laddar jag nog upp imorgon eftersom att kameran blev kvar hos Anna och Jesper. För vi tog lite nya bilder på Nikki som kanske duger till att lägga upp på deras hemsida och jag hade väl egentligen tänkt att åka dit idag men det blev lite körigt här hemma så det blev aldrig av.

Imorgon blir det som sagt i alla fall en snabbis till Jesper och Anna (om de orkar med mig dvs :P), städning efter hantverkarna som grejar i mitt och Stefans vardagsrum (kommer bilder när det är klart) så att det inte ligger spackeldamm överallt när det kommer hem folk.. Just nu är vi inte så mycket nere i källaren eftersom att det är så mycket folk som jobbar där nere och det blir rätt skitigt.. Vi går mest ner dit för att städa faktiskt :P Men gästrummet är nere i källaren så hallen måste i alla fall städas.. Jag hade dessutom tänkt att färga håret lite ljusare nu till sommaren (annars blir det ändå blekt och fult av solen) så det blir i alla fall blekning av håret imorgon :s vi får väl se hur det blir..
Och sen på natten blir det väl att hämta min älskade bror i örebro.

Det märks att jag inte skrivit på länge för nu blev det en riktig urladdning.. Nu ska jag sova, natti natti!

De flesta som läser den här bloggen har väl läst om Skipper och hans ägare nu, och hela den historien som äntligen tog slut för någon månad sen.. Efter mer än fem års krångel..

Nu är det så att hon som hade Skipper har börjat krångla nu igen och hon ska anmäla mig eller Jesper och Anna?! Det är för förtal i alla fall..
Hon har fått för sig att den här bloggen på något sätt är en del av Jesper och Annas hemsida. Nu vill jag bara reda ut det där och berätta för henne (eftersom att hon läser bloggen) att den här bloggen absolut inte är en del av Kennel Nei's hemsida, den här bloggen är just bara en blogg och visst finns det en länk från Kennel Nei's hemsida som öppnas i samma fönster om du öppnar just den länken men det är en helt annan sida och det skulle bli samma sak om det hade varit en länk till Jordbruksverkets hemsida, skk's hemsida eller vilken sida som helst.

När man skapar en länk kan man oftast välja om man vill öpnna den i ett annat fönster eller inte. Anna-Lena har alltså bara valt att öppna länken till min hemsida i samma fönster som det du har sen tidigare..

Här är skillnaden..

Länk i samma fönster Här

Länk i nytt fönster Här

Men i alla fall så ligger min blogg och Kennel nei's hemsida på helt olika servrar och domäner och jag vet inte ens om det går att få så att de skulle kunna bli samma sida. Det är jag i alla fall inte intresserad av, det här är min blogg och ingen annans!

Det råkade bara bli så att jag har hamnat på praktik hos Jesper och Anna och sen liksom bara stannat.. När jag fick reda på att Elin skulle få valpar tipsade Liv mig om att skaffa en blogg och jag ville prova på att ha en blogg i alla fall.. Och sen har det liksom bara blivit att jag har tyckt att det är roligt och fortsatt..

Att jag ens har bloggen är självklart också eftersom att Jesper och Anna tycker att det är okej att jag skriver om deras hundar och för att jag får vara där för hundarna. Om Elin inte hade velat ha mig där vid valpningen t.ex. så hade jag gått hem igen. Det ska funka för alla annar skiter jag i det. Det får aldrig bli jobbigt eller obehagligt för någon.

Och du Ritva, det är bara att du kommer efter mig. Jag är den enda som har skrivit om dig och lagt upp bild på dig. Men du får helt enkelt skylla dig själv när du är så förbannat dum och blåser folk på både hundar och pengar och sen dessutom missköter de stackars hundarna.
Och det kan du aldrig komma till mig och säga att du inte har gjort, jag har sett hundarna. Det är inte meningen att en hund ska behöva ha frätskadot på snoppen! Om man skaffar en långhårig hund som ska trimmas så måste man också göra det annars är det vanvård, och med tanke på den lilla hundens reaktion när vi skulle klippa bort tovorna som var fulla av urin så var det också djurplågeri, han hade för i helvete öppna sår på förhuden!

Men det är bara att komma efter mig, du kommer ändå aldrig komma nån vart.

Ja, igår var vi ute med alla hundarna så att de fick busa ordentligt (: Jag och Anna passade på att njuta av det fina vädret, det var helt underbart och vi var ute i nästan två timmar.


Det syns inte eftersom att det här är en stillbild, men de sprang som galningar i början..


Nosade, tittade och gick på upptäcktsfärd


Nyfikna som bara den


Lilla Rasmus var så söt när han satt där med bollen (:


Han är såå gullig!


Efter ett tag däckade valparna i skuggan under Annas stol


Det märktes att de tyckte att det var varmt, de drack som kameler


Törstigt värre..


Sen efter lite mer bus gick de och lade sig igen


Men de kan ju inte riktigt slappna av allihopa..


De är så söta när de lägger sig så där i en hög, inte var och en för sig..


Jesper kom hem från jobbet, det tyckte hundarna var jätteroligt (:


Speciellt Mads som älskar att ligga i knät


När det var dags att gå in och duscha valparna ville de inte riktigt följa med..

Ja, ni får ursäkta att det blev ganska mycket information samtidigt men jag kom på att jag nog kanske vill ha ut artiklarna på bloggen med, men ni hittar ju dem på kategorin "Mina artiklar" så ni måste ju inte nödvändigtvis läsa alla direkt :P

Och så vill jag också skriva att jag verkligen är ledsen för översättningen som blir när google översätter bloggen till engelska, men jag tycker samtidigt att det är bättre än att den bara finns på svenska.. Och jag vill poängtera att det inte är jag som översätter! (Jag är inte helt kass på engenska :P)

Om ni t.ex. kollar på inlägget om att vi ändå ska sälja Svea så ser ni att Stig som är köparen självklart inte heter Path :P Det blir helt fel på översättningen ibland..

(Jag vill bara skriva det att detta kan vara lite föråldrade uppgifter eftersom att det var skolböcker vi tog informationen ifrån).

Vargen blir hund

Vargar som husdjur?!

För att kunna ha tama hundar var man tvungen att till en början lära sig leva med tanken på att ha ett rovdjur, som dessutom var ens konkurrent om maten, som husdjur. Och dessutom fundera på hur man skulle göra när man väl hade en varg bland barn och ens egen mat, hur man skulle få bort vissa av de beteenden och egenskaper man inte ville ha.

 

Domesticering och forsking

Domesticering betyder att man förändrar artens ursprungsbeteende.

Domesticeringen av varg började med att människor tog hand om vargungar, det skedde för ca 14 000 år sedan i östra Asien.

Man har genom att forska på ben från olika utgrävningar kommit fram till att hunden bara härstammar ifrån vargar. Men genetiska analyser visar också att vargar hållits hos människor innan det, de genetiska studierna ger olika resultat, allt mellan 25 000 år sedan eller så tidigt som för 100 000 år sedan.

 

Avel

Att domesticera en art medför att man genom avel förändrar både utseende, temperament och beteende, vare sig man vill det eller inte, eftersom att människan, oftast i alla fall, väljer vilka djur man vill ha avkomma från. Alltså kan man få fram en egenskap man vill ha eller ”ta bort” en dålig egenskap man inte vill ha.

