solsken och totalt jävla mörker..

det är så svårt.. att vänta när man inte alls vill vänta.. när man dessutom inte vet hur länge man måste vänta blir det ett rent helvete.. längtar och vill så att det nästan gör ont..
det värsta är att inte veta, att undra och hela tiden fundera.. jag vill ju testa! det är dags för lite lycka i mitt liv nu! varför kan det inte bara vara lätt?
EN VECKA!? varför är man så feg och väntar? varför hoppar man inte direkt? varför väntar man så att det blir försent?

all ångest har i alla fall släppt, stefan har hämtat sina grejer och jag har städat hela huset (: det känns helt okej att bo ensam, men i helgen skulle jag verkligen kunna tänka mig att vara på ett annat ställe.. ett specifikt ställe..
men som jag sade.. jag måste vänta.. hur länge? en vecka till? två? en månad? :o

livet har i alla fall blivit lättare och bättre att leva nu.. även om jag måste vänta :P

tålamod!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0