En av orsakerna till varför det gick så snabbt att domesticera vargen är att de är så pass sociala och att de lever i flock men eftersom att de även vill vara alfadjur innebär det också ett problem.

Så vi har avlat så att de vuxna hundarna behåller vissa omogna beteenden och egenskaper, skall, gnäll, minskad storlek och eftersom att de inte blir riktigt ”vuxna” till sättet har vi också gjort att de inte är lika benägna att bli alfadjur och vi får det lättare att vara ledare över `flocken´. Detta gör även att valparna får en kortare tillväxtperiod och de når könsmognad tidigare, vargar är inte könsmogna förrän vid ca två års ålder.

Men hela tiden har vi i vår avel gått mot det extrema, det är något intressant med det extrema. Schäfer t.ex. som hela tiden får lägre och lägre bakkropp och vars ryggrad till och med börjat förändrats för att kotorna ligger så fel.

 

Hundens tid hos människan

Under den tid hunden har levt tillsammans med människan har den använts för flera olika syften: jakthund, vakthund, draghund, herdehund, vallhund, föda, päls och som sällskapsdjur. Och under hela tiden har vi studerat hundar för att få fram precis det vi vill ha, och tränat dem till att vara som vi vill att de ska vara. Vi lär oss fortfarande mycket om hundar och vad de är kapabla till, t.ex. hundar som hjälper människor med särskilda behov (t.ex. rörelsehindrade), och hundar som arbetar med räddning i laviner och till och med hundar som jobbar som badvakter.

Både människor och hundar har lärt sig att tyda varandras kroppsspråk och uttryck, du ser ju faktiskt att din hund är riktigt arg eller rädd när den morrar och de ser på din kroppsställning och dina ansiktsuttryck när du är arg eller besviken på den.

När vargen levde i det vilda och hade ett revir att försvara vandrade den längs med gränserna för att se att ingen inkräktat, det är det den gör när du tar den med ut på sina dagliga promenader. Och i det vilda lägger sig tiken i en skyddad lya när hon ska valpa, detsamma försöker våra hundar göra, de lägger sig på en trygg och lugn plats för att föda sina små.

The wolf becomes dog

The wolf as a pet?!

To be able to have dogs as pets people at that time had to learn to live with the thought of having a predator, a deadly creature, in your house and amongst your food and children.

They also had to think about how they should train the wolfs to get rid of some of the bad behaviour.

 

Research and domestication

Domestication is when you change the species natural behaviour.

The domestication of wolves began with people taking care of wolf puppies and then starting to breed them after what the people wanted. That happened about 14 000 years ago in eastern Asia.

Now days they have been doing research on bones from different archeological dig outs and come to the conclusion that the domesticated dogs only come from wolves. But analysis has shown that wolves has been kept with humans for a longer period that 14000 years, from 25 000 years to as early as 100 000 years ago the first wolf was taken by humans.

To domesticate a species automatically changes the species, both appearance, temper, and behaviour, like it or not.

Since man chooses which animals to use in breeding, you can “select” the behaviour you want for the offspring to have. One of the reasons why it went so smoothly to domesticate the wolf is because they are very social and that they live in a pact and not in pair, but since they want to be the head of the pact when they are adults we have bred them to never become adults, mentally. That’s also why dogs often are so very playful even when they are old.

They keep much of their puppy behaviour such as barking and squeaking. This also does that the puppies have a shorter growth period and become fertile at a younger age, wolves aren’t fertile until they are about two years old. Ever since we started breeding we have gone towards the extreme, we like the extreme, German shepherd for example who gets a lower and lower back and whose spine even has changed. 

 

The dog as pet

During the time the dog has lived with humans it has been used to help us with many things, such as hunting, guarding, pulling, as a shepherd, for food, their coats and as pets. During most of the time we have studied the dogs to get exactly the dogs that we want, and trained them to be as we want them to be. We are still learning a lot about dogs and what they are capable of, like dogs who help people with special needs, dogs even work as lifeguards and save people who has been in an avalanche or such. Both man and dog has changed and started to like each other very much. And both man and dog has learned each others body language and expressions, you do see if your dog is mad or scared and the dog see if you are disappointed or mad at it. When the wolf where living in the wild and had a territory to defence it strolled at the borders to see if there had been any intruders, and that’s what it does when you are on your daily walks. And in the wild the wolf go some place safe and protected to give birth to their puppies and our dogs does the same thin, they want to lie in a safe place while giving birth.

Vintern

 

Nu när det börjar närma sig jul och nyår och massor med extra mat och annat roligt som hunden kan tugga i sig så kan det vara värt att tänka en gång till på om hunden faktiskt kan råka få tag på något som inte är så bra för dem som det är för oss..

 

De flesta vet väl att choklad inte är bra för hundar, men vet du varför? Och hur farlig är den? Vad finns det mer som är farligt?

 

Choklad och annat som innehåller kakao är giftigt för hundar. Det är ämnet teobromin i kakaon som är farligt för dem, och ju mörkare choklad desto högre halt teobromin. Teobrominet ökar mängden magsaft i magsäcken vilket gör så att sår lätt uppstår, det orsakar även kräkningar och diarréer. Ämnet tas snabbt upp i blodet och gör att hunden får hjärtklappning och rubbad hjärtfrekvens. Även andningsfrekvensen ökar och hunden får muskeldarrningar och i allvarliga fall får de även krampanfall.

Eftersom att teobrominet angriper både hjärta och lungor är prognosen dålig vid stora mängder, men även mindre mängder många gånger är farligt eftersom att teobrominet bryts ner så sakta. Det gör att lite choklad ibland också kan vara dödligt.

Tänk på att Aladdin asken som står där på vardagsrumsbordet vid jul också ska vara under uppsikt.

 

Glykolen som man har till bilen är något som man kanske inte riktigt tänker sig att någon skulle vilja dricka? Men för hunden smakar den sött och de dricker mer än gärna glykol om de får tag på det.

När hunden har druckit glykol och den bryts ned i kroppen bildas kristaller i urinen, detta kan ge obotliga njurskador och hunden dör inom tre dygn utan tidig behandling. Men även med behandling kan prognosen vara dålig.

Glykolen borde alltså stå på en högre hylla från och med nu och hunden kanske inte skulle vara i garaget överhuvudtaget? Även lite glykolspill på golvet som den slickar i sig kan vara farligt!

 

Lök och vitlök kan ge upphov till kräkningar och diarré, efter några dygn börjar de röda blodkropparna sönderfalla och hunden får blodbrist. 3g vitlök/ kilo hund är en kritisk dos, dödsfall har förekommit. (Till lök räknas även trädgårdslökar såsom tulpaner och påskliljor)

 

Jästen i ojäst deg kan leda till berusning hos hund eftersom att det bildas alkohol när jästen jäser i magen. Hunden blir inte sjuk utan behöver bara sova ruset av sig.

 

Vindruvor och russin kan ge njurskador hos hund om de äter stora mängder, man vet inte orsaken till detta.

 

Teatree olja är giftigt för hund och tas upp igenom huden. Symtom som muskeldarrningar, svaghet, rörelsestörningar och beteendeförändringar har setts men de tillfrisknar med understödjande behandling.

 

Råttgift ger inre blödningar och det är viktigt att veta vilken typ av råttgift hunden ätit, lämpligt motgift finns angivet på förpackningen. Du kan ofta själv se om hunden har ätit rättgift genom att titta på hundens tandkött, om den ätit råttgift syns små punktformiga blödningar. Viktigt med tidig behandling!

 

All medicin som är till för människor är potentiellt farlig för din hund! I vissa fall finns doseringstabell för hund eller katt i bipacksedeln, men rådfråga alltid veterinär!

 

Annat som är giftigt för din hund är Xylitol (sötningsmedel i t.ex. tuggummin och godis), alger, bittermandel, julstjärna, idegran, prickblad, järnek, liljekonvalj, lim, motorolja, koffein, nikotin, insektsgift, tungmetaller, avokado, bensin, målarfärg, blekmedel, blomgödsel och rå broccoli.

 

Om du vet att din hund har ätit eller ser den äta någonting olämpligt kan du prova att kräka hunden, detta gör du med hjälp av fuktat koksalt (Mängd salt beror på hundens storlek. För mindre hundar räcker 25 ml salt, för större 75 ml.) som du lägger längst in på tungan. Det är ett effektivt sätt att kräka hunden på men det bör inte upprepas för många gånger eftersom att salt är mycket uttorkande, så om kräkning uteblir bör du snarast uppsöka veterinär. Hunden kan också få natriumkloridförgiftning av saltet och av det skälet kan man istället prova med stark senap på tungroten.

Försök aldrig kräka hunden om den giftiga substansen är frätande eller om hundens allmäntillstånd är nedsatt, och inte heller om det gått mer än fyra timmar efter förtäring eftersom att substansen då lämnat magsäcken.

Om ämnet hunden fått i sig är frätande kan man ge olivolja (ca 3-400 ml för en GDH) innan man skyndar iväg till veterinären.

 

Medicinskt kol binder många giftiga ämnen och kan därför vara bra att ha hemma och ges vid eventuell förgiftning.

 

Att kräka hunden kan också förhindra förstoppning om hunden ätit något annat olämpligt, men dock inte om föremålet är vasst.

 

Något annat som allt för ofta händer under vintern är att hundars trampdynor spricker pga. Saltade vägar och gångbanor, det är väldigt lätt att undvika detta genom att torka av tassarna och sen smörja in dem med någon salva. Men tänk på att om det är minusgrader ute så behöver salvan är oljebaserad, eftersom att en vattenbaserad lätt fryser på tassen vid nästa promenad.

Om hunden har långt eller mycket hår mellan trampdynorna kan det också vara bra att klippa ner det eftersom att det annars blir svårt att torka ordentligt rent och torrt där.

 

Alla vet väl att uppfostran är viktigt för valpen, men vet du när du kan utnyttja valpens naturliga utveckling för att få bättre effekt? Vet du varför valpen inte reagerar lika bra på träningen som den gjort under vissa andra perioder?

 

De första två veckorna kallas för nyföddperioden och valparna är helt beroende av mamman, de behöver mat, sömn, värme och skydd. Den här perioden är en direkt fortsättning på fosterstadiet och hjärnan är mycket lite aktiverad, valpen känner lite lukt, smak och har lite känsel.

Valparna vaggar med huvudet och hasar sig fram i cirklar, de har ett medfött sugbeteende, skriker och trampar medan de diar, detta trampande stimulerar mjölkproduktionen hos tiken.

Det är mycket viktigt att tiken stimulerar valpens tarmar och urinblåsa genom att slicka den på magen och mellan bakbenen.

 

Övergångsperioden pågår en vecka efter det och det är nu det börjar hända grejer!

Nu öppnar de ögonen och öronen, de blir mer aktiva och sociala.

De börjar undersöka syskonen, viftar på svansen och tränar motoriken. Det börjar också mer aktivt tigga mat och mjölktrampet utvecklas till socialt kontakttagande.

 

21: a dygnet börjar präglingsperioden och valpen ska lära sig vart den hör hemma. Valpen lär sig vilken plats den har i rangordningen, den lär sig också hur den ska bete sig mot föräldrar, syskon och människor.

 

I vecka fyra är sinnena fullt utvecklade och hjärnan utvecklas snabbt. Nu är kontakten med andra hundar och människor viktig. Leken är mycket viktig för socialiseringen, det är här den lär sig hur hårt den kan ta i utan att göra illa sina syskon. Valparna är nu mer nyfikna och börjar uttrycka sig mer med kroppsspråket, de signalerar med öron, tänder, svansen och de börjar morra. Valparna börjar försvara sin föda och börjar ha kamplekar där de övar upp snabbheten och styrkan och tecken på dominans visas.

När de är fem till sju veckor jagar de varandra och de är ännu mer nyfikna på miljön runt dem, de vill ut på upptäcktsfärder. Tiken fostrar valparna allt mer vart eftersom de blir jobbigare, det kan vara bra att han en annan hund som kan avlasta tiken och hjälpa till med fostringen. Kontakten med människor är viktigt, man kan gärna ta ut en valp i taget.

När valpen är mellan sju och tolv veckor är det lämpligt att börja så smått med inlärning, valpen suger upp allt den är med om som en svamp och upplevelser kan bli bestående minnesbilder. Den upptäcker att saker och ting kan vara farliga och har ökad flykttendens.

Valpen är nu åtta veckor och det är dags att bli hämtad och få ett nytt hem, valpen behöver inte tiken längre och miljöträning är viktig.
Det är viktigt att valpen får se många olika typer av miljöer, både stads- och lantmiljö.

Hormonproduktionen ökar vid 12 -16 veckor, och detta ofta enligt hundägaren första problemperioden. Nu vill valpen klättra på rangskalan och det är viktigt att sätta valpen på plats direkt. Tydliga gränser måste finnas och man måste vara konsekvent. Miljöträningen är fortfarande mycket viktig.

En period då man kan börja med dressyr lite på skoj är när valpen är mellan 16 veckor och sju månader, valpen stabiliseras nu mentalt och växer ordentligt. Nu kan man börja gå några viltspår på skoj och börja ställa mer krav på valpen i uppfostringen, den reagerar bra på belöningar.

Valpen når könsmognad när den är mellan 7 och 12 månader, hanen börjar lyfta på benet och tiken löper för första gången. Hormonerna går lös på riktigt i valpen och kan spela riktiga spratt, hunden kan bete sig lite konstigt. Under den här tiden är den mindre mottaglig för inlärning, då den har fullt upp med att vara hormonstinn men en konsekvent uppfostran är fortfarande viktig.

Tiden då det kan vara lämpligt med dressyr är när den är mellan 12 och 17 månader, det är en lugn period för valpen utan hormonstörningar.

Den psykiska mognaden kommer när hunden är mellan 17 och 22 månader men det är väldigt rasbundet och kan variera. Nu blommar dominansen ut och det är sista chansen att visa vem det är som bestämmer. Under den perioden ska man vara lite mer försiktig med dressyr igen och fokusera mer på att vara konsekvent i uppfostran. 

Ja, artikeln jag skrev om Elins valpning borde väl komma ut här på sidan nu.. Jag är inte säker på att alla ens har fått tidningen än men det är trots allt min text som jag bara givit tidningen GDH Direkt rätt att trycka.. Jag har sen själv valt att avstå från att skriva ut all information om valpningen just därför att den artikeln skulle vara med i tidningen och för att jag tyckte att de läsarna skulle ha lite förhands..

Jag vill att ni ska observera att jag anser att det gick till så här, det är min tolkning av situationen. Och även andra händelser (som Spanienresan) får ni ha vilka synpunkter ni vill om, men det är så här jag upplevde det.

Elins valpning.

Den här artikeln kommer att handla om en, vad det verkar som, ganska ovanlig valpning hos GDH. Och att jag som är en gammal praktikant skulle få chans att vara med är ändå ganska ovanligt. Det här är min tolkning.

 

Bakgrund

Jag gick djurvårdare utbildning på gymnasiet och självklart ingick praktik, det var 2007 och jag skulle efter sommarens praktik börja tredje året. Första delen av min fyraveckors praktik skulle jag göra i Spanien, jag skulle vara nästan tre veckor på ett uppsamlingshem för herrelösa hundar och den sista veckan ville jag göra på hemmaplan. När jag kom fram till att det skulle vara skönt att slippa pendla till praktiken den sista veckan så trillade polletten ner direkt, jag visste direkt vart jag ville vara! Så jag tog en kort promenad över till ett par bekanta som jag visste hade kennel och som jag följt med på utställning någon gång tidigare.

Jag gick hem till Jesper och Anna-Lena Nei, som har Kennel Nei’s och en uppfödning av GDH. När jag kom fram till huset stod trädgården i vacker grönska och äppelträden var tyngda av frukt, och där mitt på gräsmattan satt Jesper och Anna-Lena och njöt av det vackra vädret och en av dem njöt även av en kall pilsner. Bredvid trädgårdsmöblerna stod en hage, som var full med vit och brun fläckiga små tokar som sprang runt i det gröna gräset och busade. Jag hälsade och berättade att jag hade ett problem, jag hade ingenstans att ha min sista vecka praktik och jag ville ju vara just där. De var riktigt positiva, det skulle inte bli ett problem. Jag har bestämt för mig att det var veckan innan jag skulle dra iväg till Spanien för min första praktik.

 

Praktiken i Spanien

Praktiken i Spanien fungerade inte alls för mig, varken psykiskt på grund av lidandet hundarna utsattes för, eller fysiskt eftersom att dagen började vid fem på morgonen och ofta slutade jobbet runt tio eller halv elva på kvällen. Mitt på dagen var det siesta och det var underbart att slippa den värsta värmen, men med 200-250 hundar som skulle rastas längre sträckor och deras kennlar som skulle städas och tvättas. Två gånger dagligen! Vi var uppdelade på tre olika områden och jag hamnade på det med flest hundar. Vi hade 150-200 hundar, och vi var fem-sex personer varje dag. Glöm nu inte att det också skulle ha mat två gånger dagligen och att skålarna skulle diskas efter varje gång också, 150 skålar.

Hundarna led av diarré, loppor, hårda fästingangrepp, inre parasiter (jag såg själv en shih-tzu med dvärgbandmask som samma kväll skulle på ett plan mot Sverige), våtexem och en hel del andra åkommor. Det tillsammans med den extrema fysiska påfrestningen gjorde att jag lämnade mina tre klasskompisar och tog ett plan hem efter bara några dagar.

Hemma i Sverige igen = Praktik hos Kennel Nei's

Väl hemma i Sverige igen efter en nevös flygtur med mellanlandning och ett oväntat flygplansbyte i Barcelona var det bara att gå tillbaka till stackars Kennel Nei’s och fråga om de kunde förbarma sig över mig i två extra veckor. Inte heller detta var något problem och gissa om jag blev glad!

Då hade de levererat alla de små sötnosarna utom fyra stycken, Siri, Madicken, Madonna och Lucas. Jag lovar att jag blev glad över att se att det var valpar kvar, det är ju bara att inse att valpar är det underbaraste och mysigaste som finns!

Jag älskade att få vara med valparna och jag fick också under min praktik ta med mig Stella hem på nätterna, Stella var en unghund de tagit tillbaka från valpköparna eftersom att de annars skulle avliva den lilla flickan på nio månader.

 

Att fullkomligt förälska sig i för Gammel Dansk Hönsehund

Efter mina veckor hos Jesper och Anna-Lena var det svårt att åka tillbaka till skolan och jag tog varje chans jag fick att vara hundvakt och hälsa på.

Valpen Madicken var väldigt sjuk och de funderade en stund på att avliva henne, men så fort jag fick nys om det så berättade jag vad jag hade haft väldigt svårt att säga tidigare; jag vill ha henne! Hon fick en extra chans och jag fick min första GDH. Jag bad nästan direkt efter att praktiken var slut att få komma tillbaka efter studenten och bara några dagar efter studenten var jag tillbaka på heltid igen, gissa om jag hade saknat det!

Månaderna rullade på och vi fick mycket gjort under sommaren, klubbträff, utställningar, vi stängslade runt gården och mycket annat. Vi parade hundar men det gick inte som vi ville och efter långa månaders väntan mellan parningar och nästa löp så började Elin löpa i december 2008, och den 25 och 26 december parades Elin och Triztan. Åter igen väntan! Tills vi äntligen fick komma på ultraljud den 27 januari klockan 15.00. Vi slapp vänta länge i väntrummet och vi blev glada när vi såg att det var Lis-Marie som skulle ultraljuda lilla Elin.

 

Äntligen valpar!

Hon tryckte ut gel på proben och satte den emot Elins mage och utbrast att här finns det ju valpar! Hon kunde se minst åtta stycken och vi åkte hem exalterade och i ett smärre lyckorus. Triztans matte Ingegerd bekräftade att det var klart att hennes Triztan skulle fixa det där!

Åter väntan men nu var det en annan typ av väntan, den var otålig men lycklig.

Jag började räkna ner i bloggen och även hemma och min kära mor blev nästan tokig på ”imorgon är det två veckor kvar!” och liknande uttalanden ifrån mig. Den här typen av väntan var jobbig men samtidigt otroligt rolig, att mäta Elins omfång och att ta en drös med bilder varannan dag blev inte ovanligt, och under den sista delen av Elins dräktighet fick jag även vara ensam mycket med Elin när jag var hundvakt. Jag såg verkligen från dag till dag hur hon förändrades, inte bara fysiskt utan hon förvandlades till en mycket lugnare hund som plötsligt ville vara i centrum. Nedräkningen när det handlade om veckor var ändå lättare än när det sen handlade om dagar! Nu närmar det sig.

På natten när klockan slog någon minut efter tolv var jag snabb att uppdatera att nu var det en dag mindre kvar och det var precis så otålig jag var, varje dag som gick var så otroligt lång och för varje dag jag kunde räkna ner så kändes det som en otrolig lättnad och som någonting enormt, det är ju en extrem skillnad på tre och två dagar eller hur? Även om klockan bara slog det där slaget över tolv så kändes det stort och när jag den 24 februari var ensam med Elin och såg hur mycket valparna rörde sig där inne insåg jag på riktigt hur nära det var! Jag fick också en chans att i lugn och ro njuta av att känna de små liven röra sig där inne. Nu kände man faktiskt vilken del av valpen det var som rörde sig och att det var just huvudet den tryckte utåt, det var inte bara en rullning längre, det var riktiga valpar man kände där inne.

Jesper och Anna-Lena kom hem och även jag blev tvungen att gå hem, tiden går fortare när man sover!

 

Förberedelser

Klockan 12.26 ringde min telefon den 25, det var Anna-Lena som berättade att Elins temperatur hade gått ner till 36,6 grader och gissa om det blev bråttom att packa ihop datorn, kameran och allt annat man ville ha med sig och springa över dit.

När jag kom dit åkte vi och iväg en sväng till affären för att bunkra upp med dricka, mat, druvsocker och annat roligt man behöver för att hålla ångan uppe under natten om det skulle dra ut på tiden. Det gjorde det. Förarbetet tog riktigt lång tid, vattnet gick vid 01.50 och efter det flyttade vi henne ifrån soffan till valplådan.

 

Valpningen

07.00 kom äntligen första valpen efter mycket om och men ifrån Elins sida, det var ju hennes första valp någonsin och hon tyckte nog att det var riktigt konstigt. Hon var nog lite förvirrad, rädd eller stressad, vilket gjorde att hennes värkarbete blev mindre intensivt. Vi försökte en stund i valplådan att få igång henne igen, valpens baktassar hade tidigare tittat ut så nu var det bråttom att få ut den! Jag tog henne i koppel och sprang upp och ner för trappan för att stimulera värkarbetet, sen gick vi snabbt in till valplådan igen och då drog det igång. Valpen kom ut men det var lite för sent och vi kunde inte få liv i den igen trots ihärdiga försök.

När vi konstaterat att det inte gick att få liv i den lade vi ner den till Elin så att hon fick se vad hon ändå hade lyckats pressa ut. Bara fem minuter efter den första valpen kom nästa, så nu var värkarbetet igång på riktigt! Valpen tittade ut med huvudet först och då slutade Elin att krysta för en sekund, fostersäcken hade brustit inne i Elin så nu tittade valpen ut i världen på riktigt utan att ens vara ordentligt framfödd än. Den gapade och pep till, irriterad över att sitta fast.

Efter den sekunden som hon stannade upp och valpen gäspade, krystade hon på ordentligt och valpen slapp vara irriterad mer.

 

Elin var nu riktigt lycklig över att få ha sin friska valp ifred från början och överröste den med kärlek och massor med slickande. Fyra minuter efter födseln var valpen framme vid juvret och diade, en stark och frisk valp! Den första hade vi nu tagit bort ifrån valplådan och Elin var helt fascinerad av sin lilla pigga valp och säkert av känslan när den började dia. Elins mjölk började rinna ur juvret redan innan vattnet gick så nu var det nog skönt att trycket släppte, om än lite.

En timme senare var det dags för nummer tre och den kom snabbt och tillsynes smärtfritt, den liksom bara gled ut och hamnade i en torr handduk som gnuggade den. Fosterhinnorna öppnades snabbt och en tredje hane hade hon nu fött fram. Han var precis som den förra riktigt sugen på mjölk och det tog inte många minuter innan båda valparna låg tillsammans och diade. Ca 40 minuter senare såg ännu en valp morgonljuset som nu snarare var solskenet.

Den första tiken kom 30 minuter senare, detta var den första valpen jag någonsin tagit emot. Jesper hjälpte till med fosterhinnorna och naveln så att det gick snabbt och rätt till.

Klockan 10 var Elin ut för att kissa, Anna-Lena hade henne i koppel och jag följde henne i hälarna med en handduk i högsta hugg. Om det skulle vara så att valpen ville födas utomhus och vara den som såg snön först. När Elin satte sig - för att vad jag trodde skulle vara att kissa - så bestämde sig valpen för att den där snön skulle den bara se! Jag fångade den i handduken och öppnade fosterhinnan innan jag började halvspringa in och gnugga valpen.

Elin tog en paus mellan valp 6 och 7, förmodligen var det ena livmoderhornet nu tomt och det andra skulle påbörjas.

 

Hon hade kraftiga värkar en bra stund men det verkade som det var lång transportsträcka innan valpen kunde komma ut. Hon verkade lite irriterad på att det tog så lång tid och ställde sig upp, tryckte baken mot ett av valplådans hörn och krystade hårt igen. Valpen kom ut men jag var inte riktigt beredd på vad jag nu såg.

Valpen såg nästan helt svart ut, det var fostersäcken som färgats grön av syrebrist och nu var det bråttom. Eftersom att jag är helt ny med allt praktiskt som berör valpning så gav jag snabbt över valpen till Anna-Lena som stod i stand-by bredvid mig. Valpen var kanske en aningen slöare de första minuterna än de som kom tidigare, men återhämtade sig riktigt snabbt. Nummer 7 var en hane och nu ville vi verkligen jämna till det med åtminstone en tik till.

Nu var vi rädda för att det skulle vara samma sak med nästa valp också så när det gått en stund frågade vi Elin om hon ville gå ut igen och kissa och det var hon mer än villig att göra.

 

Som förra gången tog Anna-Lena Elin och jag en handduk och så bar det av ut. Elin kissade, men ställde sig inte upp direkt efteråt och sen såg jag hur valpen var på väg så nu var jag där direkt med handduken och väntade, det tog högst 6-7 sekunder efter det att jag fått dit handduken tills det att valpen låg i handduken i mina händer. Den här var inte grön och en stor lättnad sköljde igenom mig. Jag öppnade fosterhinnan runt huvudet så att den fick luft och det kom lite bubblor ur nosen men det hade det gjort om den förra som kom till världen i trädgården också så jag tänkte inte mer på det, på väg in i huset gned jag och gnuggade valpen mellan händerna som jag blivit lärd. Jag kom in till valplådan, satte mig på knä och lade ner händerna med valpen mot handdukarna i valplådan. DÅ såg jag det! Det bubblade inte mer, och inte heller rörde sig vare sig munnen eller bröstet, jag sade rakt ut bara ”SLUNGA!” till Anna-Lena som kommit in bakom mig, hon släppte Elin och tog valpen. Jag trodde att efterbörden lossnat men den satt kvar! Aah! Snabbt klippte vi navelsträngen och hon slungade den. Nu var jag rädd, för jag hade verkligen trott allt valpen var fri från efterbörden och det kostade extra sekunder att upptäcka det och att ta bort det ifrån valpen! Tänk om jag dödade valpen genom att inte kolla ordentligt! För mig var det här den värsta delen av hela valpningen och istället för lättnaden som tidigare sköljde över mig när jag såg att den inte var grön byttes nu ut mot ångest, stress och ledsamhet. Det var långa sekunder och jag trodde att jag skulle svimma när Anna-Lena sade att nu rör den på sig och att det bubblade igen. Jag trodde aldrig att jag kunde känna något så starkt som jag gjorde då. Jag började nästan gråta av glädje och lät lättnaden skölja över mig igen. Så frågar Jesper vad det är för något, hane eller tik. Det var en tik och den klarade sig!

 

Detta var nu nummer 8 som kommit ut och Elin lade sig till ro med sina helt underbara valpar.

En lycklig avslutning på en mycket annorlunda valpning!

Under hela valpningen var Elin helt fantastisk, och hon gjorde ett otroligt bra jobb med valparna. Hon mådde bra under hela valpningen men var självklart medtagen och trött mot slutet men hon slutade inte att kämpa på. Hon behövde bara förstå vad det var meningen att hon skulle göra och sen flöt det på otroligt bra. Hon förstod nog också efter första valpen som föddes ute att om hon rörde lite på sig så kom det igång bättre och hon ställde sig eller gick runt en kort stund mellan varje valp efter det.

Hon tog hela tiden riktigt bra hand om valparna mellan födslarna och stimulerade instinktivt valparnas kroppar och tarmsystem.

Den här valpningen var tydligen väldigt annorlunda mot vad Jesper och Anna-Lena var vana vid, det jättelånga förarbetet på nästan tre dygn och den korta tiden mellan valparna var annorlunda, tidigare har det varit tvärt om, kortare förarbete och längre tid mellan valparna.

Det gick 5 timmar och 12 minuter mellan den första och sista valpens födelse.

Igår bestämdes det att Svea inte ska bo kvar hos Jesper och Anna (och att jag inte blir delägare så klart), vilket kom som en total chock för mig! Men när de berättade att det var Stig som skulle ta henne istället så kändes det lite bättre.. Men när man nu under mer än sju veckor har vetat att hon skulle vara kvar så har man tillåtit sig att fästa sig vid henne, man vet ju att de andra ska åka så man är liksom förberedd på att det kommer att hända..

Inte för att man kan låta bli att älska dem och tycka att de är hur mysiga som helst men man är ändå förberedd på att de ska åka.. Nu jag inte varit förberedd på det med Svea och hon har verkligen redan fått en speciell plats i mitt hjärta mer än de andra just därför att man trodde att man skulle få behålla henne.. Och imorgon flyttar hon!
Det kanske låter helfjolligt men det är skitjobbigt och jag kommer nog ha ganska svårt att sova inatt.. Och jag kommer nog definitivt att gråta imorgon när de tar med sig henne.. Men som sagt så är ju livet så där orättvist ibland.. Men samtidigt så kan jag tycka att det är det mest rättvisa för Stig också.. Blää! Det här blev jobbigt att skriva om, jag tror att jag slutar nu.. Vi hört sen.


Lilla Svea

Ja, idag är valparna åtta veckor och den första valpen att åka till sitt nya hem var ju Nova. Idag har det hänt mycket, jag har nyss kommit hem (klockan är över sju..) och jag har varit hos Jesper och Anna sen klockan 9 imorse.

Direkt när jag kom dit började vi med att plocka ihop de sista grejerna som Nova skulle ha med sig hem, jag duschade Nova medan Anna matade fåglarna. Bara en stund efteråt kom Jylle med familj för att hämta sin lilla valpis och sen bar det av ut med valparna och de vuxna hundarna, de lekte och sprang som galningar i lite mer än en timme. Sen gick vi in och jag duschade Elin (som verkligen var i behov av lite rengöring eftersom att hon alltid rullar på marken när hundarna röjjer runt ute), vi åt lite och gav valparna mat.. (Mitt i maten ringde min mobil och det blev bestämt att jag ska på arbetsintervju imorgon klockan 10 i Arboga). Det gäller verkligen att inte ha några som helst planer när man är arbetslös, de räknar med att man inte har något liv eller går i dvala när man inte har något jobb.. Man ska alltid ha tid och pengar för att kunna dra iväg på intervju (även om jag inte har haft någon inkomst alls sen i januari!? Efter duschen blev det även lite kloklippning för både Elin och Nikki (Nikkis klor blev klippta för bara någon dag sedan men vi måste verkligen få dem kortare så nu blir det intensivklippning varteftersom pulpan drar sig tillbaka..)

Valparna började vakna igen så de fick följa med ut igen tillsammans med de vuxna och röjja av sig tills Jesper kom hem från jobbet och vi åkte till Ica och handlade lite.. När vi kom hem igen gick luften ur totalt och vi bara njöt av tystnaden.

Ja, idag åkte lilla Nova ner till Danmark för att bo hos den familj som hennes gammelfarmor bodde hos under sin pension. Det är riktigt synd att älskade fina Maja aldrig fick träffa sitt barnbarnsbarn för jag vet att hon hade tagit så väl hand om lilla Nova, men tyvärr är det så här att leva livet och det är inte alltid så kul.. Men det känns desto bättre att veta att Nova nu har ett helt underbart hem där hon kommer att må underbart bra och få allt det hon behöver.

Jytte och hennes familj var så otroligt glada när de kom för att hämta hem lilla Nova, jag har nog aldrig heller sett en familj och en liten valp klicka så som de gjorde. Nova lade sig i soffan bredvid Jytte medan vi fikade och pratade, Nova somnade med Jyttes hand som kudde.
Det var verkligen ren lycka som strålade från Jytte när hon hade lilla Nova hos sig,
och det syns verkligen på bilderna (:


Anna-Lena tog mer bilder men det blev inte att jag uppdaterade där hemma så ni kanske får dem sen..


Som jag sade.. Hon var riktigt glad :D


Och Nova var riktigt nöjd över att få sitta i knät


Fikat bestod av kärleksmums och morotsmuffins med kanel och självklart kaffe och dricka.


Något jag glömde att ta kort på var en stor kartong de hade med sig från Danmark, den var fylld med öl, gammeldansk, cola, någon typ av salamikorv (eller nåt sånt), massor med hundgodis och en jättefin keramikburk att ha godiset i, choklad, sill och bröd. Dessutom hade de med en chokladask till mig också och tackade för bloggen och för att jag hjälpt till med valparna..

Jag kan ju säga att jag är glad för att jag äntligen har fått träffa dessa underbara människor som jag hört så mycket fint om och som jag själv tyckte mycket om redan innan jag ens träffat dem. Och en sak som är helt säker är att jag hade haft mycket svårare att släppa min favouritvalp till någon annan än dem.

Ja, snart är det leverans och idag plockade vi ihop nästan alla papper som valparna ska ha.. Köpeavtalen och lite sånt ska fixas men snart är allt sådant klart och de ska bara få ett litet bad för att vara klara för sina nya hem..

Självklart ska det bakas lite mer här hemma innan leveranserna och jag har hittat en helt underbart blogg med en massa härliga recept jag vill prova..

Idag fick valparna vara i köket och röja runt i några timmar tillsammans med Elin. De hade riktigt roligt och var jättesöta :D

Idag fick valpisarna följa med i bilen på en liten utflykt! De tyckte inte att det var så jätteroligt att sitta i bur där inne i bilen, men det var just att de var instängda som var problemet, inte att de satt i bilen och tyckte att det var läskigt eller något sådant, det var bara tråkigt att sitta stilla..

Och vart gick utflykten då?
Jo, till veterinären så klart! De ska ju flytta snart så de skulle veterinär besiktigas, och det gick jättebra! De var så duktiga allihopa!
Det vart en hel del olyckor på golvet men så blev det inga i bilen istället :P De fick sina sprutor och chip och de som skulle ha fick pass också. Elin följde också med och hon fick en egen liten vaccination..

Någonting som var riktigt roligt var att veterinären var inponerad av att valparna var så jämna och fina, hon hittade inga utslag,andra plitor eller mjäll och hon tyckte att pälsen var jättefin.

Det är Anna-Lena som tagit bilderna.




De hade jätteroligt inne hos veterinären


Tuggade lite på gardinerna


Och nosade runt


Det var inte lika roligt att bli fasthållen och tvungen att stå stilla..


Men de klagade inte alls


Kerstin kollade verkligen allt, först ögon, nos och mun.
Sedan öron, leder, ryggrad, mage, svans, trampdynor osv..

De var jätteduktiga och var stilla hela tiden


Men sen när sprutan och chipet var på gång var jag ändå tvungen att hålla i, för säkerhets skull


Då var det klart..


Och lilla Mads fick komma upp..


Chipet sätts in


Och avläs och hon dubbelkollar numret


Aros tur att böja..


.. och sträcka lederna


Och så en liten spruta..

Valparna börjar bli riktigt duktiga på att gå i koppel nu, det går lite hackigt och de sätter sig ganska ofta för att klia lite på halsbandet men annars så är de riktigt duktiga (:


Lilla Mads ute i solen


Han var jätteduktig men tyckte att halsbandet kliade jättemycket


På väg hem igen


Sen fick Aro komma ut också


Han fick gå med Stefan


Aro var också jätteduktig


Men det är svårt att låta bli skorna :P


Men när skorna springer iväg så måste man ju följa efter..


Promenad


Till och med ett torrt träd är intressant


Sen var det lilla Novas tur att få komma ut


Och hon gillar nog inte att gå i koppel.. Hon vill springa (:


Och hoppa


Men det trevligaste av allt är ju att få vara i knät


Och ni får väl ursäkta min fula nuna men jag tycker att hon är så sööt på det här kortet :D


Sen var det promenad igen



Efter de här bilderna och några videos (som kommer snart) tog batterierna slut i kameran..

Årsmötet var trevligt, det är alltid roligt att träffa alla människor igen och dessutom tar Ann-Marie med helt underbara kakor idag var det supersmaskiga kärleksmums (:
Jag har aldrig tidigare tyckt att det är roligt att åka på årsmöten men i GDH klubben är det helt annorlunda. Själva mötet och de frågorna är egentligen det som tar minst tid och det blir mycket prat runt om kring, det är aldrig något tjafs eller bråk. Det är helt enkelt bra stämning.

Jag måste verkligen tacka alla som säger att bloggen är så bra och rolig att läsa, när jag får såna kommentarer blir jag lite förvånad för jag skriver mest bara på kul.. Den här bloggen skapade jag mest för att dokumentera valparnas utveckling för min egen del och det blev en blogg och ingen riktig dagbok för att valpköparna skulle ha chans att följa sin valp lite också.. (Egentligen inte ens min ide, utan det var min kära vän Liv som föreslog det)
Sen märkte jag att det var ganska roligt att skriva om lite annat inom klubben och rasen också och nu känns det som att jag inte riktigt vill sluta med bloggen utan jag kommer nog att följa vad som händer med Svea och de andra valparna, men även Skipper och nya valpkullar som kommer senare..

Om det skulle bli så att jag följer nästa valpkull så kommer det inte alls att vara lika helhjärtat som det här har varit.. Nu är jag arbetslös och har tid att hälsa på riktigt mycket men sen när/om jag får jobb så kommer jag inte att ha lika mycket tid över.
Och bloggen kommer nog att handla lite mer om mig efter att valparna säljs också men främst kommer jag alltid att följa de GammelDanska Hönsehundarna så klart.

Det skulle egentligen ha varit en föreläsning om foder men tjejen som skulle hålla föredraget blev sjuk, så istället blev det en film om hur man lär sin hund apportering och spårning..


Anna-Lena pratar lite om filmen och skillnaden mellan reglerna för spaniel(som på filmen) och våra
GammelDanskar..


Sen drog mötet igång


I slutet av mötet var det utdelning av vandringpriser. Här delar Anna-Lena ut pris för Nei's Triztan af Granlys prestation i viltspår.


Anna-Lena delar ut pris för Nei's Holger af Fangel Torps prestationer i eftersöksgrenarna (och i viltspår tror jag).


Anna-Lena delar ut pris för Nei's Triztan af granlys prestationer i utställningsringen (och i viltspår?).

Jag är inte helt säker, men jag tror att det var så det var i alla fall.. Annars får väl Anna-Lena rätta mig antar jag :P

Idag bär det av till årsmötet i västerås tillsammans med Jesper och Anna-Lena.. Det var länge sedan jag träffade många av dem som jag vet kommer dit idag så det kommer att bli jätteroligt :D
Dessutom är det en föreläsning innan mötet och förra gången handlade det om träning, massage och stretching och det var rikitgt bra!

Men nu börjar det bli dags att börja fixa håret och greja med sånt.. Kan ju inte komma dit och se ut som ett åkerspöke :P

Ja, nu har Skipper verkligen det bra! Massor med plats att leka och springa på tillsammans med både barn och hundar! Jag är så glad för att Lena bestämde sig för att ta honom, det känns helt underbart att veta att han verkligen fick det så bra som han förtjänar nu när han har varit tvungen att utstå så mycket.



Skipper väntar på att bollen ska bli kastad


Men kasta då!


Yes, jag tar den!


Haha, jag tog den!


Jag tar den här med!


Luftskruv :P

Ursäkta språket men internet strulade som bara den både igår och tidigare idag. Igår försökte jag ladda upp några videoklipp och självklart ville jag uppdatera och helt i onödan berätta att idag är valpisarna 7 veckor!

Idag är valparna i alla fall 7 veckor och en dag och det är väl kanske så att det är bättre sent än aldrig.. Jag var hos Jesper och Anna några timmar idag, koppel och trafiktränade valparna och folk verkligen glodde i bilarna när man satt med en valp på trotoaren..
Valparnas reaktioner både med koppel och trafik var över förväntan, de är verkligen jätteduktiga! De flesta av dem går riktigt bra i koppel, Nova är speciellt duktig och travar på bredvid när man går med henne.. Ingen av valparna var märkbart rädda för varken bilar eller lastbilar, de såg mest nyfikna och lite förvirrade ut. Halsbandet är ingen hit däremot, det verkar som att de tycker att det kliar enormt mycket så de sätter sig ofta för att försöka klia sig. Att faktiskt klia sig på halsen och halsbandet var det bara Svea som klarade, de andra kliade på öronen och frambenen så de träffade inte riktigt.. Men annars har de riktigt bra motorik tycker jag, de springen faktiskt inte riktigt som valpar brukar tycker jag utan mer som vuxna hundar.

Det känns lite bitterljuvt att de ska flytta om en vecka, jag vet ju att de kommer att få det jättebra och att de älskar att få uppmärksamhet och de får de självklart mer av om de är ensamma och inte sex stycken.. Samtidigt så vill jag ha allihopa kvar för alltid! De är ju såå söta och helt underbara! Jag älskar att de har så otroligt olika personligheter och små egenheter, fastän allihopa har fått precis lika behandling både av oss människor och av Elin så är de otroligt olika.

Vad jag pladdrar.. Nu är i alla fall ett videoklipp klart så det kommer om någon minut..

Nu sitter det sista stängslet och hundarna kan springa på heela gräsmattan bakom huset :D Stefan och Kai hjälpte mig att sätta upp det nu idag och det var så skönt när det äntligen var klart! Idag har jag varit hela dagen hos Jesper och Anna, först gick jag på en halvlång promenad med Uffe och sen tog vi ut valparna så att de fick leka lite utomhus.
Klockan tre kom Stefan och Kai och hjälpte till med stängslet och det höll vi på med tills runt klockan sex..

Valparna är verkligen helt tokiga nu och de bits som pirayor, men man får väl kanske skylla sig själv när man sätter sig på golvet med dem.. Det måste man ju inte göra.. Men det är så roligt, för de är så glada och söta!

Anna-Lena har filmat alla videoklippen utom det sista..

Idag var en ganska annorlunda dag för valparna, allihopa var utomhus för första gången och några av dem hade koppel på sig för första gången. Det var jättemysigt att ha dem ute en stund (:

Anna-Lena var den duktiga fotografen..


Aro var först ut i koppelleken..


Det gick jättebra och han var riktigt nyfiken på alla lukter överallt..


Blev tvungen att sitta ner ibland för att kunna ta in allt..


Och halsbandet kliar ju!


Men sen springer vi en stund igen


Sen var det Novas tur


Knähund


Verkligen knähund (:


Hon har rätt mycket halsskinn


Nosa nosa nosa..


Kopplet verkade inte störa dem alls


Men det mysigaste är nog att få vara i knät


Blir nog en bra eftersökshund av henne..


Lilla Dallas ville också vara med


Han var också jätteduktig


Han gick till och med om mig ett tag


Så söt <3


Han vill också vara i knät





Utforska


Sötnosen


Sen kom några fler ut och lekte och Elin lät dem äta lite


Dallas


Dallas, Svea och Rasmus


Dallas, Svea och Rasmus


Svea


Rasmus och Dallas


Svea


Svea och Dallas


Här ser det ut som att Sveas svans är helt av :P


Upptäcktsfärd


Under trappen var det roligt att vara


Sen fick de komma in och sova lite


Och de var helt däckade


Så söta (A)

Jag trodde att lilla trean hette Aros men så var alltså inte fallet, han heter Aro! Förlåt men det var många namn att minnas snabbt och då blidde det lite fel..

Anna-Lena och Jesper har ännu inte hittat vågen, men så fort de gör det lovar jag att ni får vikterna.. Imorgon ska jag dessutom vara där nästan hela dagen så det blir nog många filmer upplagda då.. Det finns inte så mycket annat att rapportera.. Valparma är lika galna och tuggiga som vanligt antar jag så..  Glad Påsk..

Uppdaterar inlägget lite..
För imorgon ska jag tydligen på arbetsintervju.. Jag fick dessutom boka den själv.. Kändes lite annorlunda.. Och tänk om jag inte hade kollat mailen idag då? :s

Det blev inget långt besök idag, valparna var rätt trötta redan när jag kom dit och sen somnade de allihopa efter att vi busat en stund.. Nu har alla valparna namn :D

1: Mads
3: Aros
4: Nova
5: Dallas
6: Rasmus
7: Svea

Den våg som vi vägt valparna med tidigare klarar inte att de blivit så tunga, så Jesper och Anna skulle leta på den andra så att vi ska få lite vikter nu när de är 6 veckor..


Det syns verkligen att Nikki är farmor till de små söta..


Lilla Mads var ute och lekte lite med Uffe.. Uffe gillade inte riktigt att han var med i vardagsrummet :P


Aros är bra söt när han använder delfinen som kudde


Här ligger Dallas också med benen rakt bakåt.. Jag tycker fortfarande att det ser ut som att det skulle göra ont..


Lilla Dallas..

..så blir man galen utan..

Imorgon kommer jag inte att åka hem till Jesper och Anna-Lena.. Vi ska till våsterås och köpa grejer till badrummet och lite annat, sen blir det fixande med huset och sånt.. Jag var i alla fall dit en stund idag och myste med valpisarna (:
Men det är verkligen svårt att bara hälsa på en kort stund, man blir liksom kvar väldigt länge.. Valpisarna är så söta och mysiga att man inte vill åka därifrån..

Nu är det verkligen roligt att gå in till valparna, nu är de nämligen överlyckliga varje gång man kommer in till dem!
De springer och hoppar mot valphagen :D
Och när man går in i valphagen flockas de runt fötterna på en, de är jättesöta!

Jag kan nu rapportera att jag äntligen kommit mig för att baka kokostoscakaka och lite bärmuffins med hallon och björnbär.. Så alla valpköpare kommer nog att bli glada när de kommer och hämtar sina valpisar..
Man är ju självklart glad för att hämta hem valpen, men den där kokostoscakakan är helt underbar! Jesper blir helt galen när jag tar med mig en bur med såna.. Han ville till och med ha såna i födelsedagspresent istället för något annat :P

Laddar väl upp bilder senare kanske..

Tuggar på bordet  :P


Och sen på benet (:


Utforskar


Medan de andra är i valphagen


Men de var rätt nöda också, så där efter maten..

Idag var jag till Jesper och Anna en stund, lekte lite med valpisarna men de var mest bara trötta :P
Min bror skjutsade mig dit så när jag skulle hem var jag tvungen att gå.. Jobbigt nu när man har flyttat, helt plötsligt tar det en hel evighet att gå hem.. Men det var verkligen vackert ute idag så det var najs :D
Tog inga kort på valpisarna idag, ni får väl titta på de andra bilderna igen :P Men nu får ni andra bilder i alla fall..


På ena sidan..


Och på andra sidan :P


På vägen hem


Gick en omväg för att slippa alla bilar och lastbilar


Vide


Och där på andra sidan ån har ni Kolsva


Där skulle man verkligen kunna leka med hunden!


Den här bäcken kommer ifrån ett gärde! :s Mycket vatten!

Här kommer det lite bilder på valpisarna från deras femveckorsdag :D

Men idag är det Stefan som tagit alla bilder

Trötta valpisar


Mysiga


Men ändå väldigt trötta!


Pömsigt


Och lite tuggiga


Men han var hela tiden nära att däcka








Femman


Femman


Svea


Femman


Femman





Femman


Femman


Nova


Nova


Nova


Nova


En mycket däckad Nova


Sen lät och lite och de vaknade allihopa :P


Nova


Femman


Ettan


Nova

Valp Nr;        Nyfödd;     1 Vecka         2 Veckor      3 Veckor     4 Veckor     5 Veckor

1                    359g            793g              1265g          1704g          2450g          3358g

3                    315g            702g              1203g          1760g          2500g          3528g

4    (Nova)     360g            712g              1190g          1743g           2480g         3465g

5                    311g            740g              1240g          1900g          2620g           3864g

6                    353g            836g              1381g          1875g          2610g           3611g

7    (Svea)     382g            846g              1324g          1955g          2630g           3464g

Valparna var helt galna, de är så söta när de leker med de vuxna hundarna (:


Nikki önskar att det var hennes valpisar


Och Nova var arg :P


Sen drog hon för att utforska lite mer


Sen däckade de totalt


Ettan ligger så sött och vilar med huvudet på kanten


Stefan kom och hälsade på och lekte med valparna en stund


Femman gillade det


Sen däckade de igen :P


Men de är ju såå söta!


Och sen kommer en hemsk bild på mig.. Och på bordet står robotkatten som valparna är nyfikna på och Elin är livrädd för. (Hahaha!)